Jupiter och Venus - Christoffer Svenske

[stoffe]

Ny bild i galleriet
Objekt: Jupiter och Venus
Exponering: 1/10 @ f/11
Fotograf: Christoffer Svenske
Teleskop: Nikon 300 mm f/4 + TC17
Kamera: Nikon D600 (CMOS IMX128)
Kommentar: Min version av mötet mellan Jupiter och Venus med 22 bågminuters separation. Den upplevelsen som jag hade bäst behållning var när jag följde planetparet med min 20x80 kikare ända tills de båda gick under horisonten. Min hittills kortaste brännvidd som jag publicerat planetbilder med här på Astronet.


Klicka for att se stor version av bilden

[Präriefoten]

Stiligt! Var ute själv för att skåda detta men kom ut alldeles för sent. Obsade istället månen och Saturnus som dansade en hel del i den oroliga luften. Vad som slog mig att det tas väldigt lite fotografier på den planeten här trots att den finns tillgänglig under så lång tid. Visst är bakgrunden en aning ljus så här års men ändå.

[stoffe]

Tack så mycket! Jag har bara sett Saturnus med vackert uppställda ringar i min 20x80 kikare i år. Jag kommer inte ned så lågt i söder med min fast monterade EQ6a. Jag har ett ouppvärmt hus i vägen. Annars hade jag gett mig på ett nytt försök. Men den står tyvärr väldigt lågt och som du själv påpekade, det var orolig luft.

Ibland har man dock tur, se t ex Roger Utas Saturnusbild från förra säsongen där han lyckades med konstycket att få med hexagonstormen på Saturnus nordpol trots så låg höjd!

[Präriefoten]

Hej Christoffer,

Lätt att glömma att alla inte är mobila och samtidigt inser man att det inte bara är en nackdel att inte ha ett observatorium. Om molnen tillåter så ska jag göra ett försök på Saturnus i natt. Har inte riktigt bra teleskop för sådant (skywatcher 750mm) men ska prova att installera 2x Bralow framför kameran, det kanske kommer ge en skjuts. När det gäller video, ska jag ställa ner upplösningen till så låg som möjligt?

Martin

[AstroFriend]

Hej Martin!
En del DSLR kameror som jag antar det är du syftar på har lite olika moder. En del väljer hela sensorn oberoende av vald upplösning. En del har en mode där den croppar bilden, alltså väljer ut ett litet centralt område på sensorn. Det läget brukar vara lämpligt. För att centrera objektet på sensorn är det ju enklare om man läser av hela sensorn i början och sedan när objektet är centrerat väljer den croppade moden med upplösning som passar objektet, i ditt fall bör det vara den lägsta upplösningen.

Jag har inte dessa finesser på min egen kamera, har läst detta i olika artiklar och forum. Vill minnas att Canon 7D har denna funktion bland annat.

/Lars

[Präriefoten]

Hej Lars,

Tack för tipset, ska testa på lägsta upplösning ikväll. Tror inte att 600D har så avancerade funktioner som du nämnde. Kommer länka upp resultatet senare.

Martin

[stoffe]

Canon är jag ej expert på, men enligt denna lista så verkar modellen innan den du har ha haft 1:1 filmfunktion på VGA-läget.
http://www.astropix.com/HTML/I_ASTROP/E ... lution.HTM

Live-view läget kanske går att spara på något sätt? Möjligen via en dator via ett program eller liknande. Jag är osäker på själva tillvägagångssättet. Tror det finns program som kostar och som är gratis. Jag skulle börja med att ta en titt på ett program som jag själv använt mycket till min Nikon D600 och som precis börjat få stöd för Canon. Det kostar inget heller och har en hel del smarta funktioner för astrofoto. Det var ett år sedan som jag testade det sist och mycket verkar ha hänt sen dess.
http://digicamcontrol.com/

Det finns även en digital bok som går att köpa som en CD-ROM. "A Guide to DSLR Planetary Imaging by Jerry Lodriguss" Jag tror den är bra, jag har bara läst en recension om boken men inte läst den. Kanske går att låna på biblioteket?
http://www.astropix.com/gdpi/order.html

2x barlow ger en bra skjuts och är en bra början för att få upp brännvidden. Själv använder jag en 5x powermate med mitt 1600 mm brännvidd långa teleskop vilket ger 8000 mm. Det fungerar fint men allt blir så otroligt känsligt men det är kul att få stora bilder på planeterna Med en del trixande som t ex stackparametrar i AutoStakkert2 och derotation i WinJupos och tur med seeing så går att få riktigt bra planetbilder med den brännvidden trots den optiska brännvidden på f/40. Med små pixlar får du även upp bildskalan ytterligare. T ex så ger 3,75 micron pixlar ca 1,5x större bilder än med 5,56 micron som t ex Philips Toucam har trots att man ej ändrat något i sin optik. Det finns många trix man får ta till beroende på den aktuella situationen. T ex olika transparens osv ger olika slutartider och det är sånt som kan variera under samma kväll.

Jag ser fram emot ditt försök på Saturnus, det är alltid kul att få se