Re: Erfarenhet av TS 80mm f/4.4 imaging star APO
Posted: 2015-04-11 12:24:55
Hej Jonas!
Jo Jerry har varit med länge och hunnit med både filmbaserat och digitalt. Men det som är intressant här är ju de digitala diskussionerna. Nu är ju Jerry kanske inte någon tekniker och inte har han tillgång till fina mätinstrument, men ändå är det intressant i viss delar att läsa, han vet ju när en bild ser bra ut i avseende på skärpa och bild exemplen visar ju tydligt vad han menar, gäller nu bara att han nu lyckats fokusera ordentligt, kanske inte alltid så lätt med kamerakinser och särskilt inte vid full öppning 2.8 för de här linserna.
Om vi går ifrån 300 till 400mm objektiven som jag inte har så mycket data på och i stället tittar på data på 200mm som också diskuterats här i tråden som intressanta objektiv. De är väldokumenterade på Phodo och jag har tagit fram uppmättta data från Photodo http://www.photodo.com/lens/Canon-EF-20 ... -39/images
Ovan har jag gjort en skärmdump på de tre 200mm linserna som Canon har, du får skrolla i bilden för att kunna se alla. Mätningarna är gjorda (de röda linjerna) uppifrån till ner, 10, 20 och 40 lp. Egentligen lite för låga krav med dagens digitalkameror med ofta 5my pixlar, motsvarar 100lp, lp står för linjepar, en svart och en vit linje. De har mätt vid full bländaröppning och bländae 8, synd att bländare 4 inte är med, men man göra en uppskattning. Sådana här mätningar är nästan alltid utförda med fokus på oändligt avstånd så som inom astrofoto. Här har den ljusstarkare på 1.8 helt klart övertag. Tittar man på de två 2.8 linserna ser man att vid 40lp ligger de på mellan 40 till 70 beroende på vald bländare, 40 dåligt och 70 hyfsat bra. Imponerande att de håller detta värde ända ut till kanten, titta på andra objektiv och se vilka katastrofer det finns. Det är kontrastöverföringsfunktionen som ideallt skall ligga på 100. För 100lp som skulle motsvara mer som dagens sensorer är med 5my pixlar hade värdena varit mycket lägre, man tar alltså inte vara på sensorernas höga upplösning särskilt bra och då är det här det yppersta av objektiv. Men eftersom i en DSLR kamera är det ju färgsensorer och man kan se det som att en grupp om 4 pixlar, r,g,g,b motsvarar en färgpixel under vissa omständgheter så blir det lite snällare. Det här visar nu inte allt om linsen är bra för astrofoto, men sållar ut de omöjliga.
Ursäkta, min text blev lite kort om APO, det var ett APO refraktor teleskop som avsågs, de är ofta i området f5 till f7. Astrograph blir de när man sätter till en flatfield corrector, den kan ju i konstruktionen även ha en reducer så man för ned fokallängden och upp ljusstyrkan. Tyvärr innebär det i de flesta fall att imagecircle blir mycket mindre, fullframesensorer klaras i de flesta fall inte av. Här har ju kameralinser en stor fördel då de är gjorda för fullframesensorer även om de vinjetterar ganska mycket på full öppning.
När man konstruerar ett teleskop så behöver man bara se till att det blir bra på oändligt avstånd, en kameralins skall ju dessutom fokusera på allt mellan en halvmeter och oändligt, försvårar säkerligen en del.
Andreas påpekade ju också något viktigt, när man jagar det perfekta så här är det ju mycket annat som spelar roll. Att kvaliten är jämne mellan objektiven så man kan lita på att man får det prestanda man är ute efter. Vid höga f-tal 2.8 eller högre blir ju mekaniken viktig, är kameran verkligen ortogonal mot optiska axeln, sitter den snett så blir det ju inte skärpa samtidigt på de fyra hörnen. Har man en tung kamera kan den ju "hänga" lite och fördärva det.
/Lars
Jo Jerry har varit med länge och hunnit med både filmbaserat och digitalt. Men det som är intressant här är ju de digitala diskussionerna. Nu är ju Jerry kanske inte någon tekniker och inte har han tillgång till fina mätinstrument, men ändå är det intressant i viss delar att läsa, han vet ju när en bild ser bra ut i avseende på skärpa och bild exemplen visar ju tydligt vad han menar, gäller nu bara att han nu lyckats fokusera ordentligt, kanske inte alltid så lätt med kamerakinser och särskilt inte vid full öppning 2.8 för de här linserna.
Om vi går ifrån 300 till 400mm objektiven som jag inte har så mycket data på och i stället tittar på data på 200mm som också diskuterats här i tråden som intressanta objektiv. De är väldokumenterade på Phodo och jag har tagit fram uppmättta data från Photodo http://www.photodo.com/lens/Canon-EF-20 ... -39/images
Ovan har jag gjort en skärmdump på de tre 200mm linserna som Canon har, du får skrolla i bilden för att kunna se alla. Mätningarna är gjorda (de röda linjerna) uppifrån till ner, 10, 20 och 40 lp. Egentligen lite för låga krav med dagens digitalkameror med ofta 5my pixlar, motsvarar 100lp, lp står för linjepar, en svart och en vit linje. De har mätt vid full bländaröppning och bländae 8, synd att bländare 4 inte är med, men man göra en uppskattning. Sådana här mätningar är nästan alltid utförda med fokus på oändligt avstånd så som inom astrofoto. Här har den ljusstarkare på 1.8 helt klart övertag. Tittar man på de två 2.8 linserna ser man att vid 40lp ligger de på mellan 40 till 70 beroende på vald bländare, 40 dåligt och 70 hyfsat bra. Imponerande att de håller detta värde ända ut till kanten, titta på andra objektiv och se vilka katastrofer det finns. Det är kontrastöverföringsfunktionen som ideallt skall ligga på 100. För 100lp som skulle motsvara mer som dagens sensorer är med 5my pixlar hade värdena varit mycket lägre, man tar alltså inte vara på sensorernas höga upplösning särskilt bra och då är det här det yppersta av objektiv. Men eftersom i en DSLR kamera är det ju färgsensorer och man kan se det som att en grupp om 4 pixlar, r,g,g,b motsvarar en färgpixel under vissa omständgheter så blir det lite snällare. Det här visar nu inte allt om linsen är bra för astrofoto, men sållar ut de omöjliga.
Ursäkta, min text blev lite kort om APO, det var ett APO refraktor teleskop som avsågs, de är ofta i området f5 till f7. Astrograph blir de när man sätter till en flatfield corrector, den kan ju i konstruktionen även ha en reducer så man för ned fokallängden och upp ljusstyrkan. Tyvärr innebär det i de flesta fall att imagecircle blir mycket mindre, fullframesensorer klaras i de flesta fall inte av. Här har ju kameralinser en stor fördel då de är gjorda för fullframesensorer även om de vinjetterar ganska mycket på full öppning.
När man konstruerar ett teleskop så behöver man bara se till att det blir bra på oändligt avstånd, en kameralins skall ju dessutom fokusera på allt mellan en halvmeter och oändligt, försvårar säkerligen en del.
Andreas påpekade ju också något viktigt, när man jagar det perfekta så här är det ju mycket annat som spelar roll. Att kvaliten är jämne mellan objektiven så man kan lita på att man får det prestanda man är ute efter. Vid höga f-tal 2.8 eller högre blir ju mekaniken viktig, är kameran verkligen ortogonal mot optiska axeln, sitter den snett så blir det ju inte skärpa samtidigt på de fyra hörnen. Har man en tung kamera kan den ju "hänga" lite och fördärva det.
/Lars