Rapport från en balkong!

[wilt]

Tack,
observationerna blir ju mer "standardiserade" om man använder transformation. Nackdelen är väl att man måste mäta i minst två filter per tillfälle, våra miror är ofta väldigt röda - då går det åt mycket tid för B-filtret. Sierra stars 61 cm har färdiga transformationskoeffiecienter, att ta fram detta för S37 och andra robot-teleskop är inte så svårt. Frågan är väl hur vi ska göra, det är ju en fördel om vi använder liknande metoder för att resultaten ska vara jämförbara. Så det brinner väl inte i knutarna, men på sikt kanske det kan vara idé att förfina mätningarna genom detta. Jag har själv för avsikt att ta fram koefficienter och använda detta med mina egna grejor. Jag har läst om en något förenklad metod (jämfört med all-sky fotometri) i en bok av Brian D Warner, säkert fler av er som läst detta. Dessa metoder kanske skulle gå att använda i någon form. Jag är lite sugen på att göra en sammanfattning på svenska och lägga upp i wikin, om det inte bryter allt för många upphovsrättslagar...

Klara skyar,
Tomas W

Låter jättebra, både idén om att ta fram material om och diskutera hur man gör transformationer, och att ha ambitionen att på sikt förfina mätningarna genom transformationer. Om inte annat visar väl mina senaste mätningar av chi Cyg att vissa teleskop/CCD/filter kan avvika från andra teleskop ibland; transformationer bör vara ett sätt att minska sådan flaxighet i ljuskurvorna.

Saken har diskuterats en del på AAVSOs forum, och det verkar som att en åsikt där var att, eftersom de flesta obsarna som rapporteras in till AAVSO inte är transformerade, man inte fullt ut utnyttjar den potential till noggrannhet som finns i CCD-tekniken.

Hur är det de teleskop som AAVSO själva har definierat upp i VPHOT? Jag har för mig att de har lagt in transformationskoefficienter för dem, så man bara kan bocka i Transform? Kanske har jag fel för mig. För egendefinierade teleskop, som BRT, har jag sett att man kan lägga in koefficienter. Men det är inget jag labbat med.

Det är möjligt att det finns sådana koefficienter inlagda i Vphot, jag vet inte men det kan man ju försöka kolla upp vid tillfälle. Har inte hellar labbat med det här.

Fick också några bilder idag som jag håller på att gå igenom. Märkte att BRT åter har aktiverat valet att ladda ner en flatbehandlad version av bilden. De fick min flatbild att lägga in. Testade på en bild nu, men tyvärr blev det INTE bra. Visuellt såg bilden över VZ CMi fin ut, men i VPHOT blev det en skillnad på 0.4 mag mellan jämförstjärnorna på BRT:s flatbehandlade bild mot 0.08 mag på samma bild som jag manuellt flatbehandlade. Gustav, det verkar som att vi tills vidare får fortsätta med manuell flat på BRT-bilderna.

Attans också, hade varit skönt att få det automatiserat. Bra annars att du försett dem med bild.

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Efter en skakig inledning igår kväll (12 november 2012) med aningen nervpåfrestande typ av molnighet så klarnade det senare upp och blev rätt hyggliga förhållanden. Nedan har jag gjort en sammanställning av observationerna och ansträngt mig lite för att ge några kommentarer om de olika stjärnorna.


S Boo, mag 12.5, mira som börjar arbeta sig uppåt efter ett minimum kring magnitud 13. Ligger rätt nära Karlavagnen. Finns en fin dubbelstjärna med lika starka komponenter strax intill.

U Boo, mag 11.6, halvregelbunden med tydliga variationer, nu på väg neråt i diagrammet efter ett max kring 10.4 som jag kunde täcka ganska väl. Ligger nu rätt nära horisonten, man får passa på så snart det blivit någorlunda mörkt.

V Boo, mag 8.7, halvregelbunden, upptäckt av Nils Dunér, nära Gamma Boo. Liknade förr en mira men har numera mycket mindre amplitud. Jag tycker ändå det är ganska enkelt att följa med i variationerna, men det är väldigt vad AAVSO-observationerna spretar.

R CrB, mag 11.5, en av de verkligt klassiska variablerna, prototyp för RCB-stjärnorna. Efter ett evigthetslångt minimum börjar den nu nå anständig magnitudnivå. Om den kommer att nå ända till ”vilomagnitud” 6.0 står dock skrivet i stjärnorna.

S CrB, mag 8.9, mira som så sakteliga är på väg neråt efter max i augusti och september. Finns beskriven i den berömda (nåja) vetenskapliga publikationen Variabelbulletinen nr 1!

T CrB, mag 10.2, den rekurrenta novan ligger stadigt mellan 10.0 och 10.5. Den enda variabel som jag av självbevarelsedrift inte vågar låta bli att observera om den ligger i rätt riktning från min balkong. Om man skulle avstå så kan man ge sig den på att det blir under en utbrottsnatt.

V CrB, mag 7.4, Dunérs väldigt väldigt väldigt röda mira som ligger nästan exakt i den punkt där stjärnbilderna Corona Borealis, Bootes och Hercules möts. Svårskattad pga färgen men nu ljus och fin redan i sökaren.

Y CrB, mag 12.1, halvregelbunden och rätt bortglömd variabel som överraskat mig nu i höst med att gå ner i ett djupt minimum. Ligger i närheten av V CrB.

RR CrB, mag 7.8, halvregelbunden som jag observerar bara för att den råkar ligga på stjärnhopparvägen till V CrB och Y CrB. Svårt att se några egentliga variationer.

SW CrB, mag 7.9, halvregelbunden som jag observerar bara för att den råkar ligga i samma synfält som RR CrB. Tycker att den alltid ser lika ljus ut, kring magnitud 8.0.

TT CrB, mag 11.9, halvregelbunden vid R CrB. Gynnas i hög grad av att R CrB är ljussvag! När R CrB är stark så använder folket ofta fältkikare och glömmer bort TT CrB, men TT är faktiskt väl värd att följas för dess egen skull, har tydliga variationer. Nu ganska ljussvag.

R Cyg, mag 11.1, klassisk mira på väg mot minimum. Väldigt karakteristisk position i linje med två starka stjärnor. Har förresten alltid tyckt att jfr-stjärnorna 123, 124 och 129 ser misstänkt ljusstarka ut för att ha dessa magnituder men har inte undersökt saken närmare.

U Cyg, mag 8.2, kolmira, en absolut favoritstjärna som är ännu rödare än V CrB. Färgkontrasten mot kompanjonen av magnitud 8.0 är enastående. Albireo är blaha blaha vid en jämförelse.

Z Cyg, mag 10.2, mira som nu är på väg neråt efter ett max tidigare i höst. Jag observerade denna stjärna rätt ofta för 20 år sedan och tar nu åter upp den på programmet.

RS Cyg, mag 8.2, halvregelbunden som färgmässigt för tankarna till U Cyg. Både RS och U Cyg kan rekommenderas speciellt nu då båda är ljusa.

RT Cyg, mag 10.0, snabb mira (period 190 dygn) som nu är på väg att bli svagare. Ligger i trakterna av R Cyg.

RW Cyg, mag 8.7, halvregelbunden som jag tittar på emellanåt, bekvämt belägen nära Gamma Cyg i ett vackert område.

SS Cyg, mag 12.0, dvärgnova som nu återgått till minimum. Roligt att vi nu i landet åter har börjat följa SS regelbundet, det var lite skralt med den saken under lång tid. Vid minimum får jag nästan alltid magnituden till 12.0, eftersom den för mina ögon då är svagare än 11.9 men starkare än 12.1. Tycker att skillnaden mellan 11.9 och 12.1 är 0.4 magnituder snarare än 0.2 magnituder.

WY Cyg, mag <13.1, mira som jag ofta passar på att observera när jag ändå är i området (vid SS Cyg). Den här gången kunde jag dock inte skymta stjärnan trots att jag verkligen försökte. Om den hade varit starkare än 14.0 tror jag att jag hade sett den.

AF Cyg, mag 7.9, halvregelbunden, favorit för många. Började observera AF Cyg 1969 efter att Darsenius publicerat en karta i Populär Astronomisk Tidskrift. Och på den vägen är det. Förhållandevis svag för ögonblicket. Bildar en karakteristisk fyrkant med tre andra ljusa stjärnor.

AV Cyg, mag 11.0, halvregelbunden av den relativt sällsynta undertypen SRD. Inte röd (spektrum G). Sympatisk med variationer som är ganska enkla att följa trots beskedlig amplitud. Är spetsstjärna i en säregen geometrisk formation.

AW Cyg, mag 9.5, halvregelbunden kolstjärna nära AF Cyg. Den röda färgen är tydlig.

BF Cyg, mag 10.1, berömd symbiotisk variabel som det skrivits många artiklar om. Lättfunnen nära en stjärna av magnitud 5.7 som i sin tur ligger i samma sökarfält som Albireo. AV Cyg hittar man strax intill.

BU Cyg, mag <13.3, en riktigt rask mira (period 158 dygn) som man lämpligen tar i samband med observationer av grannen Z Cyg. Kunde inte skymta BU igår, troligen svagare än 14.0.

CH Cyg, mag 8.3, halvregelbunden och symbiotisk och lite allt möjligt i en enda röra. Har varit utsatt för specialprojekt tidigare i år. För min egen del var detta dock första obsen på länge. Har nu tagit upp den på mitt program.

DV Cyg, mag 12.2, verkligen en härlig variabel intill BF Cyg och AV Cyg. Generalkatalogen (GCVS) klassar DV Cyg som en mira men den är halvregelbunden och pålitligt opålitlig. Igår syntes den plötsligt hur lätt som helst, även vid låg förstoring. Annars brukar DV Cyg vara nästan den enda variabel som får mig att med viss möda plocka bort zoom-okularet och sätta i 5 mm Hyperion istället för att förbättra gränsmagnituden några tiondelar.

Chi Cyg, mag 13.0, vi har redan skrivit så mycket om denna mira på Astronet (och tidigare på AG) att jag inte ska upprepa detta. Befinner sig nu i minimum.

S Del, mag 8.8, vackert belägen mira nära maximum. Se Variabelbulletinen nr 1, förresten.

T Del, mag 11.3, mira som jag brukar ta strax före S Del eftersom den är så belägen i förhållande till utgångsdubbelstjärnan Gamma Del. Ärligt talat så ligger S Del i ett mycket snyggare himmelsfält än T Del.

RW Del, mag <12.8, mira som jag aldrig tidigare försökt se. Och det syntes ingenting på positionen.

RX Del, mag <12.9, se ovanstående kommentar.

SS Del, mag <13.2, mira som jag såg mellan jul och nyår 2009. För en månad sedan blev det en negativ obs och så även nu. Chris har dock gjort några positiva obsar tidigare i år.

SY Del, mag 11.4, röd oregelbunden variabel som bleknat något den sista månaden, jag hade magnitud 10.7 den 11 oktober.

TU Del, mag 11.4, halvregelbunden som jag nu såg lika ljus som för en månad sedan.

TV Del, mag <13.0, mira som jag nu för första gången försökte se. Men det fanns ingenting på positionen. Utgångsmaximet som ges i GCVS är från den 28 augusti 1929, i vilken fas stjärnan befinner sig just nu vet väl ingen, men den tycks inte ligga i max.

XZ Del, mag <13.3, enligt katalogen en snabb mira med period 165 dygn. Har aldrig tidigare spanat efter den, såg inte tillstymmelse till någon stjärna på positionen.

AD Del, mag 12.3, halvregelbunden, trevlig ny bekantskap! Jag tar upp den på programmet.

AN Del, mag 11.9, mira med ganska kort period (194 dygn) som jag skattade till magnitud 12.0 den 11 oktober och nu hade ungefär lika stark.

AQ Del, mag 11.2, halvregelbunden som alltid befunnit sig kring magnitud 11.0 vid de 8 tillfällen jag kollat på den.

T Her, mag 11.9, rask mira som för närvarande befinner sig rätt nära minimum. Stjärnor av magnitud 11.0 och 13.1 ligger i omedelbar närhet.

TV Her, mag 11.4, mira på väg neråt efter max tidigare i höst. Inte så långt från T Her på himlen.

PT Her, mag 12.5, halvregelbunden stjärna som inte precis tillhör himlens mest välobserverade variabler. Jag gjorde nu min 37:e obs, stjärnan pendlar mellan 12.1 och 12.7.

U Lyr, mag 10.8, riktigt sävlig mira med förhållandevis liten amplitud (för att vara mira). Så sakteliga på väg neråt i ljuskurvan.

W Lyr, mag 11.3, en klassiker i mirornas värld. Snabbt på väg uppåt mot max!

Z Lyr, mag 12.6, mira som nu blir allt svagare efter ett max för några månader sedan.

RT Lyr, mag 11.0, mira som har ljusnat snabbt. Jag hade magnitud 13.6 den 9 oktober, nu lyste den mycket starkare.

RX Lyr, mag <13.1, mira som jag inte kunde skönja igår, men den blir nog synlig i teleskopet relativt snart. När ni ändå observerar RX Lyr (Silbernagels stjärna) kan ni också passa på att titta på en nebulosa som ligger alldeles intill, den heter M57 och är riktigt vacker fast inte lika intressant som RX Lyr.

AN Lyr, mag 12.3, en av alla mirorna i Lyra. Det finns verkligen många i den stjärnbilden! AN Lyr håller nu på att blekna efter att nyligen genomlöpt ett max.

EF Lyr, mag 11.3, en trevlig halvregelbunden stjärna som HG Lindberg brukade följa för en del år sedan. Jag har nu också gjort några obsar. Något ljusare nu än för en månad sedan.

EG Lyr, mag 12.3, halvregelbunden och belägen nära EF Lyr. Jag fick magnitud 12.3 för en månad sedan och det fick jag nu också.

EW Peg, mag 10.3, oregelbunden röd variabel, nu förhållandevis ljusstark. Ligger nära My Peg.

EX Peg, mag <13.0, mira som jag ser att Robert W fångade fotografiskt vid magnitud 14.6 strax efter julen 2011. Såg ingenting på positionen igår. Ligger ännu närmare My Peg än vad EW Peg gör.

CV Sge, mag 10.6, röd oregelbunden variabel som jag av okänd anledning har börjat följa. Kan dock inte påstå att jag sett några särskilt tydliga variationer än så länge. Det kommer kanske om man hänger i.

R Ser, mag 8.4, tidigt upptäckt och ljusstark mira som nu bleknar efter ett fint max av magnitud 6.3. Vid den här tiden på året brukar AAVSO-kurvan snabbt tunnas ut betänkligt för R Ser – men från min balkong kan jag följa den utan problem långt in på säsongen. Har god horisont åt det hållet.

NSV 20126, mag 9.3, förmodligen helt konstant stjärna som dock finns med i katalogen över misstänkta variabler. Jag tar den samtidigt med V Boo.

NSV 25109, mag <13.4, en mira i Cygnus som var ljusstark förra vintern men som nu inte syntes. Lennart Dahlmark upptäckte stjärnan, och i AAVSO-sammanhang är det fortfarande preliminärnamnet LD 22 som gäller. Egentligen tycker jag att vi borde prioritera denna stjärna i SVO, den har tyvärr blivit lite bortglömd. Vackert stjärnfält, spännande variabel, finns inte med i GCVS (bara i NSV).

Mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Vilken spännande läsning! Tänk vad många variabler det finns som man inte obsat!

/Gustav

[Robin Andersson]

Har haft teleskopet ute på nedkylning i 3 timmar men oskärpan är fortfarande kvar, hade även ett svart lakan över hela teleskopet som test. Hade även kollimerat om den så laserstrålen kom tillbaka i okularet i mitten och inte på sidan om eller så.

Stjärnorna är antingen fläckar eller ser ut som wifi-symbolen på en iPhone.

Vet inte riktigt mer vad som orsakar det... Men när laserstrålen åker in så är den fortfarande cirka 1cm från centrummarkeringen, men kan det spela sån stor roll? Jag tycker inte det eftetsom på min gamla tub är laserpricken inte heller i mitten, men kan ändå leverera en skarp bild.

Mvh
Robin

[Freddan]

Helt klart sned kollimering. Låter som rejäl koma. Kollimerar du först sekundären och sedan primären?

Har du låsskruvar för att låsa kollimeringen på primärspegeln? I så fall skruva EJ åt dessa hårt, bara så att de ligger emot lite lätt. För mycket kraft på dessa får spegeln att ge vika och kan ge konstiga "trekantiga" stjärnor.

[Robin Andersson]

Har provat båda ordningarna men håller mig oftast till sekundären först. Låsskruvarna sitter åt jättehårt så skall ta och släppa på dom då och försöka igen. Tack !

Mvh
Robin

[Tompa]

Äntligen har kameran kommit - och på en ledig dag med bra väder, det kändes som lilla julafton i går!
Efter sju sorger och bedrövelser lyckades jag få i gång kameran, medföljande USB-kabel verkar ha varit trasig, efter två timmars klurande och slutligen ett byte av kabel så gick kameran som en klocka. Men det är mycket att hålla reda på, fokus-inställningar för olika filter, com-portar som byter plats efter installation av kamerans drivrutiner och en massa annat som strulade till livet. Det var inte utan att en viss doft av svavel spred sig på altanen...Till slut fick jag fart på grejorna vid 19-tiden.

Premiärskotten blev på v718 Tau (så klart ), jag tog 5 bilder vardera i B 90s, V 90s och R 30s. Kalibrerade sedan bilderna, platesolvade och laddade sedan upp dem till vphot. Där har jag lekt lite och testat att mäta bild för bild för de olika filtren och sedan räknat ut medelvärden och std-avvikelse för de olika serierna. Testade sedan att stacka bilderna och mätte på de stackade bilderna. Det gick hur bra som helst, medelvärdet från den bildvisa mätningen stämde mycket bra med de stackade bilderna. Skiljde som mest 0.02 magnituder, i något enstaka fall, för de olika stärnorna. Så det verkar funka bra! Nästa steg blir att försöka fota några standard-stjärnfält och försöka klura ut transformationskoefficienterna för mina grejor. Vi får se hur det går, det är lite svart magi tycker jag. Nätet vimlar av dåliga och struliga förklaringar, men jag har hittat några tutorials jag skall försöka följa. Om det slår väl ut ska jag försöka få till en svensk tutorial...

Försökte mig sedan på M1 med några bilder. Blev mest ank-skit, min montering går som en gruskross. Jag har smort med fel fett, så ju kallare det blir, desto sämre följer den. Men, för fotometri funkar det bra i alla fall.

Obsarna inlagda i SVO. Jag har förresten några som fastnar, de är väl inte inlagda. Kan någon lägga in dem? Det är 2MASS J19195549+4022403, ASAS J191804+4055.8 och EGGR 38.

Mvh,
Tomas W

[ThomasK]

Tomas, du går från klarhet till klarhet i din astronomiska utveckling! Trots lite strul, som du skriver, verkar du nästan direkt fått användbara bilder för fotometri. V718 Tau är ännu en bortglömd mira som inte är lika bortglömd längre. Ska bli spännande att se kommande DSO-bilder från dig också.

Själv var jag ute men min 25x100 och systemkamera igår. Det var otroligt fuktigt och jag fick ta in kikaren ett par vändor när den blivit helt igenimmad. Trots det var det förvånansvärt klar himmel. Fick ihop ett 25-tal visuella obsar. R Sgr, T Sgr och ST Sgr gick fortfarande att se, men Skytten hänger på absolut sista versen den här säsongen. T Aqr stiger som en raket och SX Peg har fortsatt att öka. W Aqr, R Aql, W Peg, TU And och Z Peg faller. TU And och Z Peg var precis över gränsen för att kunna ses.

R And uppför sig lite märkligt. Redan nu är den ljusare än mag 7 och lika ljus som vid förra maximat, men detta är 30 dagar för tidigt. Enligt schema borde den vara i max i början av januari och nu ligga runt mag 10. Blir det ett rekordljust maximum den här gången, eller gör den ett skutt i sin period?

[wilt]

Håller med Thomas, du går från klarhet till klarhet Tomas! Verkligen skoj och det lovar riktigt gott för framtiden! Ser fram emot många fina obsar från din altan!

Precis som Thomas var jag ute en sväng igår. Vädret verkade ostadigt enligt väderleksrapporterna så jag valde att inte släpa ut reflektorn utan istället satsa på fältkikaren, vilket visade sig vara ett vettigt beslut när molnen väl rullade in efter en stund.

Ingen action alls bland V538 Cas, EG And eller XX Cam, men det hade jag ju knappast väntat mig. Det här är variabler där allt annat än konstant ljusstyrka är värt att notera.

Bland de oregelbundna fortsatte V CVn att droppa medan Z UMa tvärtom är på väg uppåt, liksom AF Cygni som verkar öka lite grand; CH Cygni tycker jag planar ut. V465 Cas kanske kanske är på väg upp från ett minimum första veckan i november, men det är en fråga om ett par tiondedels magnitud, så det är inte bombsäkert. TX Dra ligger nära minimum och dess grannstjärna AT Dra obsade jag för första gången på länge, funderar på om jag ska ta upp den på fältkikareprogrammet. V UMi ligger stilla.

Fångade några miror också. R Cas har nu halkat ner till 8.3, U Per ser ut att ligga nära max eller möjligtvis på en platå före max. T Cep är nu mitt emellan max och minimum. Obsade R And till 6.8, och det Thomas skrev gör det ju mer spännande att fortsätta följa utvecklingen: är det tidpunkten för max eller är det maxmagnituden som är annorlunda jämfört med förra gången?

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Det är förstås bara att instämma i ovanstående lovord över Tomas W:s resultat med ny kamera! Fantastiskt skickligt.

R And:

Förmodligen kommer årets max att bli riktigt ljusstarkt, troligen mellan 6.0 och 6.5. R And är känd för att ha våldsamt varierande nivå på olika maxima. Kolla t.ex. nedanstående AAVSO-graf från åren 1985-89.

mvh
Hans Bengtsson

R And åren 1985-89. Från AAVSO.

ANDR.png (42.35 KiB) Viewed 4908 times

[Tompa]

Tackar!
Nu har jag hunnit skumma igenom forumet, har varit lite off de senaste dagarna. Väldigt bra obs-sammanställning, Hans. Kul att läsa lite mer om variablerna.

Mvh,
Tomas W

[Robin Andersson]

Fräck kurva Hans! Dessutom tycker jag det ser ut som en terasspunkt mellan 04/01/86 och 07/02/87. Åter igen, tycker det är mycket häftigt att se när "symmetrin" i kurvorna bryts.

mvh
Robin

[wilt]

Ja, det är en fräck kurva. Vissa miror kan öka väldigt snabbt ibland, säg från fas 0.7 upp till max.

Man undrar förresten vad rekordet på hastighet är? Säg att man gick igenom observationer för en mängd miror över en mängd perioder och mätte ljusstyrkans hastighet, definierad som magnitudökning/30 dygn eller nåt, undrar vad rekordet skulle vara? Vissa miror är lite sävliga men ibland går det riktigt snabbt uppåt.

/Gustav

[wilt]

Jag läste en av mina gamla observationsjournaler, från slutet av 1980-talet; det var en mycket speciell, närmast emotionell, upplevelse att ett kvarts århundrade senare bläddra i denna vaxduksbok. Minnena väller upp när jag läser om observationskvällar med klubbkompisarna i Gislaveds Astronomiska Klubb, som den hette då, "first light" för ett nytt instrument, speciella himlafenomen (kometer och eldkulor), kommentarer om vädret, halofenomen, nattlysande moln, norrsken, exponeringsdata från ett projekt att fotografera meteorspektra med objektivprisma på en mellanformatskamera (resultat: inga meteorspektra, men det gick bra att registrera spektrallinjer hos ljusa stjärnor), variabelskattningar, en kortvarig flört med att obsa visuella dubbelstjärnor, några spridda solfläcksobsar (åren dessförinnan, före den tidsperiod som täcks av den här journalen, obsade jag solfläckar regelbundet i flera år, när Kjell Rynefors var ledare för solsektionen i SAAF), nedtecknade åsikter om min 6 cm refraktor och dess okular, notiser från en fantastisk kväll på Jävanobservatoriet tillsammans med Anders Johannesson våren 1988 och så vidare och så vidare.

Underbar läsning!

Variabelobsarna får mig att minnas Hans snygga variabelkartor, minns det typiska matrisskrivartypsnittet på texten och de fina kartorna, med en snygg blandning av himmelskontext och specialkarta, något som helt saknas i AAVSOs servergenererade kartor; känns som att man där har försakat något för att få den fotometriska noggrannheten hos ständigt uppdaterade sekvenser. Tyvärr har jag inte kvar pärmen med kartor som jag beställde från Hans och SAAF/V sommaren 1989, de har förmodligen försvunnit i en flyttstädning under två årtiondens frånvaro från amatörastronomin. Synd! De var stringenta, snyggt producerade, tror till och med man fick kartorna levererade färdiginlagda i plastfickor.

Här fanns för övrigt en handfull variabelobsar som saknas i SVO, överblivna obsar från slutet av min första fas som variabilist vintern-våren 1989-1990. Jag rapporterade aldrig in dom sista obsarna till Hans när det begav sig i samband med att jag gled ut ur amatörastronomin. Jag tar därför tillfället i akt att lägga in dom nu.

/Gustav

[ThomasK]

Ja, det är en fräck kurva. Vissa miror kan öka väldigt snabbt ibland, säg från fas 0.7 upp till max.

Man undrar förresten vad rekordet på hastighet är? Säg att man gick igenom observationer för en mängd miror över en mängd perioder och mätte ljusstyrkans hastighet, definierad som magnitudökning/30 dygn eller nåt, undrar vad rekordet skulle vara? Vissa miror är lite sävliga men ibland går det riktigt snabbt uppåt.

/Gustav

Jag tittade lite på detta och undersökte maximal stigning mellan 2 obsar med 20-40 dagars mellanrum. I SVO är rekordet mycket gammalt, omi Cet 1779 med 4.8 mag på 27 dagar. andra snabba ökningar är chi Cyg 2008 3.9 mag/24 d, R UMa 1971 3.2 mag/20 d, TX Lyr 2000 3.2 mag/20 d, W Sge 2011 3.6 mag/24 d, Y Dra 1971 3.7 mag/25 d, R And 1938 3.1 mag/21 d och Z Cyg 1978 3.1 mag/21 d.

Reservation för att uppgifterna bygger på enstaka observationer som kan vara avvikande sett till en medelkurva. Dock verkar en stigning på mer än 0.1 mag/dag under 30-60 dagar förekomma hos flera miror.