Rapport från en balkong!

[Timaoes]

Stämmer in i kören! Minns mycket väl hur det kändes när jag packade upp min stora tub. Inte julafton, utan som barndomens julafton. Sen minns jag också chocken när jag insåg hur stort det faktiskt var. Sen tror jag precis som Hans att du kommer att upptäckta att det är betydligt lättare att hantera en stor dobson än en liten (min 16"are vinner lätt över 10"aren). Nära zenit är det förstås lite bökigt, men det är ju lätt att undvika.

/Johan

[Robin Andersson]

Ja storleken på teleskop skall man inte underskatta. Jag kommer ihåg när jag var på rymdbutiken en gång och tittade. Såg ett teleskop som såg enormt ut, trodde det var en 30cm/35cm bredd på det men det visade sig att det "bara" var en 25cm. Men det ser mäktigt ut dock måste jag erkänna när storleken på teleskopen börjar bli stora, dvs. +25cm.
Såg bland annat på Albanovas teleskop när jag var i stockholm under astronomins dag. Det var en reflektor på hela 1 meters bredd, riktigt maffigt!

mvh
Robin

[wilt]

Ikväll var egentligen en hopplös kväll för astronomiska observationer i Lund: mängder med moln, men de rörde sig i varje fall fort, så de luckor som faktiskt visade sig behövde man inte vänta så värst länge på; ibland regnade det; och så sken månen ganska starkt. Trots det obsade jag dryga dussinet variabler - väderleken var som gjord för den snabba fältkikaren och det pragmatiska observationssättet som går att tillämpa på variabler. Och till vädrets försvar skall sägas att mellan molnen var det riktigt god transparens. Inte första gången regn strax före observationen uppträder tillsammans med god transparens.

Bland de halvregelbundna ligger V CVn kvar kring max, Z UMa är på väg uppåt och V UMi rör inte mycket på sig, medan AF Cygni och CH Cygni börjar bli ganska svaga nu. R And och T Cep är bägge två raskt på väg uppåt och är sedan en tid fältkikareobjekt, medan R Aql och RT Cyg börjar glida över i kategorin teleskopobjekt.

Kvällens obspass markerade dessutom något av ett jubileum. Det är nu exakt 365 dygn sedan jag gjorde min första variabelskattning det här seklet. (Däremot är det länge sedan jag debuterade; jag är ju återfallsvariabilist och gjorde en del variabelobsar av och till under 1980-talet, de flesta men inte alla är inlagda i SVO.) Då, den 25 oktober 2011, stod jag på balkongen med en 8x21 monokular och försökte med mycket möda och stort besvär ratta in rho Cas. Några dagar senare var jag tillbaka, men då försedd med en nyinköpt 15x70 som jag fortfarande använder mycket, nu senast i kväll.

Den kompletterades senare med en 20 cm Newton; den är på gränsen till vad som är transportabelt, givet bicepsbegränsningar, men den är ett härligt variabelinstrument som jag gillar mycket. Kompletterar 15x70 väl.

I början var det riktigt knivigt att obsa, bara att hitta objekten tog en faslig tid, och skattningen kollades och dubbelkollades innan jag kände mig säker på att notera en variabels ljusstyrka. Men någonstans längs vägen började det lossna, både vad gäller orientering på karta och himlavalv och själva observationen av ljusstyrkan.

Under året har jag gjort ungefär 1500 visuella skattningar och lite drygt 2800 CCD-mätningar via fjärrstyrda instrument. Även om CCD-mätningarna gör det möjligt att hålla på med variabler när det är mulet och framför allt gör det möjligt att obsa djupt ner i magnituderna, tycker jag ändå att de visuella observationerna är snäppet roligare. Eller - man kanske inte ska polarisera, de är roliga var och en på sitt sätt, och jag skulle inte vilja vara utan någon av dem.

Det är något visst med att vistas under natthimlen istället för framför datorskärmen, och variabelobserverande är ju - tvärtemot vad kanske en del tror - inte bara en fråga om att skaffa fram vetenskapliga rådata. Det är också en upplevelse - av stjärnorna och deras föränderlighet, sedd med ens egna ögon - och en utmaning till observatören, det lockar fram nyfikenheten om att ta reda på vad som händer på ett himlavalv som i grunden är väldigt föränderligt. Det vetenskapliga är en viktig aspekt, men inte den enda, av variabelastronomi.

/Gustav

[Timaoes]

Väl uttryckt! Och imponerande prestation. Minst sagt. Själv tar jag förstås åt mig en del av äran, eftersom det väl var jag som inte drog, men väl puttade, ner dig i variabelträsket igen. Kul.

/Johan

[Hans Bengtsson]

Verkligen mycket väl skrivet! Jag kan bara instämma i Gustavs synpunkter.

Några egna funderingar om varför jag för min del inte sett någon anledning att sluta med visuellt observerande av variabler:

* Avkoppling. Jag sitter framför datorer på jobbet hela dagarna. Att ägna en halvtimme i veckan (som det statistiskt blir för mig) åt praktisk variabilism är just avkopplande.

* Upplevelsen av natthimlens föränderlighet. Varje gång en stjärna som Chi Cygni genomgår en metamorfos och förvandlas från en ljussvag prick av magnitud 13 (som nu) till ett objekt som kan ses för blotta ögat eller i en liten fältkikare, varje sådan gång tycker jag mig komma nära naturen och få en blick in i dess hemligheter.

* Avsaknaden av tekniska problem. Jag är intresserad av astronomiska objekt, inte av astronomiska instrument som sådana. De är för mig bara (nödvändiga) hjälpmedel för att kunna se det jag vill se. Alltså vill jag inte ägna någon tid alls åt att lösa instrumenttekniska svårigheter. Vid visuellt variabelobserverande kan man använda okomplicerade (och därigenom förhållandevis billiga!) instrument som aldrig krånglar. Det passar mig som hand i handske.

* Den pragmatiska karaktären. Med detta menar jag att en visuell variabilist sällan fastnar i kosmologiska eller optikteoretiska eller andra funderingar, åtminstone inte under obs-passet. Man står inför en konkret praktisk uppgift – att bedöma magnituden för en viss variabel – och försöker göra detta oaktat eventuella ogynnsamma omständigheter som drivande moln eller fullmåne eller gatlyktor. Det brukar gå bra, om det inte gör det så går man till en annan variabel och försöker med den istället.

* En observation slutar inte med att den är gjord och rapporterad. Den ingår sedan för all överskådlig framtid som en liten pusselbit i ljuskurvor och O-C-diagram och fasdiagram och andra analyser av den aktuella stjärnan. Det känns på något vis betryggande att veta.

m v h
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Bra skrivet båda två. Era tankebanor stämmer väldigt bra in på mina egna. Observerandet på balkongen blir en naturupplevelse på hemmaplan så att säga, utan onödigt teknikkrångel. Sen om man bäst gillar att jaga DSO:er eller bestämma variabelmagnituder beror nog mycket vad man är för en personlighet. För mig som är en typisk siffermänniska är det det senare jag fastnat för. Men fascinationen ligger alltid i botten, att vi små mikrober på ett dammkorn i rymden kan se och förstå något om dessa solar, galaxer nebulosor många ljusår bort. Den andra delen framför datorn där jag analyserar fjärrtagna bilder betraktar ljuskurvor eller räknar på perioder är minst lika kul. Mer intellektuell stimulans än estetisk.

[Robin Andersson]

Mycket bra skrivet ni allihopa, finns inte så mycket mer att tillägga. Men det är som sagt en unik känsla att stå under natthimlen och skåda allt som erbjuds.

Mvh
Robin

[Tompa]

Bra sammanfattning av det hela!
Där lyckades ni fånga kärnan i det hela, tycker jag! (Som lik förbaskat håller jag på med att strula med tekniken, för att fånga det hela med kamera -i stället för att släppa detta och ställa mig vid okularet - det är väl någon självplågar-gen man fått med sig...).

Ha det,
Tomas W

[Robin Andersson]

Det har varit fina kvällar hela helgen här uppe i Floby (hit jag skall flytta). Månen har bidragit med mycket ljus så man ser vart man går när man är ute med hunden på kvällen. Det är nå enormt vilken skillnad månen utgör.
Men satt och tittade lite på stjärnhimlen utan optisk utrustning, bland annat försökte jag se stjärnor nära horisonten.
I söder såg jag Omicron Sagittarius (om jag nu stavar rätt) bara 8 grader över horisonten, och syntes ändå väldigt tydligt. Detta var då givetvis åt söder. Men det häftiga var att det är en stjärna jag inte ser i Göteborg pga ljusföroreningar. Det återstår dock att göra detta test utan månen.

Mvh
Robin

[Hans Bengtsson]

De flesta av stjärnorna du kan se för blotta ögat från Floby ser du inte från Göteborg, eftersom antalet synliga stjärnor stiger mycket snabbt när man kommer djupare neråt i magnituderna. Med ett givet teleskop blir dock inte skillnaden i gränsmagnitud lika stor när man kommer ut på landsbygden, men visst vinner man en del även i teleskopet.

Om man ska vara riktigt noga så är det stjärnbildens genitivform som ska användas i samband med stjärnnamn, och då omvandlas -us til -i. Så genitivformen av Sagittarius blir Sagittarii, genitivformen av Pegasus blir Pegasi, genitivformen av Eridanus blir Eridani, osv. Alternativt kan man förstås använda stjärnbildsförkortningarna (Sgr, Peg, Eri, osv) som avser både grundformen och genitivformen.

mvh
Hans Bengtsson

[Tompa]

Äntligen blev det lite luckor i molnen. Jag hann med en snabbtitt innan jag måste kasta mig i bingen.
Jag har skrivit ut lite nya kartor som jag tänkte försöka mig på. I afton hann jag med SX, RZ och RY Peg. Inte mycket, men moln och jobb är lite i vägen i bland.
Fick det inte att stämma med Z Peg, tyckte att det fattades en stjärna jämfört med kartan och var inte säker på identifieringen. Ser i SVO att den är nära max nu, så med facit i hand tror jag att det var den jag såg. Jag får testa igen...

Mvh,
Tomas W

[wilt]

Bra jobbat! Jag gillar den här stilen, att man plockar ut teleskopet eller fältkikaren för en snabbrunda då och då; variabilistens pragmatiska observationsstil.

/Gustav

[wilt]

Robert - såg att du obsat RX And, vad kul, den verkar ligga kvar i sin "stand still"-mode. Den är på väg att bli en av mina favoritstjärnor: lättfunnen, högaktiv, lagom oberäknelig.

/Gustav

[Robert]

Ja den ligger på min lågprioritetslista.

Såg att FO And verkar var ljus nu med.

[Robin Andersson]

Nu står mitt nya teleskop uppackat och färdigmonterat. Dock finns det 6 saker jag inte har skruvat dit än vilket jag inte vet vart de ska vara ens.
Manualen måste säga var urusel. Först och främst fick jag ingen manual för mitt teleskop utan för andra modeller, så letade upp en på internet. Sedan var det inte skrivet i manualen hur man skulle montera på rätt sätt. Så lyckades få dit den med hjälp utav 2 andra personer (den vägde bly).

Dessutom skulle 3 justeringsrattar (ihop med 3 fjädrar) skruvas på, och fjäderkonstanten (trögheten hos fjädrarna) var enorm vilket gjorde att man fick ta i ordentligt för att få ihop fjädrarna.
Men nu är teleskopet som sagt färdigmonterat efter mycket elände. Det väger alldeles för mycket för att bära själv, dessutom är plattan som teleskopet så stor att den ej kommer ut på balkongen/ut ur dörren, om den inte böjs på något akrobatiskt sätt som ej ännu har testat (men föreställt mig). Så det märks definitivt att denna enorma pjäs hör hemma på landet, och inte på en balkong i Göteborg.

Sedan har jag också provat kollimera den, det gick faktiskt väldigt bra. Tog lite tid först att förstå vad som skulle justeras på teleskopet. Justerade sekundärspegeln och tillslut gick laserpricken till centrum av primärspegeln (ser det i alla fall ut som). Tog max 5 minuter.

Det återstår nu dock att testa teleskopet. Det regnar för stunden och verkar enligt väderprognoser fortsätta natten ut.

Om det är någon som vet dock en bra manual för teleskopet säg gärna till. Det är som sagt 2 svarta plast-svampliknande "rattar" kvar jag ej har monterat, och 4 svarta skruvar där alla 4 har varsin cylinderformad plastjängad "grej" för att förmodligen hålla skruven i plats.

Och min första kommentar när allt var färdigt var
"Helvete var stor den var!" - bokstavligt.
Jag blev med andra precis som Johan K, förvånad över dess storlek!

mvh
Robin Andersson