Astronet forum

Nästa vecka någon gång dyker Merkurius i upp i NV på kvällarna och jag tänker försöka fotografera den. Är det någon som har förslag på filter som kan vara bra i sammanhanget? Jag provade med rödfilter vid ett tillfälle men råkade överexponera grovt...så resultatet blev ingen höjdare.

Tips mottages gärna.

/Torbjörn

Bäst är Ir -pass 685nm det lugnar ner atmosfären betydligt, här är en bil med det filtret och i fullt dagsljus den 7 juni 2013 ,anv även det filtret på Jupiter tycker jag får med mer detaljer då.Planetens dia var då 7.4"

Här ett annat med Ir 685nm, planet diam 5.7"

Jag har ett 742 nm IR-filter, det borde med andra ord oxå fungera?

Kul att se bilder på Merkurius, det är väldigt sällan man ser bilder på den planeten. Vad skulle det vara möjligt att kunna fånga för detaljer?

hansg - Vilken sampling har du på din fotoutrustning samt apertur på teleskopet?

Sampling har jag ingen aning om vad det är, teleskopet är en Schmidt-Newton 10" F4 och jag kör med x5 barlow.
742nm funkar bra du kan fånga i bästa fall några ljusa eller mörka områden som kan identifieras med hjälp av kartor i tex Guide 9

Om jag har färgkamera och inte så lätt kan fota i IR så kanske rödfilter kan vara något att prova igen men med vettig exponering i så fall. Det lugnade ner atmosfären rätt rejält senast.

/Torbjörn

Borde funka är det för ljust kan du ju kombinera med neutralt månfilter, här är vad man kan fånga om det vill sig riktigt bra, foto John Bourderau, karta från Guide9

Det där var riktigt intressant! En Flea3 har väl 5,6 um pixelstorlek som de äldre TiS och Toucam kamerorna. Jag själv får 7600 mm med 5x powermate men har däremot 3,75 um pixlar vilket borde innebära en lite större planetskiva än vad John får. Men frågan är om jag missar en del detaljer med 742 nm filter mot 685 nm som John och hansg har i sina bilder eller blir seeingen enbart bättre på det sättet?

Torbjörn, du kan ju få köpa min ASI120MM så kan jag gå och köpa den nyare ASI120MM-S med USB3.0 Frågan om jag själv har råd att byta upp mig just nu för tillfället..

Stoffe, om du tittar igenom ALPO Japan så kan du nog hitta en del 742nm bilder:
http://alpo-j.asahikawa-med.ac.jp/Latest/Mercury.htm

Här har du en 807nm bild:
http://alpo-j.asahikawa-med.ac.jp/kk11/c110604z.htm

Får ta och testa mitt 1000nm från Thorlab

Hej H-g,
vilka fantastiska Merkuriusbilder du länkar till

Stoffe, du frågar ofta vilken sampling vi använder. Jag har heller ingen aning vad jag använder, fast jag kan troligtvis räkna ut det men vari ligger intresset?
Inom planetfoto finns det enligt mig andra faktorer som spelar mycket större roll och jag anpassar förstoringen och framerate till seeingen från gång till gång. Enligt mig är det bättre att skaffa sig egen erfarenhet genom att nöta även om det tar flera år och inte bry sig så mycket om teorin.

/*Peter R

Jag är helt och hållet novis på detta område men det säljs en hel del 720nm-filter på Tradera. Är de användbara till annat än häftiga IR-bilder i dagsljus?
/Jonas

Fantastiska bilder på Merkurius, det trodde jag inte var möjligt. Har nog bara sett Merkurius en gång visuellt.

Jag får väl tjata då lite med uträkningar tar ju inte många minuter att räkna ut. Har använts Stoffes uppgift på pixelsstorlek som verkar vara samma som för Philips tou cam 840.

Ni som inte gillar beräkningar får blunda :-)
Om uppgifterna är riktga på utrustningen så är pixelskalan 0,23 bågsekund per pixel och ligger nog mycket nära där det vore optimalt. Kan ju vara bra att räkna lite innan man köper utrustning så man inte köper alltför långt ifrån. Men sen som sagt kommer verkligheten in och man får laborera sig fram till där man får bästa resultat med den teknik man använder.

/Lars

Peter skrev :
"Inom planetfoto finns det enligt mig andra faktorer som spelar mycket större roll och jag anpassar förstoringen och framerate till seeingen från gång till gång. Enligt mig är det bättre att skaffa sig egen erfarenhet genom att nöta även om det tar flera år och inte bry sig så mycket om teorin."

Instämmer helt, speciellt vid Venus och Merkurius obsar både visuellt och fotografiskt är tidpunkten enl min erfrenhet det absolut viktigaste, spelar ingen roll om man har superoptimerad utrustning om man missar "observationsfönstret" och det kan va så litet som 1-1,5 timmar för våra innre grannar så blir resultatet inte bra, och kvällstid är helt värdelöst att plåta, dagtid gäller för Merkurius o Venus.
Sedan är jag själv inte så intresserad av tekniken och själva fotografiet i sig, utan det jag kan se på objektet är viktigast även om helhetsuttrycket av bilden kan vara si så där och att dokumentera det , jag spar alla bilder även de "misslyckade" , i början tittade jag igenom kamera inställningar etc jnf dåliga o bra bilder men det gav bara vid handen att det var utan värde varje dag är ett nytt äventyr då man får prova sig fram. Ibland kan man få gå ner till 3x barlow (f12) för att få en bild ibland kan f25-30 funka.
Visst skulle det väl vara kul att ha en optimalt anpassad utrustning men plånboken säger ta det du har och jag är nöjd med min Dmk21 AUo4 och Schmidt-Newton trots att den inte är så lämpad för planeter och att fokuseraren är ett jäkla missfoster.

Merkurius kan va ett elände att hitta ibland speciellt om man inte har fokus rätt inställd, men när man ser det i okularet är det alltid som ett vasst nålstick av ljus, en gång när jag bara hade dual axis drive tog det 2 timmar att få det i okularet

Jag hittade den här artikeln av Damian Peach http://www.damianpeach.com/simulation.htm som är läsvärd i sin helhet, men mera specifikt skriver han under "Understanding Resolution and Contrast" om möjligheten att separera Saturnus Encke-division med endast en 20 cm apertur:

"In fact, the division can be recorded in a 20cm telescope under excellent seeing, exceeding the Dawes limit by a factor of 11 times!. How is this possible?."

och

"As mentioned above, contrast of the features we are looking at is critical to how fine the detail is that we can record. The Planets are extended objects, and the Dawes or Rayleigh criterion does not apply here as these limits refers to point sources of equal brightness on a black background. In fact it is possible for the limit to be exceeded anywhere up to around ten times on the Moon and Planets depending on the contrast of the detail being observed/imaged."

Det betyder att om man låter Dawes och Rayleigh teoretiska värden styra den optimala pixelskalan eller samplingen vid planetfoto så kan begränsar man den upplösning som kan uppnås.

Jag översamplar gärna när det gäller planeterna, både vid fotograferingen och vid bildbehandlingen om atmosfären och seeingen tillåter och tycker att detaljåtergivningen också kan öka markant.

/*Peter R

Hej Peter!
Tack för länken, jag har läst om hans mätningar/simuleringar tidigare och han tar det ett steg vidare och även inkluderar wavefront felet och central obscuration.

MTF kruvor är ju bättre då det baseras på en verklig optik som ger en mycket bättre information, i hans fall är det simuleringar, men då är man också mer inne på mer specefika teleskopkonstruktioner. Rayligh och Dave baseras ju bara på optikdiameter och våglängd men ett bra mått då det sätter en övre gräns oavsett optikonstruktion så det är lätt att jämföra, men som sagt baserat på "dubbelstjärnor" och inte ytobjekt. MTF mätningar är vanliga på kameralinser, för teleskop hittar man nog det bara för de riktigt dyra tyvärr, kan faktisk inte komma ihåg att jag sett någon, men borde väl finnas om man letar. Märkligt att ingen någonstans i världen brytt sig om att mäta upp olika teleskop, till ex. så som DpReview gör för kameralinser.

För att säga något om upplösning på en MTF mätning måste ju man också ange vid vilken kontrast, det är stor skillnad på om upplösningen anges vid 0.9, 0.5 eller 0.1 i kontrast. Låg kontrast men upplöst innebär att man får kontrastförstärka mer i bildbehandling och då förstärks också bruset. Visserligen upplöst men visuellt dålig kvalite.

Jag har aldrig försökt fota Saturnus med något lyckat resultat eller Enckes division heller för den delen. Kikade på en bild tagen med professionellt teleskop.

http://en.wikipedia.org/wiki/Rings_of_S ... vision.jpg

Man ser att det svarta området omges av en bred gråzon med varsin skarp vit ring på sidorna, hela det området är ju mycket bredare än 325km. En tanke är ju att man kanske mäter som ett genomsnitt över hela området och det inte bara är Encke delningen man mäter, bara en tanke jag fick. Sedan är detta ju inte gult ljus utan snarare blåaktig vit och där är ju den teoretiska upplösningen högre och inte den han anger som 0.45" som bara gäller för gult ljus, 550nm, i sitt 10" exempel, det har han inte ens nämnt!

Hur som helst är det i varje fall väldigt imponerande att de går att få fram dessa detaljer som jag ser på alla fina bilder här på astronet, riktigt impad.

Jag skulle ju kunna lägga till ytterliggare en beräkning mer anpassad för planetariska bilder, men har aldrig sett någon riktig standard för detta. Dessutom använder man ju väldigt ofta spegelteleskop med en sekundärspegel som påverkar prestanda i sådana här planetfoton till det sämre. Man brukar ju säga att under 25% på sekundären så ligger man på rätt sida. Enklast är kanske att bara lägga till en faktor i huvudet på de nu uträknade värdena där man tycker man har tillräcklig kontrast i sin upplösning. Fast några 10 gånger känns ju lite avlägset, fördelen med att klara sig med mindre teleskop är ju många, även seeingen är ju lättare att hantera då. Vill man ha mer nogranna beräkningar för ett mer specefikt teleskop är det enklast att använda det simuleringsprogram författaren Damain använder.

Skall man klara objekt i storleken 0.05" behöver ju pixelskalan vara 40pix/bågsekund. Vill minnas man vid NOT i IR området och lucky imaging teknik nått upplösningen 0.02" och det är ett 2.5 meters teleskop på en bra plats (objektet var stoft runt stjärnor) kan kolla noggrannare om det är intressant. En C14 med 5ggr barlow och en ASI M 120 kamera med 3.75my pixlar kommer halvvägs.

/Lars