Astronet forum

Det där med att plocka fram teleskopet på nytt när det klarnar upp, det är ett oroande tecken på eskalerande variabilism! Man känner till allvarliga fall där observatörer tagit hem och sedan åter ut teleskopet upp till 10 gånger samma natt, i samband med växlande molnighet.

Det finns en förening, AV (Anonyma Variabilister), som kan stödja och hjälpa och bota. Man behöver där inte uppge sitt riktiga namn, bara den signatur man har som variabilist (i AAVSO eller SVO).

Att se en viss dvärgnova, som U Geminorum, i utbrott för första gången är en spännande upplevelse. Stjärnhimlens föränderlighet blir så tydlig och uppenbar. För min egen del så spanade jag efter dvärgnovan DO Draconis under 102 nätter i början av 90-talet. Såg aldrig skymten av den. Vid ett tillfälle fick jag meddelande från England om att den befann sig i utbrott. Under en himmel som till 99 % var täckt av moln väntade jag och väntade och väntade, jag tror i timmar, på att det skulle bli en lucka vid DO Draconis ... den kom aldrig, och än idag är DO Draconis en stjärna som jag aldrig har sett, bara hört talas om.

mvh
Hans Bengtsson

Hans Bengtsson wrote:Det där med att plocka fram teleskopet på nytt när det klarnar upp, det är ett oroande tecken på eskalerande variabilism! Man känner till allvarliga fall där observatörer tagit hem och sedan åter ut teleskopet upp till 10 gånger samma natt, i samband med växlande molnighet.

Det finns en förening, AV (Anonyma Variabilister), som kan stödja och hjälpa och bota. Man behöver där inte uppge sitt riktiga namn, bara den signatur man har som variabilist (i AAVSO eller SVO).

Hehe!

Andra tecken: man printar ut hela nummer av JAAVSO och har som läsning innan man somnar; man behöver plastfickor till de allt tjockare pärmarna med variabelkartor och kommer därför på sig själv med att lägga tid på att undersöka plastfickemarknaden (100 glasklara Esselte-fickor för 89 kr på Clas Ohlsson är det bästa jag hittat hittills); den skiftande väderleken interfererar med ens sociala liv.

Hans Bengtsson wrote: Att se en viss dvärgnova, som U Geminorum, i utbrott för första gången är en spännande upplevelse. Stjärnhimlens föränderlighet blir så tydlig och uppenbar. För min egen del så spanade jag efter dvärgnovan DO Draconis under 102 nätter i början av 90-talet. Såg aldrig skymten av den. Vid ett tillfälle fick jag meddelande från England om att den befann sig i utbrott. Under en himmel som till 99 % var täckt av moln väntade jag och väntade och väntade, jag tror i timmar, på att det skulle bli en lucka vid DO Draconis ... den kom aldrig, och än idag är DO Draconis en stjärna som jag aldrig har sett, bara hört talas om.

mvh
Hans Bengtsson

Intressant att höra om DO Dra. Kollade AAVSO:s data och den verkar ha ungefär fem utbrott per årtionde.

Englandskopplingen: var det via The Astronomer? De verkar ha varit aktiva inom astronomisk nyhetsförmedling på den tiden, lite som en den avancerade amatörastronomins motsvarighet till Brian Marsden/IAU Circulars.

Ja, det där med stjärnhimlens föränderlighet är ju en av tjusningarna med variabelastronomi. Stjärnhimlen är föränderlig, variabelastronomi handlar mycket om tidsdimensionen. Man vet aldrig riktigt vad man kommer se när man rattar in instrumentet mot en variabel.

Det vi observerar systematiseras och sparas, ur variabelarkiven kan man sedan utvinna kunskap; en enstaka skattning av någon variabel en kulen kväll blir tillsammans med en massa andra skattningar till något värdefullt. Det kan gälla saker som långsiktiga studier av mirors periodförändringar men här finns förstås även möjligheterna till astronomisk serendipitet. Något vi observerat som en variabel i mängden kan visa sig ha en fascinerande historia att berätta, BL Lac är ett exempel.

Lägg till detta en lagom dos koppling till astrofysik - man lär sig ganska mycket om stjärnor i allmänhet - samt förstås ett element av naturupplevelse när man observerar, och man har ingredienserna i en väldigt trevlig del av amatörastronomin.

/Gustav

Ja, det var via The Astronomer. Första gången jag över huvud taget hörde talas om möjligheten att skicka meddelanden från en dator till en annan dator var i TA. I ett nummer av tidskriften omnämndes plötsligt möjligheten att prenumerera på något som hette "TA electronic circulars" eller "e-circulars". Jag hade absolut ingen aning om vad detta kunde vara för något.

Av Guy Hurst på TA fick jag veta att det skedde sådan datorkommunikation mellan honom och Brian Marsden i USA, och att Hurst därigenom kunde få snabb information om nya upptäckter och annat som kommit in till IAU och Marsden. Sådana meddelanden kunde sedan vidarebefordras till prenumeranter, rakt in i deras datorer!

Skulle det gå att skicka även hem till mig? Jag gick till Televerkets försäljningsställe vid Järntorget i Göteborg för att få råd. Dom hade där börjat sälja modem. Men när det gällde möjligheterna att skicka ända från England och till Sverige, så fick jag veta att det nog inte skulle gå. Under alla omständigheter skulle jag vara tvungen att vända mig till Televerkets motsvarighet i England för att komma vidare ...

Nåväl. Från Göran Hasse fick jag ett modem (han jobbade då med sådant), och vid ett tillfälle lyckades Jörgen Danielsson skicka tecken till min dator! Helt fantastiskt. Det var visserligen helt andra tecken jag såg än vad han hade skickat, men ändå!

Det stora steget togs när Anders Lindquist i SAAF skapade Astrobasen, ett BBS (Bulletin Board System) där hela problematiken fick professionell hantering. Nu kunde landets aktiva amatörastronomer faktiskt kommunicera med varandra i datormiljö på ett bra sätt.

Ett relaterat minne jag har från denna tid är när jag för första gången såg en bild (inte bara text) som skickats till min dator. Det var en karta för R CrB som Göran Hasse skickade. Kändes också som ett genombrott. Ett annat minne är när Guy Hurst med hustru och son var på besök i Göteborg, och bjöd mig på middag på en restaurang vid Svenska Mässan. Vi diskuterade då en del om ytterligare samarbete mellan TA och svenska amatörastronomer.

Över huvud taget var TA vid denna tid dominerande när det gällde nyhetsförmedling. Tidskriften var extremt enkel layoutmässigt men kom ut varje månad och hade detaljerade data om variabler, kometer, meteorer, planeter, osv, på ett helt annat sätt än några andra tidskrifter. Detta skedde således i kombination med att de var föregångare för elektronisk nyhetsförmedling.

Problemet blev förstås, i takt med hemdatorernas spridning och internet, efterhand alltmer uppenbart: Varför skulle nyheter och individuella observationer presenteras i tidskriften i detalj (upp till en månad i efterskott) när de redan hade distribuerats elektroniskt? Man kan väl säga att tidskriften konkurrerade med sig själv på ett sätt som ledde till att pappersversionen inte längre blev lika angelägen och oumbärlig.

mvh
Hans Bengtsson

Ser nu att det kommit in ytterligare obsar för AK Tri!

Den ena tidsserien tycks förskjuten med ca 0.05 perioder jämfört med de andra serierna. Det handlar möjligen inte om något entimmarsfel, så att SNT har använts istället för UT? Alternativt kan det förstås vara en förskjutning i magnitudled på ca 0.1 magnituder. Eller ett verkligt fenomen hos stjärnan. Får undersökas.

mvh
Hans Bengtsson

Jag har också sett felet, jag har kliat mig i huvudet under kvällen. Eftersom det har blivit en del ugglande framför datorn har jag prioriterat den övriga delen av familjen under kvällen, jag tänkte ta itu med det hela under morgondagen.
Jag tror att jag tänkt fel när jag satte upp beräkningarna för obsarna den 15 nov, eventuellt också den 24 dec. Det handlar om att beräkna transformationskoefficient och nollpunkt för varje bild för sig, och inte som ett medelvärde för tidsserien. Som det är nu, är nog inte värdena för den 15 nov (och eventuellt den 24 dec) helt kompatibla med de övriga värdena.

Det är lätt att beräkna om serierna, men hur lätt är det att ta bort serierna ur SVO? Kan någon administratör göra det snabbt och enkelt, eller skall jag ta bort obsarna en och en (det kan ju ta sin tid ).

Så med hopp om nya tag och bättre värden,
Tomas W

Tompa wrote:Det är lätt att beräkna om serierna, men hur lätt är det att ta bort serierna ur SVO? Kan någon administratör göra det snabbt och enkelt, eller skall jag ta bort obsarna en och en (det kan ju ta sin tid ).
Tomas W

Jag kan ganska enkelt radera alla obsarna för dig. Du kan bara meddela mig när du funderat klart och vilka du vill köra om. Vad tror du om att också gruppera dem t.ex 10 och 10 eller 5 och 5. Då skulle du få bort en del av bruset i observationerna utan att minska precisionen i kurvan.

Årets andra omgång bilder tagna med Sierras 61 cm Cassegrain analyserades. Ett antal miror:

Z Boo 2012-01-02 13:50 2455929.0764 10.185 V
S Cas 2012-01-02 02:33 2455928.6062 14.609 V
Y Cas 2012-01-02 02:11 2455928.5910 13.807 V
RR Cas 2012-01-02 02:10 2455928.5903 14.506 V
Z Cep 2012-01-02 03:43 2455928.6549 14.668 V

Dessutom årets första visuella observationer för mig. Ett par miror, några halvregelbundna samt en obs till på U Gem i utbrott:

U Gem 2012-01-03 01:43 2455929.5715 9.6
BQ Ori 2012-01-03 01:05 2455929.5451 8.3
T Cep 2012-01-02 18:16 2455929.2611 7.1
SS Cep 2012-01-02 18:30 2455929.2708 7.4
R Gem 2012-01-02 19:57 2455929.3312 7.3
W Ori 2012-01-02 19:47 2455929.3243 6.2
X Per 2012-01-02 17:06 2455929.2125 5.9
Y Tau 2012-01-02 19:35 2455929.3160 7.3

/Gustav

Jag kan ganska enkelt radera alla obsarna för dig. Du kan bara meddela mig när du funderat klart och vilka du vill köra om. Vad tror du om att också gruppera dem t.ex 10 och 10 eller 5 och 5. Då skulle du få bort en del av bruset i observationerna utan att minska precisionen i kurvan.

Vad bra att det går att ordna utan större problem! Jag skall gå igenom obsarna under dagen.

Gruppera 5 och 5, menar Du att låta 5 obsars medelvärde bli till ett värde som rapporteras? I nuläget slår jag samman 2 obsar och tar medelvärdet av dessa. Jag har haft funderingar på att slå samman 3 och 3.
En annan fundering är att ta medelvärdet av 5 obsar och låta detta representera ett värde, därefter "skifta ner" medelvärdesfönstret och ta ett nytt medelvärde och så vidare, på så sätt gallrar man inte kurvan så hårt. (Är denna metod det som kallas "glidande medelvärde")?

Mvh,
Tomas W

Hej!

Glidande medelvärde tycker jag är en jättebra metod när man har en serie med tidsmässigt jämnt fördelade värden och vill ha en jämn och fin kurva. Låt oss säga att du har 10 mätvärden:

T1: magn1
T2: magn2
T3: magn3
T4: magn4
T5: magn5
T6: magn6
T7: magn7
T8: magn8
T9: magn9
T10: magn10

Det finns olika typer av glidande medelvärde, men jag brukar göra enligt nedanstående.

Låt oss säga att vi väljer att varje beräkning ska omfatta 5 successiva värden. Då får vi följande resultat:

Första punkten: T = (T1+T2+T3+T4+T5)/5. Magn = (magn1+magn2+magn3+magn4+magn5)/5
Andra punkten: T = (T2+T3+T4+T5+T6)/5. Magn = (magn2+magn3+magn4+magn5+magn6)/5
Tredje punkten: T = (T3+T4+T5+T6+T7)/5. Magn = (magn3+magn4+magn5+magn6+magn7)/5
Fjärde punkten: T = (T4+T5+T6+T7+T8)/5. Magn = (magn4+magn5+magn6+magn7+magn8)/5
Femte punkten: T = (T5+T6+T7+T8+T9)/5. Magn = (magn5+magn6+magn7+magn8+magn9)/5
Sjätte punkten: T = (T6+T7+T8+T9+T10)/5. Magn = (magn6+magn7+magn8+magn9+magn10)/5

För varje ny beräkning är således materialet till 80 % identiskt med det närmast föregående beräkningsmaterialet. Det betyder att kurvan blir jämn och snygg. Ju fler successiva mätvärden man väljer att ta med i varje beräkning (i detta fall 5), desto jämnare blir kurvan. Men samtidigt blir då tidsupplösningen sämre. Och man kommer då också att förlora fler enstaka mätpunkter i början och slutet av mätserien.

Med hjälp av lite Excel-trixande kan man utan problem räkna ut glidande medelvärden.

mvh
Hans Bengtsson

Tack Hans,

då var jag på rätt spår! Jag skall kolla igenom mina uträkningar under dagen, det finns risk för att jag slarvat under resans gång. Det kan lätt bli så när man hanterar så stor mängd data, det tar en himla tid och man blir fyrkantig i ögonen (och hjärnan) av allt stirrande på dataskärmen

Sedan skall jag kanske lägga ut mina mätdata i en ny tråd, så kanske fler huvuden kan vara med och tänka (om det finns intresse)?

Ha det gott,
Tomas W

Tompa wrote:Gruppera 5 och 5, menar Du att låta 5 obsars medelvärde bli till ett värde som rapporteras? I nuläget slår jag samman 2 obsar och tar medelvärdet av dessa. Jag har haft funderingar på att slå samman 3 och 3.
En annan fundering är att ta medelvärdet av 5 obsar och låta detta representera ett värde, därefter "skifta ner" medelvärdesfönstret och ta ett nytt medelvärde och så vidare, på så sätt gallrar man inte kurvan så hårt. (Är denna metod det som kallas "glidande medelvärde")?

Mvh,
Tomas W

Det var närmast det första jag tänkte på för att få ner det stora antalet datapunkter... Jag tror inte man skulle förlora i precisionen för att bestämma minimumet även om man summerade 5 och 5 eller 10 och 10 istället för 2 och 2.

Hur lurigt det är att bestämma perioden för en kortperiodisk variabel där man bara har data från några dataserier med flera dagars eller veckors mellanrum ser man nu för AK Tri. Med de publicerade perioden på 0.7017138 dagar blir kurvan:



Testade med en period av 0.701136 istället (en skillnad på 49 sekunder) och då blev kurvan mycket mer symetrisk, men minimat blev flyttat från primär till sekundär:

Ja, klurigt är bara förnamnet, sa Bull!

Jag håller nu på med att gå över serierna för den 15 nov och 24 dec. Jag räknar om dessa så att transformationskoefficient och Zp räknas radvis, i stället för som först där jag räknat med medelvärde av Tc och Zp. Att räkna med medelvärdet måste väl göra resultatet känsligt för variationer i atmosfärens genomskinlighet, t.ex på grund av moln. Egentligen bör väl Tc vara konstant över tid men Zp variera när atmosfären varierar?
Såg även att jag varit för snabb vid beräkning av HJD för serien den 30/12, har räknat med exponeringstidens startpunkt istället för exponeringens mittpunkt. Jag har nu korrigerat även detta, så det är väl bara att radera dessa också...

Tänker mig att lägga ut mätserierna i en ny tråd, så får vi stöta och blöta detta för att se vad som kan vara bäst. Därefter kan resultatet läggas in i SVO. Kan det vara en bra idé? Det blir ju lite hattigt det här, men man är ju nybörjare...

Mvh,
Tomas W

...och för att vara riktigt säker på att det blir rätt behandlar jag om bilderna från 15 nov och 24 dec. Jag vill vara säker på att bilderna är crop-ade efter det att jag har konverterat dem till färg. Gör man det innan verkar det få konsekvenser, har väl att göra med Bayer-matrisen.

Min process för att omhänderta bilderna är att
1. stacka offset, darks och flats (50 bilder av varje),
2. neutralisera flat-bilden med grey_flat och sparar,
3. kolla upp hot pixels med hjälp av find_hot...,
4. kalibrera med hjälp av Pre-process,
5. konvertera till rgb med hjälp av sequence cfa conversion,
6. beskära bilderna (för att spara diskutrymme)
7. stellar registration
8. separera RGB med hjälp av sequence RGB separation
9. läsa ut fotometriska data för vidare behandling i excel.

/TW

Jag kollade det primärminimum som du mätt i dess helhet, och får då de nya ljuselementen för AK Tri:

Min I (HJD) = 2 455 926.2771 + 0.7017143 E

Magnitud vid minimum: V = 12.06.

Perioden baseras på detta minimum samt på det minimum som inträffade HJD = 2 450 416.4164 (Gomez-Forrellad).

Tiden för ditt minimum har jag definierat som medeltalet av de två tider då stjärnan passerade V = 12.00 på nedgång och uppgång. De allra svagaste enskilda mätningarna inträffade strax före denna tidpunkt, men jag har bortsett från den lilla platå man kan skönja i samband med minimet. Det är endast om en sådan platå har visat sig vara ett återkommande fenomen (i mer än 50 % av fallen) som jag tycker man ska ta hänsyn till den vid bestämning av minimum.

mvh
Hans Bengtsson

Det här låg i min epostlåda idag:


Congratulations on getting on the list of 2011 AAVSO
Observer Challenge Winners! See you and your fellow
winners at http://www.aavso.org/100stars.html

Sincerely,
The AAVSO