Astronet forum

Det känns inte heller helt uteslutet att SVO under 2012 kan producera 1 Albert. Det är inte illa i så fall.

M v h
Hans Bengtsson

Fotnot:
1 Albert = 10 000 variabelobservationer. Enheten är döpt efter Albert Jones, som under flera decennier utfört 1 Albert eller mer per år.

Nästan en timme på balkongen med ett gäng nya variabler kvällen 2012-04-04 gav 19 obsar:

U Ori +7.5
AI CMi +8.2
CK Ori +6.5
W Tau +10.7
UX Tau +10.7
BN Ori +9.5
RT Ori +8.1
RS Ori +8.9
BL Ori +6.4
ZZ CMi <10.1 (bye bye, nu får jag vänta tills jag den dyker upp igen!)
BU Gem +6.5
BQ Ori +7.9
SS Gem +8.8
FX Ori +9.3
UV Aur +7.9
W Aur +8.9
R Gem +9.3
U Gem <10.0
BP Gem <10.0 (svag mira)

mvh
Robin Andersson

En verkligt bra skörd!

Vi får hålla koll på Artportalen, så att vi kan hålla jämna steg med antalet inrapporterade observationer av "övriga vertebrater" (däggdjur + groddjur + kräldjur). Dom har just nu 4048 obsar hittills i år och ligger aningen före, men igår blev det bara 19 vilket Robin ju på egen hand klarade av på variabelfronten. Med dom andra obsarna inräknade knappade vi in en del på bävrar och paddor och deras ryggradsförsedda kompisar. En bra utveckling.

M v h
Hans Bengtsson

Håller med Hans, fin obsrunda, Robin!

Och ja, varför inte ta rygg på artportalens kategori "övriga vertebrater"

/Gustav

Det skulle ju kännas lite extra kymigt om vi blir omsprungna av ormslåar och snokar. Kanske mera naturligt av harar i så fall.

M v h
Hans Bengtsson

Obsade R Canis Venaticorum för första gången i går kväll (alltid lika kul att lägga en ny variabel till de man kikar på, variabilister är nog något av samlare ändå ...). Stjärnan är på väg mot ett maximum och om man skall tro data från de senaste åren så brukar den antingen landa på omkring 7.8 eller 6.9-7.0 i maximum. Föregående max var av den svagare sorten, men om det innebär att det blir ett ljust maximum den här gången är väl inte hundra procent säkert. Den som obsar får se.

/Gustav

Man kan ana sig till att R CVn ofta har en liten tendens till platå kring magnitud 9.5 på tilltagande delen. Denna framgår även av medelkurvan i Studies of Long Period Variables liksom av den medelkurva som Thomas K analyserat fram, så den är reell. Det var förresten Espin som upptäckte R CVn, år 1888.

M v h
Hans Bengtsson

En stjärna som överraskat mig på sistone är W Cnc som har ökat med 2 magnituder på bara 2 veckor. Från att ha varit den svagaste stjärnan i den lilla stjärgrupp som den ligger tillsammans med, så dominerar den nu. Jag fick titta några extra gånger på kartan för att vara säker på att det var rätt stjärna jag tittade på.

Ibland rör sig miror riktigt snabbt!

/Gustav

En liten tankenöt kommer här.

Säg att vi har en medelkurva för en mira med mag 9 i maximum och mag 14 i minimum. På tilltagandet ser vi en liten platå kring mag 11. Det finns nu en snabbkoll vi kan göra, det tar bara någon sekund, för att eliminera en risk för feltolkning av platån som annars kan finnas.

Vilken snabbkoll tror ni jag tänker på?

M v h
Hans Bengtsson

Hmmm... det jag kommer att tänka på är att kolla om den nedre sektionen är parallell, men förskjuten jämfört med den övre, då bör det vara en äkta platå. Om den nedre sektionen passar bäst ihop med den övre utan förskjutning är hacket troligen en illusion.

Det låter också förnuftigt men det jag tänkte på är fallet när en sekvens i ett visst intervall är "slow". Speciellt på lite äldre kartor är jfr-magnituderna inte perfekta. Om en lämplig jfr-stjärna är markerad som 10.8 men i själva verket har mag 10.6, och en annan jfr-stjärna är markerad 11.2 men egentligen har mag 11.4, då kommer det att se ut som om variabeln ändrat sig endast 0.4 mag när den egentligen ändrat sig 0.8 mag när den går från den ena jfr-stjärnans mag till den andras. Kurvan trycks ihop i vertikalt led, det blir en falsk platå.

Men: denna platå uppträder då både före och efter max, vid samma mag. Det är den saken man kan titta på.

Egentligen kanske samma sak som det du skrev ovan.

M v h
Hans Bengtsson

Hans Bengtsson wrote:Egentligen kanske samma sak som det du skrev ovan.

... i ditt fall är observatören perfekt, men kartan fel. I det fall jag tänkte ligger felet mer hos observatören...

Ja, det jag hade i åtanke var medelkurvor för miror, inte kurvor för enskilda cykler. I medelkurvorna försvinner ju de tillfälliga felen i stort sett - utom när sekvenserna är behäftade med fel, något som kan ge upphov till falska platåer. Men, som sagt, samma typ av platå uppträder då både under stiget och avtagandet.

M v h
Hans Bengtsson

Garderar man sig bäst mot falska platåer genom att använda jämförelsestjärnor från fler kataloger och göra sin uppskattning till ett medelvärde? Jag har hittills bara nyttjat AAVSOs färdiga kartor, så jag har lite frågetecken kring hur man rent praktiskt plockar ut jämförelsestjärnor från andra kataloger på bästa sätt. Kanske borde göra en egen tråd om detta.

Jag har läst att man alltid ska använda sig av samma jämförelsestjärnor varje gång man gör en bedömning. Dvs om man t ex har tre stjärnor av samma magnitud i närheten som man kan jämföra sin variabel mot, så ska man alltid använda _en_ av dessa och inte växla mellan dem från gång till gång. Hur mycket "fel" kan det tänkas bli om man ändå använder fler av samma värde? Ibland har jag jämfört mot två olika 11.5 och en 11.2 för att göra en uppskattning av variabeln som kanske varit kring 11.3-11.4.