Igår kväll var det ganska goda förhållanden i Lund. Körde ett variabelpass med både 15x70 och 20 cm Newton. Apropå den senare så måste jag säga att det 6.7 mm Explore Scientific 82-gradersokular jag införskaffade för en tid sedan går från klarhet till klarhet. Tillräckligt mycket förstoring för att gräva fram riktigt svaga variabler även ur en lite gråmurrig urban himmel men ändå ett bra synfält som oftast rymmer tillräckliga jämförelsestjärnor. Ett alternativ var 8.8-mmokularet i samma serie, men just nu känns det som om jag gjorde rätt val.
Observationerna utspelade sig norrut, den del av himlen som jag alltmer kommit att observera. Där huserar U Cep, den ljusa förmörkelsevariabeln med så djupa minima. Jag har ännu inte lyckats klämma ett helt minimum, utan det har blivit ett antal datapunkter från flera olika minima. Inte direkt några observationer som ger ny kunskap, men det är ändå en fascinerande syn att se hur en stjärna förändras så radikalt inom loppet av en eller annan halvtimme. Igår kväll följde jag den upp mot maximala ljusstyrkan från ungefär halva minimimagnituden.
Observationer från fyra olika minima hösten 2012-våren 2013 plottade i ett fasdiagram. Man noterar att GCVS-elementen är lite off:
Jag observerade ett antal miror: T Cep har nog precis börjat dala från toppmagnituden och man noterar att 2013 års maximum blev helt annorlunda till formen än det förra:
R Leo skattades till 7.5 och R LMi till 7.8. Andra ljusa miror som observerades var paret S och T UMa, som i går kväll skattades till samma magnitud, 8.1. S verkar vara vid maximum, T har precis passerat maximum. R Dra är också nära max och har, tyckte jag, tappat några tiondedelar från sin maximala ljusstyrka, liksom RT Cyg. R Cam, så tacksamt belägen i närheten av Z UMi, är också strax efter maximum, medan S UMi har dalat ganska betänkligt och nu har, förmodligen, 1.5-2 magnituder kvar till sitt minimum.
RT Dra var i maximum i mitten av mars, igår skattades den till 10.6. En lite lustig sak är hur få observationer av den och av den närbelägna R Dra som finns för de senaste månaderna i AAVSOs arkiv. Jag tänker mig att det har att göra med att merparten av AAVSOs observatörer ligger på lägre latituder än vi här i Sverige. Stjärnor som ligger mellan norra himmelspolen och den norra horisonten står därför relativt sett bättre till för oss, och kanske därför kan sägas utgöra lämpliga objekt (om man har en OK norrhorisont).
Sådana objekt nära undre kulmination har under en tid legat just i Draco och är nu snarare i Cepheus. Där obsade jag AW Cep, en av de 50, till 11.7, alltså nära maximum, och RY Cep, en snabb (149 dygn) och tacksam mira, till 9.8. Kvällens sista mira blev chi Cyg som, precis som Thomas noterade häromdan, har spurtat rejält snabbt uppåt: inatt 6.3.
Bland de halvregelbundna kan noteras att AF Cygni fortsätter att tappa, nu 7.9, och att CH Cyg nog ökat några tiondedelar på sistone (8.2). Z UMa har precis lämnat minimum (8.5). V0465 Cas, vars små men ändå förhållandevis distinkta variationer kan följas i fältkikare, skattades till 6.9, medan det mer absurda objektet V0538 Cas håller sig på mattan (7.7) - vad var det som hände med den stjärnan, egentligen,
i mitten på 1900-talet?
Z Cam, typstjärnan för dvärgnovor som ibland fastnar i stillastående faser innan utbrotten återupptas, ligger sedan några månader tillbaka i just ett sådant stillastående. I går skattades den återigen till 11.5. Z UMi skattades till 13.2, en magnitud som denna RCB-stjärna planat ut på den senaste tiden, istället för att ploppa upp till ett max på 10.7 eller något.
Sista objektet för kvällen blev en av de 10 kolstjärnor som vi har börjat kika på: T Lyrae, som jag skattade till 8.8. Trots den svaga ljusstyrkan tyckte jag mig ändå se den röda färgen i fältkikaren, det var en vacker syn. Man noterar att denna visuella skattning är lägre än fotometriska V-mätningar på senare tid men å andra sidan i linje med andra aktuella visuella skattning i AAVSOs databas. Som ibland påpekas är skillnaden mvis-V färgberoende.
/Gustav