Astronet forum

Nu har jag äntligen lyckats få skarpa stjärnor. Jag tyckte stjärnorna såg skarpare ut när jag flyttade ögat längre bort från okularet, men då de var skarpast (ett par cm ifrån) var det inte praktiskt att observera så jag flyttade okularet ett par millimeter längre ut i fästet, och vipps! Skarpa stjärnor precis som jag tycker det ska vara.

Så provade mig på en ny variabel, det blev WY Del då delfinen låg bäst till för tuben på balkongen. Efter ett par minuter lyckades jag ta mig fram men märkte då istället att gränsmagnituden inte alls räckte till, kunde precis ana (om det inte var inbillning) en stjärna av magnitud +11.9, och WY Del går långt ut ur vad mitt teleskop ens räcker till som bäst. Någon som kan kommentera till varför gränsmagnituden var så dålig?
Givetvis kunde jag inte då heller se WY Del, så la undan kartan men var ändå nöjd med att stjärnorna såg bra ut och att jag lyckades navigera med den nya "stilen", lite jobbigt för ryggen att observera på balkongen då tuben var relativt parallell med golvet.

Men teleskopet står fortfarande ute, ska se om det finns något annat att se på lite senare när himmelen har gett mig lite nya objekt att nå.

I går kväll var det klart väder i Lund; däremot var transparensen inte riktigt på topp, men man kan ju inte få allt. Jag obsade både med reflektor och fältkikare, och kan bland annat konstatera att mitt nya okular funkar bra. 25 obsar blev det.

Bland observationerna kan noteras att R And (6.4) och R Gem (7.4) ligger nära max, liksom S UMi, 8.8. R Ari, skattad till 8.6, har nog precis lämnat max. Även RY Cep, 10.0, har nyligen passerat maximum.

R Cam verkar ligga nära minimum, jag såg den inte i går kväll; detsamma gäller för RT Dra.

R Dra har planat ut i sitt minimum, skattade den till 12.5.

U UMi planar också ut nära minimum, på 11.6.

T Cep skattades till 7.5 (antydan till puckel?)

Bland de halvregelbundna märks V CVn, på väg ned och halvvägs mellan max och min på 7.6; TX Dra som, på 7.9, ligger nära minimum; Z UMa som lämnat max och i natt skattades till 7.3; R UMi, 10.1, verkar ha lämnat minimum nyligen. Har även plockat upp V0370 And på mitt fältkikareprogram, får se vad den har för sig; i går kväll blev det 7.5.

Bland övriga objektstyper noteras fortsatt händelselös tillvaro för kvällens symbiotiska variabler AG Dra - 9.6 - och en möjlig liten ökning hos CH Cyg, 8.2, samt att Z Cam-variabeln RX And inte är i utbrott.

En lärdom jag bör ta med mig är att jag la alldeles för lång tid på att försöka fånga T UMi och R UMa; jag borde snabbare ha insett att de inte gick att se i går kväll och gått vidare.

/Gustav

Har gränsmagnitud något med kollimering att göra? Som jag nämnde i mitt inlägg innan hade jag skarpa stjärnor men dålig gränsmagnitud igår.

mvh
Robin

Hej, kul att du börjar få ordning på den nya tuben Robin!
Du skrev att tuben var relativt parallell med golvet när du obsade. Är det så att WY Del vid tillfället stod lågt på himlen? I så fall kan den dåliga gränsmagnituden bero på detta. Jag tycker att seeingen på låg höjd blir mycket sämre på vintern vid låg temperatur än vad den är tidigare under hösten. (Bara en känsla, inget jag tänker leda i bevis ).
Jag var ute under veckan och försökte mig på visuella obsar när det var ca -20. Det gick inget bra, såg knappt någonting. När jag spanade in himlen var den fylld av isnålar, om jag obsade kring zenit lyckades jag se lite bättre. Astro-abstinensen blir bara värre för varje dag...

Mvh,
Tomas W

Ja just det, tänkte inte på höjden på himmelen. Men kan ändå inte tänka mig att jag tappar flera magnituder på det, eller?
Tänker mig att en +11.9 stjärna bör lätt vara synlig för en 14"...


mvh
Robin

Min känsla de sista nätterna (inte många sedan kylan slog till), är att det nog faktiskt kan vara så. Man måste nog upp till åtminstone 20 graders höjd över horisonten innan atmosfären slutar bromsa ordentligt. Vad har övriga variabilister för erfarenhet?

Mvh,
Tomas W

Vilken morgon - molnfritt och 10 grader kallt!!!
Jag passade på att spana in Merkurius, Venus och Saturnus som lyste vackert i gryningen. Merkurius och Saturnus gick bra att följa till ca 0830, sen försvann de i bakgrundsljuset.
Det var riktigt skönt att se att det finns något kvar bakom molnen!

Tompa wrote:Min känsla de sista nätterna (inte många sedan kylan slog till), är att det nog faktiskt kan vara så. Man måste nog upp till åtminstone 20 graders höjd över horisonten innan atmosfären slutar bromsa ordentligt. Vad har övriga variabilister för erfarenhet?

HAr märt att det blir med spridning på mina resultat med airmass över 2 dvs 30 graders höjd eller lägre. Så jag har en generell regel i ACP Scheduler som säger lägsta höjd 30 grader numera.

Kallt vinterväder och låg höjd över horisonten är vanligen ingen bra kombination om det gäller att se svaga stjärnor. Det beror på att vi då brukar få en kraftig markinversion (temperaturen ökar med ökande höjd över marken, dvs inverterat förhållande mot det normala). Luftutbytet mellan skiktet närmast marken och högre liggande luftlager blir mycket litet. När vi observerar objekt på låg altitud kommer ljuset att färdas ett långt stycke genom det marknära luftlagret som har dålig transparens. I en storstad blir effekten än tydligare eftersom fabriksrök och annat ytterligare försämrar sikten i situationer med markinversion.

mvh
Hans Bengtsson

Så jag har en generell regel i ACP Scheduler som säger lägsta höjd 30 grader numera.

Det är en god tumregel! Under 30 grader bor trollen, enligt böckerna. Jag satt och funderade på detta under morgonen och kom fram till följande resonemang. Kom gärna med synpunkter och kommentarer, jag kan ha tänkt fel

- Jag tittar på (eller fotograferar) en stjärna i zenit (airmass=1) och uppskattar dess magnitud till 11.9 med hjälp av jämförstjärnor från AAVSO.
- Formeln för beräkning av magnitud med hänsyn till atmosfären: v0 = vi - kv' ∙ X - kv'' ∙ (b-v) ∙ X ger efter förenkling (jag bortser från sekundär dämpning kv'' ∙ (b-v) ∙ X) följande formel: v0 = vi - kv' ∙ X där kv' är primär dämpningskoefficient och X är airmass.
- Ett normalt värde för kv' brukar vara ca. 0.2 till 0.3 magnituder/airmass (detta varierar förstås, på hög höjd är värdet lägre och vid fuktig eller lortig atmosfär är värdet högre)
- Om man tittar på ett objekt i zenith är dämpningen av storleksordningen, kv' ∙ X = 0,25 x 1. Alltså atmosfären dämpar med 0.25 magnituder. En stjärna som till synes har magnitud 11.9 har egentligen en magnitud av 11.9 - 0.25 = 11.65 sedd utanför atmosfären. Nu är ju jämförstjärnorna också omräknade till exoatmosfäriska värden så denna uträkning gör vi ju inte som visuella observatörer.
- Om vi senare under obs-passet tittar på samma stjärna när den står på 30 graders höjd är dämpningen ungefär kv' ∙ X = 0,25 x 2, alltså 0.5 magnituder. Stjärnan hade ju magnitud 11.65 sedd utanför atmosfären, med dämpning 0.5 ser vi den som 11.65 + 0.5 = 12.15. Eftersom jämförstjärnorna dämpas motsvarande så går det fortfarande bra att göra en uppskattning av magnituden till 11.9.
- Tiden går och stjärnan faller till airmass 6, dvs. ca 10 grader över horisonten. Dämpningen blir kv' ∙ X = 0,25 x 6 = 1.5 magnituder, vi ser stjärnan svagare ungefär 11.65 + 1.5 = 13.15.
- Tittar vi på stjärnan vid airmass 10, ca. 5 grader över horisonten blir dämpningen kv' ∙ X = 0,25 x 10 = 2.5 magnituder. Stjärnan ger ett ljus motsvarande magnitud 11.65 + 2.5 = 14.15. Då kan vi ha passerat vad som är möjligt att se under rådande förhållanden. Om man ökar kv' till 0.3 landar vi på ca 14.6

Som Hans påpekar så är inversionsfenomen inget bra för oss stjärnskådare, det kan säkert påverka värdet på kv' till att bli högre än 0.3.

Mvh,
Tomas W

Ditt resonemang verkar helt riktigt tycker jag. När man fotar får dämpningen av stjärnljuset till följd att att man får lägre SNR. Scintillationen är också större vilket kan ge slumpmässiga variationer om tar korta exponeringar. På låg höjd blir stjärnorna rödare också på samma sätt som solen blir röd vid solnedgången, det är termen kv'' ∙ (b-v) ∙ X i din exkvation som ska kompensera för detta. Sen har man ljusföroreningarna som ofta brukar vara störst närmast horisonten, dessa ökar bruset och sänker SNR ytterligare.

Hans Bengtsson wrote:Kallt vinterväder och låg höjd över horisonten är vanligen ingen bra kombination om det gäller att se svaga stjärnor. Det beror på att vi då brukar få en kraftig markinversion (temperaturen ökar med ökande höjd över marken, dvs inverterat förhållande mot det normala). Luftutbytet mellan skiktet närmast marken och högre liggande luftlager blir mycket litet. När vi observerar objekt på låg altitud kommer ljuset att färdas ett långt stycke genom det marknära luftlagret som har dålig transparens. I en storstad blir effekten än tydligare eftersom fabriksrök och annat ytterligare försämrar sikten i situationer med markinversion.

mvh
Hans Bengtsson

Tack Hans, detta kan säkert vara fallet. Känns dock underbart att äntligen ha skarpa stjärnor!

mvh
Robin

Det var bra förhållanden i Lund i går, 29 obsar blev det. Kolmiran S Cep var en maffig syn, riktigt röd; man förstår de 1800-talets astronomer - Nils Dunér, Secchi, Schjellerup - som fascinerades av och katalogiserade röda stjärnor med visuella tekniker. Har lagt till några nya stjärnor på mitt program, bland annat de halvregelbundna fältkikareobjekten CE Lyn och SV Lyn, får se vad de har för sig.

/Gustav

Rapport från en altan...
Efter sju sorger och 8 bedrövelser har jag äntligen fått till mina transformationskoefficienter och kan leverera transformerade data. Det blev ett pass i går, då jag lyckades fånga m67 och kunde bekräfta att tidigare gjorda mätningar var riktiga. Men det tog hela natten. Obspasset började bra, allt riggat och igång på en kvart. Skulle sedan börja fotografera vid 17-tiden, trycker igång en testbild varvid datorn hostar till och ger upp. Totalhaveri. Kvällen ägnades sedan åt installation av en annan dator och jag lyckades sedan komma igång strax före midnatt. Kan lugnt säga att svaveloset låg som en dimma runt altanen! Därefter jäklades min eq6-a och guidekameran... Det blir en ny montering och riktigt parfokala filter i framtiden.
Det blev i alla fall några bilder på i Taurus. Allt inlagt i SVO.

Ha det gott!
Tomas W

Gud vad kul att höra att du fått till det tekniska, trots strul! Det brukar oftast vara starten som är det jobbiga oavsett vad det gäller, sedan rullar det på. Själv har jag lyckats se en meter ikväll, annars har jag inte observerat något då jag har två tentamen nästa vecka. Men efter onsdag är jag ledig och knappt därpå åker teleskopet hem till Floby, där det kan observeras ordentligt, och inte på en balkong där man knappt får plats .

mvh
Robin