Astronet forum

Tompa wrote:Det här med automation har ju sina fördelar! Vilken skörd. En automation av vphot kanske skulle behövas i nästa steg, det tar ju lite tid att gå igenom bilderna.

Ja det tar ju en liten stund att först ladda upp till VPHOT och sen sortera bort överexponerade och underexponerade jämförstjärnor, bedömma om aperture-radien är rätt och välja lämplig check-stjärna för varje delbild. Ändå 10-20 gånger så snabbt som att mäta bilderna manuellt som jag gör med bilderna jag tar med systemkameran.

En petitess i sammanhanget, Robert dina V-magnituder för vissa av de 50 bortglömda verkar ligga 0.1 - 0.5 ljusare än medelkurvan, undrar vad det kan bero på?

om det är 0.5 fel så ädet säkert en < som saknas. Något exempel du vill jag skall kolla en extra gång på?

Ja, det verkar troligt, det verkar mest vara för svaga magnituder som det skiljer mycket. T.ex
XY Cyg 2012-08-10 och 2012-09-05
V363 Cyg 2012-08-10 och 2012-09-05 21

Gustav:

Jag noterar att du börjat följa U Cyg. Visst är den häftig med sin färg, särskilt nu när den är så stark, och kontrasten mot den ljusa stjärnan alldeles intill! Ett absolut favoritobjekt jag har.

mvh
Hans Bengtsson

Ja, den är fin; har dock än så länge bara obsat den med 15x70, färgen är nog mer framträdande i reflektorn.

En annan för ganska ny bekantskap som jag gillar - och som du tipsade om - är AV Cyg, ganska distinkta variationer för att vara halvregelbunden och ligger i ett snyggt stjärnfält.

Fler grejer i Svanen som kan noteras är att CI Cyg ökat några tiondelar; den hade ju ett par ganska stora utbrott för några år sedan, återstår att se om det är början på ett sådant.

/Gustav

Kvällen den 20 september 2012 tog jag tre korta obspass från balkongen med 20 cm Newton. Det fanns en hel del stratocumulusmoln men gränsmagnituden i luckorna var utomordentlig. Jag kunde se magnitud 13.8 med direkt seende och 14.5 eller kanske något bättre med indirekt seende.

Att luften var mycket transparent var tydligt redan under dagen, då en makalöst intensiv regnbåge uppenbarade sig, och vid solnedgången var himlen inte det minsta rödfärgad utan blå och fin ända ner till horisonten. Ovanligt i Göteborg!

Dvärgnovan EM Cyg har jag bara observerat vid ett tidigare tillfälle (förra året), den syntes då och den syntes nu. Men stjärnan är rejält aktiv, typ Z Cam, så det är inget ovanligt med utbrott.

NU Her är en mira som helt saknar obsar i AAVSO, det var en chansning som faktiskt gick hem. Den lyste starkt, magnitud 12.5, vilket jag inte hade förväntat mig. Ibland har man tur.

DV Cyg är en spännande variabel i närheten av Albireo (och nära BF Cyg och AV Cyg). Kunde se stjärnan med zoom-okularet vid 7.5 mm brännvidd, men jag unnade mig att tillfälligt byta till 5 mm, detta för att få en säkrare skattning. Och vid den ökade förstoringen blev stjärnan distinkt, magnitud 13.4.

Detaljerna hittar man som vanligt på SVO.

mvh
Hans Bengtsson

Wow... 50+ obsar, riktigt imponerande. Du är på god väg mot 11000 nu. Tittade ut några gånger under kvällen, men här var det mest molnigt, så det blev TV-soffan istället.

Instämmer - imponerande observationspass, Hans!

Själv obsade jag i förrgår under en mer eller mindre molnfri himmel här i Lund. Först körde jag en runda med 15x70 fältkikare, därefter ett kortare pass med 20 cm Newton. Jag börjar få bra snits på att snabbt bära ut reflektorn, vilket förstås underlättas av att det är en kompakt konstruktion där tuben skjuts ihop vid transport. Jag tar hissen ner (jag bor i lägenhet) och sedan är det ett tjugotal meter till gräsmattan där jag obsar vilket i och för sig inte är så långt, men det underlättar att teleskopet blir relativt lättburet när det är hopfällt. Jag bryr mig inte om att ta loss tuben från monteringen (det är en Dobsonmontering) utan bär allt i ett tag; tjugo kilo teleskop och jag får lite lite styrketräning på köpet.

Ett sätt att utveckla det här skulle kunna vara att bygga eller köpa någon typ av kärra (så kallade Wheeley Bars tycker jag ser intressanta ut), så att jag kunde lämna gården där jag är omgiven av hus, för att kunna se längre ner mot horisonten.

Bland obsarna i förrgår kan noteras att den nyupptäckta RCB-stjärnan NSV 11154 ligger kvar vid maximum, den fina och snabba miran RT Cyg verkar precis ha passerat maximum och den RCB-besläktade DY Per tyckte jag såg lite svagare ut än vanligt, skattade den till 11.1.

Dessutom skattade jag RX And till 11.4 - den här högaktiva ZZ Cam-stjärnan tycks ha hamnat i en av sina stillastående perioder. Sådana kan pågå länge, i åratal till och med, innan den snabba variabiliteten med utbrott varannan vecka återupptas. R Dra, som passerade maximum i slutet av juli, övergår nu för mig till att bli ett teleskopiskt objekt. Jag obsade även den symbiotiska AG Dra och funderar på att ta upp den på mitt program som ett slags komplement till andra symbiotiska variabler som jag obsat längre, som CI Cyg och CH Cyg; den sistnämnda har rutschat nedåt från maximat runt midsommar och i förrgår skattade jag den till 8.4.

/Gustav

En av variablerna du nämner, DY Persei, är Gary Poyners absoluta favoritstjärna:

http://www.britastro.org/vss/vssc130.pdf

Intressant är att läsa att det till stor del var Margareta Westlunds "fel" att Poyner började följa stjärnans egendomliga beteende. Så man kan säga att DY Per är en variabel med tradition i vårt land, väl värd att ha på programmet.

mvh
Hans Bengtsson

Ni har väl sett Tomas W.:s fina observationsserie häromkvällen, med skattningar av riktigt svaga miror? Han och Chris är väl mer eller mindre ensamma om att obsa variabler visuellt med teleskop i 30-cm klassen. Det är något visst med djupa obsar, och jag tycker det är jättekul att vi nu har några observatörer som rapporterar visuella obsar nere vid 13.5-14!

/Gustav

Hans Bengtsson wrote:En av variablerna du nämner, DY Persei, är Gary Poyners absoluta favoritstjärna:

http://www.britastro.org/vss/vssc130.pdf

Intressant är att läsa att det till stor del var Margareta Westlunds "fel" att Poyner började följa stjärnans egendomliga beteende. Så man kan säga att DY Per är en variabel med tradition i vårt land, väl värd att ha på programmet.

mvh
Hans Bengtsson

Intressant, inte minst kopplingen mellan Margareta Westlund och Gary Poyner. Ett i raden av spännande samarbeten mellan svenska variabilister och ledande utländska variabilister, även professionella, de där högaktiva åren runt 1990. Man gjorde många obsar, man gjorde annorlunda obsar (tex gillar jag de NSV-projekt ni körde), man samarbetade som sagt bra utåt, man utvecklade metoder, inte minst kring databehandling och kommunikation (jag sitter just nu och skriver ett bokkapitel om dataflöden och kommunikationsmönster i svensk amatörastronomi, och det är tydligt vilken betydelse detta (även före WWW) hade för ni som var aktiva variabilister då).

(På tal om skiftande aktivitet över tid: om svensk variabelamatörers aktivitet vore en variabel stjärna, skulle den då vara en mira med 5, kanske 10, års period, en sådan där mira med brant stigning uppåt och lite långsammare nedåt? Snarare det än en RCB-stjärna. Eller kanske en Z Cam - snabbt uppåt och sen periodiska standstills?)

/Gustav

Risken för dramatiska avtaganden i aktivitetskurvan har nog minskat rejält i och med SVO. Ett alldeles väldigt påtagligt problem förr var tendensen att variabelsektioner kollapsade under sin egen tyngd. Ökad aktivitet betydde att den eller de som mer eller mindre manuellt skulle "ta hand" om materialet, och kanske vidarebefordra det, fick in fler data än vad som var rimligt att hinna med att hantera. Idag är detta hinder bortspolat i och med att alla kan rapportera sina egna resultat till "slutanvändaren". En avgörande förbättring!

Edit:
Förresten, Thomas, jag misstänker starkt att september 2012 redan blivit en rekordmånad för SVO? Tänk vilken jättebibba med A4-papper (ca 30 obsar per papper) det skulle ha sänts in till sektionsledaren bara denna månad ifall konceptet hade byggt på manuell hantering som förr ... jag får nästan ångest bara av tanken ...!

M v h
Hans Bengtsson

Tack för de vänliga orden, Gustav!
Det blev några snabba nu i kväll. IV och IU Peg samt CH Cyg. Jag får ingen riktig ordning på Peg-arna. Det spretar, men man måste väl tro sina ögon
Jag ser att jag låg lite ljust med CH Cyg. Dessa rödingar...

Mhv,
Tomas W

Tompa wrote:Jag får ingen riktig ordning på Peg-arna. Det spretar, men man måste väl tro sina ögon
Jag ser att jag låg lite ljust med CH Cyg. Dessa rödingar...

Mhv,
Tomas W

Du har helt rätt, man måste tro sina ögon och rapportera det man ser. Att man ligger någon tiondedel (eller mer!) från andra observatörer är inget att hetsa upp sig över, utan tvärtom helt normalt; det finns alltid en viss spridning, gentemot en själv från kväll till kväll, men även jämfört med andra observatörer. Det är bara att fortsätta observera och lita på sina ögon. Vi har olika färgseende, olika teleskop, olika sätt att tolka det vi ser.

Helst har man många observatörer och många observationer som man sedan kan göra statistik på; det finns studier som visar att det går att få fram riktigt delikata variationer när man statistiskt behandlar större serier av visuella mätningar. Visuella observationer kan därmed ligga till grund för nyttiga analyser, trots den spridning man ibland blir varse när man som individuell observatör jämför sina mätningar med andra observatörers.

Din observation av CH Cyg ligger alls inte för ljust utan helt bra till i det spann av aktuella obsar som finns i AAVSO-databasen.

/Gustav

Thomas K, tänkte bara berätta att jag kanske har kommit in på något bra spår nu för att skriva om den matematisk funktionen du mailade i somras, 12:e grads polynomet, och då verkar det bli en serie av sinussatser. Återkommer när jag har försökt mig på detta, alltså O-C-diagrammet för U CrA.

Mvh
Robin