Hans Bengtsson wrote:Med risk för att repetera mig själv en smula, så tycker jag att det hela är rätt upplagt för en integrering av SAAF och Astronet:
* Det finns en formell organisation (SAAF) som saknar aktivt diskussionsforum, och förresten kan man väl inte heller säga att SAAF:s hemsida hålls särskilt uppdaterad.
* Det finns ett diskussionsforum (Astronet) som fungerar utmärkt men saknar formell organisation.
Det gäller att optimera de resurser som redan existerar inom svensk amatörastronomi och få dessa att samverka för bästa totala resultat - väldigt mycket handlar om just den saken.
Jag tror att alla skulle vinna på att Astronet blir SAAF:s diskussionsforum. Det skulle dessutom högst avsevärt stimulera bildandet av nya SAAF-sektioner och rent allmänt höja observationsaktiviteten i landet.
Om man har en tallrik med gravad lax och en annan tallrik med dillstuvad potatis, så vill jag inte först äta den gravade laxen separat, och sedan äta den dillstuvade potatisen separat. Resultatet blir mycket bättre och godare om man slår ihop det hela till en enhet.
mvh
Hans Bengtsson
Många tänkvärda och sanna reflektioner. Jag håller med Robert, Hans och er andra om att samordning är bra. Varför? För att många små och svaga tillsammans blir en stor och stark med många värmande armar. För att svensk amatörastronomi engagerar väldigt få riktigt aktiva, som bor långt ifrån varandra. För att varje egen organisation kräver ett visst mått av styrning och samordning, vilket tar tid och kraft från dess egentliga syfte. För att man når fler och kan göra mer tillsammans, eftersom man då har större ekonomiska resurser, bredare expertis och kontinuitet inom organisationen.
Så för att respondera i tråden ska jag först vara konkret, sedan ska jag försöka nyansera frågan.
Först det konkreta och korta. Jag höjer fanan för ett starkt samarbete mellan Astronet, VSO och andra initiativ. Det kan bli mycket bra. SAAF kan erbjuda just kontinuitet, ekonomiska muskler och bred kompetens. Men vi saknar massor av engagemang, drivkraft, kunskap etc som finns ute i landet. Samarbeten kan vara frågan om att skapa en levande och dynamisk svensk amatörastronomisk webbplats genom kopplingar av olika databaser. Det kan röra sig om att SAAF erbjuder kostnadsfri webbplats och underlättar informationsspridning som en central kanal för svensk amatörastronomi. Det kan handla om att söka pengar för dyra projekt som inte ens SAAF kan hantera, sådant blir oerhört mycket lättare och mer trovärdigt i en riksorgansation med massor av medlemmar och en lång och stabil historia. SAAF kan själv gå in med ekonomiskt stöd till sina verksamheter. Vi har massor av pengar tack vare en donation från Margareta Westlund - men dessa ska inte "kastas bort" och de ska komma så många som möjligt till del. Detaljerna i ett samarbete får bestämmas genom personliga kontakter.
Sedan det nyanserade och längre. De två punkterna som Hans lyfter fram ovan är centrala. Jag börjar med svensk amatörastronomi generellt, sett från min horisont. Den på pappret största amatörastronomiska organisationen är SAAF. Den har på vissa sätt fungerat bättre förr, på vissa sätt fungerar den nu bättre än någonsin. Men speciellt frodigt var det dekaden efter SUAA splittrades. Många aktiva, många observatörer, en nationell amatörastronomisk ansträngning med många friska krafter.
På samordningsfronten ser det svenska amatörastronomiska landskapet inte ut så i dag. Inte heller är antalet drivna observatörer som rapporterar observationer via SAAF lika stort. Hur det är via andra kanaler har jag svårt att sia om. Det är svårt att ha överblick i ett kuperat landskap. Men just antalet astrofotografer har exploderat, eftersom det har blivit enklare och det finns bättre grejer. Det är fantastiskt att kunna ta astrofoton av proffskvalitet. Vetenskapen blir en konst, konsten en vetenskap. Det är tvärvetenskapligt. Det ger mersmak för många, fina bilder lockar folk till astronomin (även om det syns inte på föreningarnas medlemsantal), och många vill pröva själv. Det stärker amatörastronomin. Astrofotografering stärker astronomin mer än avancerade observationer, vill jag påstå, eftersom det senare bara engagerar de redan frälsta.
Så nej, SAAF har aldrig "sett ner" på astrofotografer, jag undrar var den uppfattnignen kommer ifrån ursprungligen. SAAF hade tvärtom en astrofotosektion under ledning av Bengt Hellberg i Barnarp under några år i slutet av 80-talet. Ja, det är förvisso länge sedan. Vi har ju dessutom bjudit in astrofotagrefer aktivt på träffar för att sprida den kunskapen och jag har själv arrangerat en astrofotoworkshop i Uppsala i SAAF/UAA-regi, 2005. Men en ny astrofotosektion i SAAF hade varit outsägligt kul, för den hade kunnat vara aktiv, utan att för den delen betyda en massa administration. Det gäller i all sektionsverksamhet att hitta minsta motståndets lag, engagera så många som möjligt utan byråkrati och formalia.
Idag ser vi många duktiga amatörer runtom i landet som gör fantastiska punktinsatser inom sina specialområden. Men viljan att samarbeta brett tycks inte ha varit speciellt stor. Varför? Jo, det är kul att göra saker själv, visa upp vad man kan, göra något annorlunda och unikt, synas. Det kan vara lättare när man är i princip ensam om sitt alster, då försvinner man inte i en organsiation med styrelse och många engagerade. Man ska komma ihåg att en individs upplevelse av sin betydelse ofta är större i en liten organisation som arbetar lokalt och socialt, än i en stor organisation som arbetar nationellt och på distans. Därför kan man riskera att förlora aktiva medlemmar om organisationer slås ihop. Risken är att ett plus ett inte blir större än 2, som man hoppas, inte ens heller lika med två, utan snarare mindre än två. Man ska därför inte låta unika och välkända koncept och identiter försvinna i samarbeten, utan låta de blomstra i en fruktsam och väl balanserad symbios. Tex i ett samarbete mellan Astronet, VSO och SAAF, som görs på rätt sätt där alla får tillgång till något mer än innan.
SAAF är förvisso en stor organisation på pappret men de personella resurserna är förstås begränsade. Det vi gör nu är ungefär vad vi klarar av. En storsatsning på något leder till indraget arbete med något annat. Telescopium tar de största resurserna. Administrationen av servern och webbplatsen kommer sedan. Brist på tid och folk har gjort att webbsidan inte har ått den utveckling som jag har önskat. På webbfronten har vi länge haft riktigt stora ambitioner, vi har massor av jobb i bakgrunden, men resultatet är inte synligt för utomstående än.
Så slutligen ett litet försvarstal. Att tex en inaktiv webbsida skulle bero på att SAAF som organisation varit tveksam eller motsträvig till samarbete eller inte har gjort något att ändra på situationen är helt fel. Det är snarare frågan om att stöta på rätt person vid rätt tillfälle. SAAF har under alla år försökt få till samarbeten med andra personer och grupperingar i landet och dessutom erbjudit ekonomisk hjälp. I nästa varje nummer av Telescopium, på webbsidan, på stjärnträffar och årsmöten och samtal med amatörastronomer i landet har vi inbjudit till samarbete. Flera av er är aktiva på Astronet - om ni tänker efter tror jag nog att ni håller med. Varje år går inbjudan ut till lokalföreningar om att bidra med inforamtion om sin verksamhet i tidning eller på webb, vi erbjuder kostnadsfri webbplats och kraftigt reducerat medlemskap för lokalföreningens medlemmar. Men SAAF önskar förstås något tillbaka, också, om det är möjligt.
Men det är svårt att aktivera folk och få ett kontinuerligt samarbete att flyta, även om en del nappar och tycker det är kul att bli publicerade i exempelvis en tidskrift. Många vill och har uttalade ambitioner, men det det kommer oftast något viktigare emellan. Och, det gäller för alla att finna balans mellan lokalt engagemang och nationellt engagemang, de flesta aktiva är helt överösta med den egna flörenignens aktiviteter och hinner inte med något mer. Men syftet med SAAF är och har alltid varit att frösöka vara ett stöd till lokal verksamhet, inte en konkurrent, och att lyfta svensk amatörastronomi mot högre höjder.
För att sammanfatta problematiseringen, så är det en win-win-situation att poola svensk amatörastronomis resurser på ett eller annat sätt. Då samlar man det bästa av det bästa från hela landet, man växer is in uppgift och resultatet av ett plus ett blir större än två. Det gagnar inte bara aktiva amatörastronomer, utan ökar möjligheten att vinna aktiva bland de ännu inte frälsta.
Mvh Johan Warell/SAAF