Astronet forum

Robin:

En av dvärgnovorna du nämner, BZ UMa, fick ett utbrott den 1 april och är nu ungefär av magnitud 12.

mvh
Hans Bengtsson

Oj! Skall passa på att observera den ikväll, är hemma så det passar perfekt. Tack för tipset!

Mvh
Robin

BZ UMa kan kanske bli en bra teleskoptest ... den hade den gångna natten sjunkit till magnitud 13, och är möjligen bara av magnitud 14 nu ikväll (men det vet vi ju inte säkert).

mvh
Hans Bengtsson

Vilken enastående natt! Var ute ikväll innan det hade blivit mörkt. Var snabbt på EH Gem och såg att gränsmagnituden inte var något enastående. Men givetvis hade jag nyligen lämnat datorskärmen och som sagt var det inte riktigt mörkt ännu. Jag spenderade cirka 30minuter tills klockan var cirka 22:00 med att titta på annat, t.ex. jupiter och leta stjärnhopar. Såg ett flertal som jag inte kan vid namn, det var de som jag lyckades se visuellt och sedan fastställa i sökaren/teleskopet att det var en stjärnhop (bland annat M44).
Nå väl, när det väl hade blivit riktigt mörkt cirka 22:00 som sagt, så återvände jag till EH Gem. EH Gem syntes utan problem och skattade den till +13.1. Ser dock att Gustav W visar fotometriskt att den är betydligt ljusare än vad jag såg idag, så lägger inte upp observationen på SVO.
Hoppade sedan till U Gem, och det var här det stora leendet kom för kvällen (till att börja med).Utan problem såg jag stjärna 141 på kartan (med direkt seende), U Gem syntes inte till men däremot såg jag stjärna 147 (med direkt/indirekt seende)! Detta gjorde mig givetvis mycket glad eftersom jag tidigare haft bekymmer med gränsmagnituden. Tycktes ana U Gem indirekt dock men inte säker, så jag låter den vara negativ, d.v.s <14.1.
Sedan var det dags för BZ UMa, som låg väldigt nära zenith (vilket var väldigt jobbigt att navigera kring).
Det var speciellt jobbigt att titta i sökaren eftersom den är parallell med teleskopstuben, men i okularet var det en stor fröjd.
Efter att jag insåg att jag hade gått åt fel håll från att stjärnhoppat ifrån stjärnan Muscida lyckades jag äntligen hitta fram till området. Från stjärna 95 på min karta med storleken 30x30 bågminuter rörde jag mig sakta framåt till 120 och 137, där såg jag utan problem stjärna 140, och stjärna 147, BZ UMa syntes först inte till, men visade sig strax därpå efter jag hade upptäckt stjärna 147. Skattade BZ UMa till magnitud +14.8 (22:16 svensk tid) för att den var lite jobbigare att se än +14.7.
Det var väldigt svagt och inte vad jag hade räknat med, men är säker på att det var BZ UMa jag såg. Den var enkel att identifiera när den väl visade sig.

Men som sagt, mycket enastående natt. Är väldigt nöjd över att ha sett de magnituder jag idag gjort med mitt vanliga 10mm okular.

mvh
Robin

Härligt Robin, kul att nya teleskopet levererar! Jag tror att din skattning av EH Gem är helt riktigt, fotometrisk V och Visuell magnitud är ju inte riktigt samma sak. Jag har för mig att visuella magnituder stämmer bättre med V-magnituder från Tycho-katalogen, VT. Hans kan nog reda ut detta bättre. Om du kollar på de andra visuella skattningarna av de 50 bortglömda, ser du att de skiljer sig från V-magnituderna i de flesta fall.

Ha det gott,
Tomas W

Jo det kan du har rätt i faktiskt, skall göra en ny observation av EH Gem imorgon kväll - är inte hemma ikväll så hoppas vädret är bra imorgon kväll också.

mvh
Robin

Ja, vad kul, vilka fina obsar du får med ditt teleskop, Robin! Kul - trägen vinner! Ett helt nytt instrument tar ibland tid att bemästra, och vi tränar oss ständigt i observationskonsten.

Håller också med Tomas, jag tycker gott du kunde rapportera din observation av EH Gem. Det är inte alls sällan som visuella skattningar skiljer sig från V. I AAVSOdiagram tycker jag det ser ut som att skillnaden inte är slumpmässigt fördelad utan att det oftast är så att V systematiskt är ljusare än vis.

/Gustav

Robin:

Mycket roligt att du nu kan nå de magnitudnivåer som teleskopet bör vara kapabelt till!

Din obs av EH Gem verkar helt OK. Det är helt naturligt att röda stjärnor tycks svagare för ögat än vid en V-mätning. Man brukar säga, där mv är "medelögats" bedömning:

mv = V + 0.16 (B-V)

Den visuella magnituden som den bedöms för ögat (mv) är till sin natur subjektiv. De exakta resultaten beror på individ, instrument, yttre förhållanden, osv. En bedömning som gjorts enligt bästa förmåga och som på korrekt sätt avspeglar hur ljus variabeln framträder är därför alltid OK. När man har data från många observatörer och skiftande instrument så får man en bra ljuskurva som visar hur "medelögat" uppfattar ljusstyrkorna. Givetvis är det av stor vikt att man väljer variabler med relativt stor amplitud vid vanliga visuella skattningar, så att de verkliga variationerna inte försvinner i bruset.

Tycho-2-magnituderna (VT) är väl anpassade till medelögats känslighet och är därför en bra källa när man vill ha magnituder för jämförelsestjärnor vid visuella skattningar.

mvh
Hans Bengtsson

Tack allesammans, jag lägger då upp observationen av EH Gem. Dessutom, det var värst var BZ UMa sjönk snabbt i ljusstyrka efter att ha haft sitt utbrott.

mvh
Robin

En av bifångsvariaglerna.

Varför har den felaktigt angiven magnitudrange? I VSX står det 12.3 - 13.1 p

Igår kväll var det ganska goda förhållanden i Lund. Körde ett variabelpass med både 15x70 och 20 cm Newton. Apropå den senare så måste jag säga att det 6.7 mm Explore Scientific 82-gradersokular jag införskaffade för en tid sedan går från klarhet till klarhet. Tillräckligt mycket förstoring för att gräva fram riktigt svaga variabler även ur en lite gråmurrig urban himmel men ändå ett bra synfält som oftast rymmer tillräckliga jämförelsestjärnor. Ett alternativ var 8.8-mmokularet i samma serie, men just nu känns det som om jag gjorde rätt val.

Observationerna utspelade sig norrut, den del av himlen som jag alltmer kommit att observera. Där huserar U Cep, den ljusa förmörkelsevariabeln med så djupa minima. Jag har ännu inte lyckats klämma ett helt minimum, utan det har blivit ett antal datapunkter från flera olika minima. Inte direkt några observationer som ger ny kunskap, men det är ändå en fascinerande syn att se hur en stjärna förändras så radikalt inom loppet av en eller annan halvtimme. Igår kväll följde jag den upp mot maximala ljusstyrkan från ungefär halva minimimagnituden.

Observationer från fyra olika minima hösten 2012-våren 2013 plottade i ett fasdiagram. Man noterar att GCVS-elementen är lite off:

Jag observerade ett antal miror: T Cep har nog precis börjat dala från toppmagnituden och man noterar att 2013 års maximum blev helt annorlunda till formen än det förra:


R Leo skattades till 7.5 och R LMi till 7.8. Andra ljusa miror som observerades var paret S och T UMa, som i går kväll skattades till samma magnitud, 8.1. S verkar vara vid maximum, T har precis passerat maximum. R Dra är också nära max och har, tyckte jag, tappat några tiondedelar från sin maximala ljusstyrka, liksom RT Cyg. R Cam, så tacksamt belägen i närheten av Z UMi, är också strax efter maximum, medan S UMi har dalat ganska betänkligt och nu har, förmodligen, 1.5-2 magnituder kvar till sitt minimum.

RT Dra var i maximum i mitten av mars, igår skattades den till 10.6. En lite lustig sak är hur få observationer av den och av den närbelägna R Dra som finns för de senaste månaderna i AAVSOs arkiv. Jag tänker mig att det har att göra med att merparten av AAVSOs observatörer ligger på lägre latituder än vi här i Sverige. Stjärnor som ligger mellan norra himmelspolen och den norra horisonten står därför relativt sett bättre till för oss, och kanske därför kan sägas utgöra lämpliga objekt (om man har en OK norrhorisont).

Sådana objekt nära undre kulmination har under en tid legat just i Draco och är nu snarare i Cepheus. Där obsade jag AW Cep, en av de 50, till 11.7, alltså nära maximum, och RY Cep, en snabb (149 dygn) och tacksam mira, till 9.8. Kvällens sista mira blev chi Cyg som, precis som Thomas noterade häromdan, har spurtat rejält snabbt uppåt: inatt 6.3.

Bland de halvregelbundna kan noteras att AF Cygni fortsätter att tappa, nu 7.9, och att CH Cyg nog ökat några tiondedelar på sistone (8.2). Z UMa har precis lämnat minimum (8.5). V0465 Cas, vars små men ändå förhållandevis distinkta variationer kan följas i fältkikare, skattades till 6.9, medan det mer absurda objektet V0538 Cas håller sig på mattan (7.7) - vad var det som hände med den stjärnan, egentligen, i mitten på 1900-talet?

Z Cam, typstjärnan för dvärgnovor som ibland fastnar i stillastående faser innan utbrotten återupptas, ligger sedan några månader tillbaka i just ett sådant stillastående. I går skattades den återigen till 11.5. Z UMi skattades till 13.2, en magnitud som denna RCB-stjärna planat ut på den senaste tiden, istället för att ploppa upp till ett max på 10.7 eller något.

Sista objektet för kvällen blev en av de 10 kolstjärnor som vi har börjat kika på: T Lyrae, som jag skattade till 8.8. Trots den svaga ljusstyrkan tyckte jag mig ändå se den röda färgen i fältkikaren, det var en vacker syn. Man noterar att denna visuella skattning är lägre än fotometriska V-mätningar på senare tid men å andra sidan i linje med andra aktuella visuella skattning i AAVSOs databas. Som ibland påpekas är skillnaden mvis-V färgberoende.

/Gustav

Tack för den gedigna rapporten! Fin start du fått på U Cep. Jag har också ett par förmörkelsevariabler och cepheider jag följer mest för att det är kul att se ljusväxlingarna och träna observationsögat. Att få till en snygg och jämn ljuskurva från visuella observationer värmer ju en variabelobservatörs hjärta och gör att man känner sig riktigt nöjd. Även om det inte är några nya upptäckter så är det ju bra att kontinuteten upprätthålls även för alla gamla variabler för framtidens forskare. Din kurva för T Cep brukar jag titta på när nya obsar kommer in, den är ju fantastiskt fin.

Tack för en läsvärd rapport, det är alltid kul att läsa om observationerna i ord och inte bara i siffror

Mvh
Robin

Instämmer med föregående talare!

Yes, härlig rapport Gustav! Nu skall du ju inte heller bli ensam på V538 CAS som vi diskuterat - men T CEP lämnar jag därhän, och detta för att kurvan skall få fortsätta vara rund, mjuk och fin

Har inte varit ute på ett tag, och det är synd och skam, för här har varit hur klart och fint som helst i evigheter känns det som!

Variabelmötet i GBG vacklar lite nu för min del, sommarbilen fick jag inte ut ur magasinet förra helgen pga strul med framförvarande bilar - utan det lutar nu åt kommande söndag e.m istället. Nuvarande "vinterbil" vågar jag knappt köra ner till Konsum . Ev. får det bli buss eller tåg ner, om det inte är någon som kör västsidan Vänern ner, via RV45?