Astronet forum

timokarhula wrote:Är det David Sonnek?

Nej, teleskopet beställde jag från Sydney i december 2009 när jag var här för tre år sedan. Teleskopet har jag här på plats i min radhuslägenhet så jag slipper kånka på optik varje resa. Det är en 10-tums SkyWatcher, brännvidd 1200mm. För några nätter sedan nådde jag ned till magnitud 15.6 med den (enligt GSC). Antagligen var de riktiga V-magnituderna snarare 15.0. Utanför Geraldton finns inga större städer (utom Perth i söder) i någon riktning så himlen är "oförstörd", dvs 22.0 magnituder per kvadratbågsekund. Minst lika bra eller bättre än Mauna Kea eller Coonabarabran! Härifrån Outback når jag ned till magnitud 16.0. Att teleskopet finns här för användning är ju ett skäl för amatörastronomer att komma hit när lägenheten står tom mesta delen av året.

/Timo K

Japp Timo, jag är tillbaka efter några magra astro-år! Nu är teleskopet försett med ny fokuserare, CCD-kameran torkad etc så jag ser fram emot fler mörka nätter!
/David

DavidS wrote: Japp Timo, jag är tillbaka efter några magra astro-år! Nu är teleskopet försett med ny fokuserare, CCD-kameran torkad etc så jag ser fram emot fler mörka nätter!
/David

Det ska bli spännande att följa ditt obsande!

/Gustav

Det blev en ytterst produktiv natt med flera personliga milstolpar passerade. 4000 DS-objekt observerade i min karriär, 300 Magellanska DS-objekt, alla galaxer ljusare än V=10.0 obsade och nu hade jag loggat minst ett DS-objekt i alla himlens 88 konstellationer! Observerade från solnedgången till strax före den astronomiska gryningen (8.5 timmar).

Efter solnedgången (ingen Grön Glimt) hittade jag den ljussvaga Merkurius. Hade nu följt den som aftonstjärna i snart 4 veckor! Kunde ej se den för blotta ögat men med 8x21-kikaren såg jag två Merkurius (separation 26')!? Enligt Megastar var den andra stjärnan Delta Scorpii och de var ungefär lika ljusa (stjärnan är variabel och är ljus nu).

När det blivit mörkt lyckades jag med en av mina utmaningar, den "anonyma" galaxen Wolf-Lundmark-Melotte i Valfisken. Har Johan K provat på W-L-M? :-) Det var ett tufft objekt och syntes endast tidvis med indirekt seende med 10-tummaren och låg förstoring. W-L-M systemet var avlångt i N-S riktning.

Supernovan SN2012fr hade nu ljusnat till magnitud 11.9 (november 11.59 UT). Nu kunde jag ana de långa spiralarmarna i NGC1365.

De två kvarvarande konstellationerna där jag tidigare aldrig obsat några DS-objekt var de obskyra stjärnbilderna Caelum (Gravstickeln) och Pictor (Målaren). Nu obsade jag galaxerna NGC1679, NGC1687 (mag 14.7p) och NGC1705.

Sedan övergick jag till det Stora Magellanska Molnet för några timmar. Loggade ett 50-tal stjärnhopar och nebulosor. Tarantula är obeskrivlig. Ett mycket kontrasterande par var stjärnhoparna NGC1755 och NGC1749. De ligger blott 1.9 bågminuter från varandra, centrum till centrum. Den ena är mycket ljus och delvis upplöst i stjärnor medan den andra är ganska ljussvag och helt diffus trots att de är nästan lika stora.

Bredvid NGC1828 och NGC1830 såg jag en mycket ljusare stjärnhop som inte var plottad i Uranometria (Vol 2). En komet?! Nej, atlasen har gjort en tabbe och glömt att markera den klotformiga stjärnhopen NGC1835! Upptäckte två andra nebulositeter som inte är med i Urano. Dessa syns dock i Digitized Sky Survey kollade jag upp imorse.

Nattens två sista objekt fick bli NGC3078 i Vattenormen (ett Herschel-II objekt) samt den stora galaxen som jag misslyckades med Canon 18x50 kikare för några veckor sedan, NGC3109. Den var mycket lång och tunn och hade ett flertal stjärnor framför sig. Denna galax ljusare än V=10.0 var den sista för mig att logga!

Det var blåsigt inatt och jag var tvungen att ha en långärmad skjorta och jacka på mig när temperaturen sjönk till +12º C. Om två dygn är det solförmörkelse i Cairns. Det har regnat där de senaste dagarna men vi får hoppas att eklipsjägarna har turen med sig.

/Timo K
Geraldton, W.A.

Gratulerar till de uppnådda milstolparna!
Minst sagt imponerande! Som alltid ett stort nöje att läsa dina rapporter, Timo!

Mvh,
Tomas W

Jag gjorde ett slutryck med att obsa från sunset to sunrise för andra natten i rad. Det blev ett alla visuella DS-observationernas moder. Jag är ganska utmattad efter 17 timmars effektiva observationer i perfekt väder, förutom den starka vinden. Mer detaljer följer...

Imorgon bär det av till Moresby Ranges öster om Geraldton där det är fri sikt mot den partiella solförmörkelsen. Enligt TV har det kommit 60,000 turister till Cairns, en stad med 180,000 invånare! Det lär vara den största turistboomen någonsin i norra Queensland som får närmare AU$ 80 miljoner i extra omsättning, på en vecka. Av mig får de ingenting.

/Timo K

God morgon! Jag befann mig i Wyrngala Lookout point, Moresby Range, öster om Geraldton och såg en mycket vacker soluppgång klockan 5:20. När hela solskivan hade stigit över horisonten kl 5:23 såg jag att den understa fjärdedelen täcktes av månens siluett. Min 15:e solförmörkelse! Fjärde kontakt skedde kl 5:40. Kunde obehindrat följa 15 minuter av förmörkelsen med eclipse-brillor.

Enligt rapporter från Queensland verkar ingen ha sett en helt molnfri totalitet från land. Dock hade de flesta sett koronan och en del av totaliteten. På TV visar de nu "Live"-sändningar från förmörkelsen, 3 timmar senare!

/Timo K

Som kompensation för den missade totala solförmörkelsen på östkusten skulle jag seriöst obsa DeepSky istället. Det gjorde jag över mina vildaste förväntningar! Jag har ALDRIG obsat så många nya DS-objekt som under denna resa! Det har varit klart väder hela veckan vid nymånetid, så då ska man passa på, carpe noctem.

De två senaste nätterna (och fyra nätter denna vecka) har jag tagit itu med de Magellanska Molnen. Jag kan nog säga att jag gjort "rent hus" med dem, dvs att jag obsat praktiskt taget samtliga dess DS-objekt i form av stjärnhopar och nebulosor som återges i Uranometria atlasen. Se själva hur många dessa är! I Volume 2 (andra upplagan) finns de på kartsidorna 212, 211, 219, A24, A25 och A26. Det återstod knappa 150 DS-objekt i Molnen kvar som jag inte loggat innan resan och det tog mig fyra dedikerade nätter från kväll till morgon att "plocka" dem. Ca ett dussin kunde jag inte se eller som jag inte hann med 10-tummaren inifrån Geraldton. Det går ju som jag visat tidigare att se DS-objekt bortom Urano och jag har Magellanska kartor av Mati Morel som går mycket djupare än U2000.0.

Att börja rabbla alla enskilda objekt här är inte lämpligt men denna morgonens slut-objekt var riktigt kul. När jag letade efter den öppna stjärnhopen NGC1777 i LMC såg jag först ingenting. Sedan tyckte jag att ett ljust stjärnpar glänste på ett udda sätt på W sidan. Visst, stjärnhopen var väl kamouflerad bakom stjärnorna och vid en första anblick var den helt osynlig. Digitized Sky Survey verifierade, stjärnhopen lekte kurragömma bakom de två stjärnorna.

10-tums SkyWatchern (med stängd tub) har fungerat klanderfritt under dessa 3 år. Kollimeringen är inte 100% men ändå när jag riktade in den mot Orionnebulosan såg jag omedelbart 6 stjärnor i Trapetset med 150x förstoring. Jag försökte mig på Sirius B häromnatten men ibland syntes en prick intill A (på samma avstånd som Rigel B) men den pricken återkom på en annan plats en stund senare. Jag tror att "Valpen" kan ses bäst när det inte är helt mörkt och då man inte bländas av Sirius A.

/Timo K

Först nu, drygt 4 månader efter hemkomsten, har jag analyserat alla mina observationer från Down-Under. Eftersom jag är statistik-freak så har jag tagit fram alla numeriska uppgifterna. Detta var min 17:e resa utanför Europa, 15:e långresa (till södra halvklotet) och 13:e australienresa. Under denna 34 dygn långa australienresa upptäckte jag (observerade jag nya för mig) 172 DS-objekt på 53 timmar vid 28 observationspass.

Jag har nu allt som allt upptäckt 1275 DS-objekt på 552.5h vid 286 sessioner och 479 dagar under mina 15 resor till andra sidan ekvatorn! Jag har nu tillbringat 473 dygn i den södra hemisfären och 429 dygn i Australien. Mitt största instrument var en 10-tums SkyWatcher Dobson-teleskop som jag förvarar i min lägenhet i Geraldton. Mitt favvo-objekt var förstås de Magellanska Molnen. Under denna resa upptäckte jag 98 DS-objekt i LMC och 22 DS-objekt i SMC, dvs 120 Magellanska DS-objekt. Jag har nu allt som allt observerat 351 DS-objekt i det Stora Magellanska Molnet och 41 DS-objekt i det Lilla Magellanska Molnet, dvs 392 katalogiserade Magellanska DS-objekt! Varenda en av dem har jag studerat och verifierat i Digitized Sky Survey och SIMBAD. Många av stjärnhoparna klassificeras som antingen öppna stjärnhopar eller som klotformiga stjärnhopar. Det är enkelt att förstå då nästan alla stjärnhoparna ser ut att vara klotformiga men det är 175,000 ljusårs avstånd som spelar oss ett spratt.

/Timo K