Astronet forum

Nån som bygger upp ett sug att hänga på ?

Jag hör naturen ska vara makalös och astron givetvis den bästa. ( om nu inte vädrets makter är emot en.

Stockhom/Santiago kostar ca 12 tusen, så inte så kostsamt.
Jag antar ca + 2, ev 3 veckors trip.
Antar man får mycket astro för pengarna och fått se rejäla vidder och bra upplevelser, samt man slipper den tunga svenska December månad.

Hej,

Jag har observerat visuellt från parkeringen vid Mauna Kea Visitor center på Hawaii. Det är på 2800 meter över havet. Luften kändes bra till att börja med, men vinden och den extremt låga luftfuktigheten skapade en del besvär. Händer och ansikte tog mycket stryk. Jag har även varit på La Palma på olika höjder med väldigt varierande resultat, Helt fantastiska nätter blandat med besvikelser. Jag har ingen erfarenhet av Sydamerika och Australien, men både Kalifornien och Namibia har imponerat på mig, speciellt genom att man inte plågas av varannandagsväder om man väljer rätt årstid.

Intressant.
Hawaii, härligt !

Jag hade liknande upplevelser på LaPalma då jag varit där under December månad 2 gnr nu.
På Roque blåser det hårt och jag har tvingats ner ganska omgående.
Förra December regnade tom istappar.
Höjden där har jag inte känt av nåt, men vinden.
Sen om man åker kring kratern tycker jag tyvärr Loslanos stör, så jag var på västsidan nära toppen i lä.
Samma natt där uppe vs på 700 meter var otrolig skillnad med en mycket orolig horizont oavsett höjd.
Men jag är helt säker på LaPalma levererar, även om jag hade en del otur med vädret och även Lars här på forumet har vi mest sett moln där ..
Så det har varit moln där efterbergväggen de flesta av nätterna jag var där, så av ca 55 nätter kanske jag hade ut ett par.
( antar lite fel årstid men det sägs December är lika bra som övriga delar av året då under varmare perioder är/kan vara calima )

Australien var fantastisk då skönt obsväder och om inte en perfekt seeing så mycket bra vecka där och mörkt där jag var.
Och södra himlen på våren var outstanding.
Namibia och Afrika får nog vara för min del, oavsett bra astro.
Vad jag hört ska Chile vara det bästa.
Har inte hört om vind och extrem kyla vs 2.500 meter i alla fall.

Kalifornien och södra US västkusten ; 'west is the best' ;-)

Håkan N wrote: Kalifornien och södra US västkusten ; 'west is the best' ;-)

All the best in the west är mitt motto.

/Timo K

Står inför Oregon star party nu inom kort och sedan direkt ner till Mariestad, men roddar nu för Decembers resa till Chile.
Egentligen skulle jag nog åkt i April men läget är bättre i December vs jobbet.

Man för räkna på likanade tid/pris som till Australien så ca 22 timmar och 12 tusen kr.

Norr från Santiago ligger La Serena och det tar nog ca 6 timmar i bil dit.
Om man åker österut ca 1 timme kommer man till staden Vicuna.
Se ex på hotell och observatorium man jan hyra teleskop, typ 25" Dobson alt 500 mm Planewave.
Ser trevligt ut !

https://observatoriodelpangue.blogspot.se/?m=1" onclick="window.open(this.href);return false;

https://www.airbnb.se/rooms/5903521?loc ... s=MpalHzjj" onclick="window.open(this.href);return false;

Åker man 1 timme drygt i bergen kommer man till Gemini mfl.

Sedan ca 10 timmar norrut är man vid 'very large telescope'.

Nästa anhalt blir staden San Pedro ( 2.400 meter ) och Spaceobs nära Alma och 5 tusen meter. ( 17 tusen foot )
Ca 8 timmar dit.
Så det blir ett par dagar i bilen och hoppa se fina vidder. Det finns ju fina nationparker kring Atacama.
Planerar vara på Spaceobs med 25" Dob med Ethos okular under nymånen ett par dagar.
Väl där måste man ju upp på rejäl höghöjd en natt minst. Kommer inte ta nån risk så det blir med syrgas. ( det finns säkert att hyra.

Antar man kan lämna bilen i närbelägna Calama och sedan flyga ner till Santiago.
Beräknar ca 3 veckor astro.

Jag har varit på lite olika höjder och fått testa hur man mår.

LaPalma tidig vår, 2400 möh:
Enda gången där jag varit på 2400 möh under längre tid, två veckor. Den här vistelsen var ju enbart för nattobservation.
Det här kallade vi för Italienska teleskopet, under byggnad och skulle få en 10 meters spegel, antagligen den Stoffe kallar för Gran telescopio.

Update:
Efter lite påpekande om detta så har jag kollat upp noggrannare. Alldeles riktigt att detta teleskop ovan bara hade en dryg 3 meters spegel. Måste blivit en språkförbistring där nere, varken jag eller astronomerna (franska och spanska) där nere var speciellt bra på engelska. De måste ha menat längre fram i tiden skulle ett 10 meters teleskop byggas i omgivningen till detta teleskop. Tack för påpekandet!
Här är teleskopet NOT, bakom syns Hale Bopp som våra Franska kollegor studerade i skymningen, i IR området som de studerade behöver det inte vara perfekt mörkt.

Såg för första gången Zodiakalljuset som jag skrev nyss om här, men det var väl mest mörkret och inte höjden som gjorde det möjligt.


Kände inte av det minsta av höjden någon gång.

Fler bilder från LaPalma:
http://astrofriend.eu/astronomy/observa ... a-not.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Schweiz dagtid sommar, 3200 möh:
Här gjorde jag ett besök på en bergstopp dagtid.

Vägen upp gick med kuggstångståg.
Snedvertikalhiss som kändes som en mycket primitiv popnitad låda som drogs längs bergets brant uppför.

Sedan ett minitåg, tåget var helt öppet och man fick precis plats två i bredd, lite kusligt följde den bergkanten med stupet på en armlängds avstånd, minns speciellt hur jag såg rälsen fjädra ned när tåget passerade.

Sedan blev det klättring upp längs dammen vidare till restaurangen. Vi hade nu kommit till 3200 möh. Var där ca 2 timmar på middag och kände inte av någon antydan av att må dåligt.
Bakom restaurangen stod snopet nog en buss och väntade som snabbt och bekvämt tog oss ned igen, men inte lika spännande som uppfärden.

Tenneriffa Tiede november dagtid, 3600 möh:
Snabb uppfärd med lokal bussen till kabinbanans entre. Nära två timmars kö och kände inte något av den tunna luften på 3400 möh.
Sedan for vi upp till 3600 möh, då ganska omedelbart fick jag ont i huvudet och mådde dåligt. Stannade kanske en timme där uppe. Det tog många timmer efter vi kommit ned till havet innan huvudvärken släppte.
Så tydligen för mig, åtminstone vid det tillfället ligger min gräns utan tid för anpassning på drygt 3400 möh.

Tibet bergsvandring, 5218 möh:
Gunilla har gjort betydligt tuffare saker och vandrat i Nepals berg på 4200 möh och Tibets berg på över 5200 möh. Hon hade med sig kamera och 12*60mm kikare på Nepal vandringen.

Hon upplevde en otrolig himmel däruppe, hon har studerat himmeln visuellt mycket här hemma i låglandet Stockholm sedan barnsben att jämföra med.
Ljuset är inte vad vi lågländbor är vana vid.

Men det var inte en lätt vistelse att vara här uppe. De långa konditionskrävande vandringarna tar på krafterna. Hungerkänslorna försvinner och man måste tvinga i sig mat fast man inte vill äta. Viktigt man är i grupp med erfarna ledare, annars kan man råka riktigt illa ut. Hennes kamrat fick föras ned ganska omgående då höjdsjuka inträffade. En del får lungödem och måste då fort in i en trycksatt säck för att inte avlida.
Mount Everest, en bit kvar!

Har lagt upp några fler bilder från Tibetresan på min hemsida:
http://astrofriend.eu/travel/asia/trave ... tibet.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Mer text kommer framöver när vi får tid.

Ja det var vad jag och Gunilla kunde förmedla av höghöjdserfarenheter.

LaPalma resan finns på min hemsida:
http://www.astrofriend.eu/astronomy/obs ... a-not.html" onclick="window.open(this.href);return false;

När jag är hemma igen skall jag leta igenom bildarkivet och se om det finns något intressant från de andra resorna att lägga upp.

ps. Det egna observatoriet ligger på ca 50 möh och vi kan inte rapportera några höjdsjuke problem därifrån. Men flåset kommer när man får springa upp o ned för att hämta alla verktyg man glömmer.

Lars o Gunilla

Tibets bergsvandring måste ha varit en intressant resa.
Skulle vara kul att veta mer om den. Kommer ni till Mariestad ?
Jag var ju inne på combinera den här resan med Macchu Picchu och 4 dagars trekken går över 2 stråk kring +4 tusen. Där finns ju erfarenhet vs höjder och issues.
Men en rese arrangör sa man måste flyga mellan Chile/Peru och i Bolivia ska man inte vara på egen fot.
Så resan blir bara för enbart astronomi i Chile enl den plan jag skrev om, även om Cusco mm, mm känns mycket intressant. ( det får bli en annan resa.
Jag kommer som jag sagt, efter att ha läst lite om extrem höghöjd inte att vara där utan syrgas. Jag kommer dock testa Alma dagtid på gruppresa bara för se hur man mår.
Men mitt eget obs blir med syrgas på och utföra minsta möjliga ansträngning.
Alltså här pratar vi ta sig ur en bil och ingen vandring med packning utan ren astro ett par timmar på max höjd man kan ta sig, och hyffsad snabb reträtt ner till 2.500 meter.

Mina erfarenheter är att på 2.500 meter känner jag ingenting av den tunnare luften.

AstroFriend wrote: Hennes kamrat fick föras ned ganska omgående då höjdsjuka inträffade. En del får lungödem och måste då fort in i en trycksatt säck för att inte avlida.

Hur får man det? Hjälper det att konditionsträna inför en sådan resa?

Stoffe !

Ingen vet vem som får höglands känningar och det har inget med ålder eller kondition att göra.
Det här är saker att ta på allvar. ( Ingen lek.
De allra flesta känner inte av nåt på 2.500 meter. ( Och som Lars sa det kan dyka upp på en specifik höjd som i hans fall över 3.500 meter.
Men folk vandrar i berg och de flesta klarar sig, och i gruppresor är det erfaret folk med.
Hur kan annars ex Maccu Picchy vara så populärt att folk dör i klasar.
Pensack sa till mig att folk dör som flugor i Bolivia vid Southern star party, men jag anser det är överdrifter ( ca 3.300 meter där )
Charline som jag träffade i Australien på Oz, är en tant med bra ös i har tekkat i Tibet, Afrika, Maccu Phicchu och klarat på trek över 4 tusen utan syrgas.
Hon var till Alma på 5 tusen, utan direkta problem.
Men är man på gruppresa och får problem finns det expertis och syrgas.
Alain på Spaceobs sa det sämsta med åka själv är om man får punka på bilen etc, och inte har syrgas med sig.
Givetvis punktering händer, men min plan är att inte anstränga kroppen och ha med syrgas - Läs = använda syrgas.
[/i][/u][/u]Jag kan inte motstå att vara i området i Atacama utan nå max höjd för en natt eller två på nån timme.
Även om det är som Hans sa i princip värdelös bättring ( vs knappt märkbar magnitud ) tror jag det är en händelse av egen magnitud för den som är på plats !

Jag har hört talas om Chile och Erik S sa på VSP att i Chile på hög höjd där är det 'mörkt'..
När Charline sa ; du måste åka dit ( hon har obsat där innan 5-6 gånger ) var beslutet taget.

Pangue observatoriet I Vicuna verkar vara ett trevligt astro ställe !
Enl dom ett bland de 5 bästa platserna på planeten eftersom flera stora observatorium ligger där i krokarna.
Dom ligger ju ca 6-7 timmar från Santiago, så man tar ju sig dit på 1 dag.
De har också upphämtning i La Serna om man flyger upp dit från Santiago.

-Jag vet inte skillnaden ( i kvalitet ) mot ex Spaceobs längre norrut i Atacama öknen, men man kan ju flyga dit med till närbelägna Calama och hyra bil eller bli upphämtad.
Båda ställerna har ju 25 tums Dobson, men Panguea har trevliga teleskop för astro foto ex 20".
Jag kommer att besöka båda ställerna så rapport kommer för den som är ev intresserad.
Jag noterar nymånen i December är ca 14 - 22.
Från La Serna ( nära Paguea ) tar det ca 8-9 timmar med bil till VLT ( om man vill dit ) och sedan 4-5 timmar till San Pedro.
Så det är en resa på ca 3 dagar minst. Jag vill nog säga 4 och kanske tom 5 med stopp på VLT etc.
Det finns även andra observatorium norr om La Serena !

.. Undrar hur man lägger upp detta så man får lite himmel utan nymåne även på Panguea ?

Kolla på deras sajt om var, priser, utrustning, bokning mm, mm.
Tycker det verkar intressant eftersom det inte är så långt ifrån dit man kommer när man reser in till Chile.

Men det enda raka är kolla så vet man inför ev framtiden var det är bra ställe att obsa.

Jag gillar skarp södra himlen men även om Australien var helt ok var det för fuktigt och för lågt där jag var på nordöstra sidan.
Chile är samma tid och pris nå dit.
Det jag hört om Chile från de få som åker, är det makalöst.

http://odp-i.blogspot.se/2015/10/the-place.html" onclick="window.open(this.href);return false;

stoffe wrote:

AstroFriend wrote: Hennes kamrat fick föras ned ganska omgående då höjdsjuka inträffade. En del får lungödem och måste då fort in i en trycksatt säck för att inte avlida.

Hur får man det? Hjälper det att konditionsträna inför en sådan resa?

Generellt så bör man konditionsträna inför arbeten på hög höjd. Vid tex 5000m har man bara ca 60% av sin maxkapacitet kvar och en otränad person skulle dö pga sin dåliga kondition på Mount Everest och det låga syretrycket som är där. Man brukar säga att upp till 1500-1600 meter är vi relativt opåverkade av höjden men efter det så tappar vi ca 10% av arbetskapaciteten per 1000m vi går upp i höjd.


Lite generellt om höjder så är det anpassning som gäller vid hög höjd. Ju högre man är samt ju snabbare uppgång man har desto snabbare man går upp så ökar riskerna med symptom av höjden och det låga syretrycket. Det är inte brist på syre som ställer till det utan det låga trycket på gaserna.

Det "vanligaste" man kan drabbas av är Acute Mountain Sickness –AMS ibland även kallat Acute Altitude Sickness (AAS). Det ger symptom som kan vara milda till svåra av huvudvärk, illamående, kräkningar, seghet, trötthet men även personlighetsförändringar hos en del.

Se till att dricka bra då man dels förlorar vätska genom utandningsluften och den torra luften samt att kroppen driver ut vätska i form av urin för att minska på blodvolym som en reaktion på det låga syretrycket. Beroende på kroppsstorlek så kan man förlora 2-4 liter vätska per dag inledningsvis och det i kombination med att man lätt tappar apatiten de första 3 dagarna gör att man kan få väldigt svårt att få i sig vätska. Med sänkt aptit och ett ökat vätskebehov så kan en kolhydratsdryck/sportdryck vara lämpligt att sippa på då man även har en ökad förbränning av kolhydrater på hög höjd.

AMS symptomen kommer oftast 6-48 timmar efter man kommit upp på höjd, om man får dem, och sitter i ungefär en vecka. Inget jätte allvarligt men kan vara lagom kul att må skit i en vecka En långsam uppfärd är det man rekommenderar och vid höjder över 3000m brukar man rekommendera att man ökar höjden med max 300m per dag för att minska riskerna för AMS. Undvik hård fysisk aktivitet till kroppen börjat anpassa sig och för att få den första initiala anpassningen till hög höjd så att man klarar sig hyffsat bra, så tar det 10-14 dagar. Ska man upp på höjder över 3000m en längre tid är en längre tids anpassning att rekommendera i kombination med långsam uppgång.

Den andra delen som är betydligt allvarligare är ödem som man kan få i lungor eller hjärnan. Uppkommer främst på högre höjder, >4300m och hos personer som inte hunnit acklimatisera sig tillräckligt. Här är det syrgasbehandling och transport till lägre höjder som gäller. High-Altitude Pulmonary Edema (HAPE) och High-Altitude Cerebral Edema (HACE) kallas dess fenomen för. HAPE kännetecknas av andfåddhet, långvarighosta, tryck/täthet över bröstet, kraftig trötthet, blå läppar och naglar och mental förvirring. HACE är väl lite värre med symptom som mental förvirring, slöhet och ataxi, som utvecklas till koma och död..

Hej,
Nu har jag laddat upp några bilder till texten jag skrev tidigare. Om ni skrollar upp till mitt inlägg så ser ni bilderna. Skall höra om Gunilla kan skriva ihop några rader om höjdsjuka. Blir det något lägger jag det också i det gamla inlägget.

/Lars

Lars.
Fina vyer !

Återkom med mera om Tibet och höghöjd !
Måste också vara ett makalöst område vs astro och ett minne för livet för Gunilla.

GTC är det stora teleskopet Stoffe var in i.
Jag var där December 2015.
Förra året blev det inställt pga vädret uppe där.
Det du nämner om det Italienska är Galileo.
Jag kom in där förra året genom en som bor i Tijarafe som är tekniker.

Höghöjd är som sagt var inget att leka med.
Nu tror jag det finns en del överdrifter i detta då många turistmål och trek är högt belägna.
Ex hela Atacama området ( mycket turism ) och ex Machu Picchy och Lake Titica, Tibet mm, osv.
Folk dör, men man kan dö av vad dom helst å andra sidan. Men visst måste det bli vissa case.
Charline som är +70 har höglands obsat och turistat samt trekkat.
Hon var nyss igen både på Alma och trek till Macchu.
I Australien gick vi ihop upp till toppen på den närbelägna nationalparken, och jag är halvfet 50 åring som mest står framför min CNC maskin, men åldern visade att är man + 70 så är man fast tanten är järnhård !
Jag är imponerad.
Nu ska hon igen våren 18 till Chile !

https://m.facebook.com/photo.php?fbid=1 ... 9&refid=13" onclick="window.open(this.href);return false;

Men jag inser att ska man obsa seriöst på +5.000 meter så gäller det syrgas på att ha ögats och hjärnans fulla kapacitet - så detta blir ingen sas en astro trek utan i bil upp och minsta möjliga rörelser med syrgas på ett par timmar och sedan ner till 2.500 meter.

AstroFriend wrote: Det här kallade vi för Italienska teleskopet, under byggnad och skulle få en 10 meters spegel, antagligen den Stoffe kallar för Gran telescopio.

https://en.wikipedia.org/wiki/Galileo_N ... _Telescope

Jag kallar inte Galileos 4 meters teleskop för Gran Telescopio. Jag vet inte vad du fått 10 meter ifrån eftersom spegeln bara är 4 meter.

Det teleskop som har 10,4 meter spegel heter Gran Teleskopio Canarias och förkortas GTC och är världens idag största teleskop och kommer att förbli det i 10-15 år framåt i tiden.
https://en.wikipedia.org/wiki/Gran_Telescopio_Canarias" onclick="window.open(this.href);return false;