Testbild på Bubblan med AO-8 guidning.

[skafar65]

Ok, Ok. Nu har kanske krutröken lagt sig lite Skulle vara kul att se samma bild med samma utrustning utan AO enhet. Sen är ju 5x15 en timme och en kvart så, så kort är den ju inte? Sen undrar jag varför bilderna överlappar varandra? Är inte det något som har med flex att göra? Guidar inte du Timo med samma kamera som du fotar i?

Vixen tuberna är väldigt bra, det har ju jag nu även erfarenhet av. Tror nog ändå att jag kommer att sälja min R200SS Newton 8 tum f/4. Synd att den ska ligga oanvänd i en låda. Bättre att den kommer till bruk.

Vixen monteringen var också väldigt bra mekaniskt men... Ja det där har vi tagit upp innan.

Lycka till Timo! Hoppas på att få se fler bilder från dig nu när du kommit igång, nästa kanske inte blir en testbild? Då får vi verkligen se på fyrverkerier :P

Själv vågar jag snart inte lägga ut någon bild Jodå, det kommer snart. Nu med min nya 10" LX400 ACF. Det är faktiskt mitt drömteleskop! Hoppas det levererar lika bra som det verkar

http://www.meade.com/lx400-acf/index.html

Mvh //Micke

[Timo]

En liten nackdel med min tub är att Vixen har relativt kraftiga sekundärarmar därav de stora spiksen.
De flesta dyra RC-teleskopen har tunnare armar och får då också mindre framträdande spikes.
Min tub behöver dessa lite kraftigare armar p.g.a. att det sitter en korrektor framför sekundärspegeln vilket gör hela paketet tungt.
Jag får leva med de stora spiksen.
Annars tack för alla kommentarer och må vi alla fortsätta med astrofoto vilket instrument vi än använder :lol:

Timo

[Peter R]

Jag skrev 45 min i mitt inlägg. Ska givetvis vara 75 min.

Jag tjatar vidare om att optiken har minimal betydelse för bildskärpan under en typisk svensk natthimmel

Hej Anders,
Även om du anser att du har tjatat om det så har jag missat det. Kan du förklara lite närmare vad du menar.

/*Peter R

[Timo]

Micke,
väntetiden mellan varje exponering var kanske 1 minut eller så och då har objektet förflyttat sig en aning.
Jag testade ju AO-8:an för att kolla hur den klarar av en inte fullt drift alignad montering och det gjorde den bra.
Närmast kommer jag att drifta en gång till och då med minst 600 ggr förstoring (när vädret tillåter) och få till en bättre följning.
Den är m.a.o. inte tillräckligt bra just nu för en fokallängd på 3000 mm och utan adaptiv optik.

Hoppas någon köper Vixentuben av dig. Hade jag haft råd så skulle den hamna hos mig igen

Timo

[Starsoft]

Kan du förklara lite närmare vad du menar

Det här är ett ämne som jag skulle kunna skriva mycket om, men jag ska försöka vara lite hastig.

Oskärpan i en astronomisk bild påverkas av en mängd olika faktorer, i det här resonemanget hoppar jag över coma, fältkurvatur och liknande fenomen som i och för sig är viktiga men dessa fenomen förtjänar en egen diskussion.

Om jag rangordnar de övriga faktorer som påverkar skärpan i bildcentrum på en deep-sky bild i storleksordning efter mina erfarenheter så skulle det bli ungefär så här:

1. Montering/guidning, felet 2 - 50 bågsekunder.
2. Seeing, felet 2-6 bågsekunder.
3. Optik, felet < 1 bågsekund.
4. ???

Med felet menar jag här det fwhm värde man mäter i en bild som är exponerad mer än typ 15 s, och man mäter i den riktning som ger det största felet. När det gäller optiken så struntar jag i att beakta billiga refraktorer som förmodligen har större fel.

Därför anser jag att optikens egenskaper ofta övervärderas när man pratar deep-sky foto, inte sällan förmodligen påhejat av astroleverantörer som har procentuella påslag på sin försäljning

Att för in en AO i det här resonemanget är så klart högintressant, vilka fel kan man påverka, under vilka omständigheter och hur mycket?

Anders

[Timo]

"Att föra in en AO i det här resonemanget är så klart högintressant, vilka fel kan man påverka, under vilka omständigheter och hur mycket?"

AO:n utjämnar den turbulenta atmosfären, kanske inte fullt ut men säkerligen till stor del. En bieffekt är ju då också att guidningen påverkas eftersom den också styr monteringen. Så punkt 1 och 2 avhjälps till stor del av AO:n.
Syns särskillt tydligt i mitt fall då jag förnärvarande har streck efter bara 5 - 10 sekunder utan AO:ns hjälp !!! (Med en fokallängd på 3000 mm.)
Timo

[Bengt]

Hade jag vetat säkert att jag når fokus med min kamera + mitt filterhjul hade jag kanske kunnat slå till på timos gamla vixen tub om priset är rätt Micke..

Du är inte intresserad av ett låna testa innan köp?

Bengt

[Starsoft]

Så punkt 1 och 2 avhjälps till stor del av AO:n.

Jag har planer framöver att testat med AO, men genom att jag envisas med newtonteleskop så får jag ju lite speciella problem att få plats med prylarna. Mina förhoppningar är att med en AO enhet rejält kunna minska problemen med framför allt punkt 1, min montering. En bra montering är trots allt många gånger dyrare än en AO enhet. Med min EQ6 är det så mycket snabba störningar orsakade av utväxlingen och kanske också lagren som är för snabba för att kunna åtgärdas genom vanlig guidning, här krävs någon form av AO enhet. Att kunna exponera i 30 minuter är också en dröm som jag har som mitt flex omöjliggör, för att lösa det riktigt bra krävs nog en off-axis lösning för guidningen.

Annars när det gäller att åtgärda seeing med en AO enhet är jag lite undrande hur bra det fungerar. Jag har svårt att se att en stjärna som ligger utanför det intressanta bildfältet skulle kunna fungera som styrning för att åtgärda dålig seeing. Enligt proffessionella undersökningar så verkar samordnad seeing bara existera över typ 10 bågsekunder, och då lär risken finnas att man även med en snabb AO enhet kan börja "jaga seeing" med motsatt effekt mot vad man tänkt sig. Jag tänker vid tillfälle framöver göra en test där jag gör ett antal korta exponeringar på en lämplig öppen stjärnhop, sedan låter jag IRIS positionsbestämma ett antal stjärnor i bildserien. Den dataserie som jag då får bör kunna visa hur mycket stjärnorna i bilden "dansar i takt" under omständigheter som liknar de som en off-axis guider med AO enhet skulle arbeta under.

Men hur som helst så tror jag att även om en AO enhet bara skulle förbättra punkt 1 så är den säkert väl värd kostnaden. Även jag har studerat de bananstjärnor jag får på exponeringar på 1-10 sek, sannolikt orsakade av monteringen.

Undra också om någon vet om det går att använda en vanlig grön laserpekare för att skapa sin egen guidestjärna för AO enheten, som då skulle kunna ligga mycket nära/framför det objekt man fotograferar?

Anders

[Robert]

Undra också om någon vet om det går att använda en vanlig grön laserpekare för att skapa sin egen guidestjärna för AO enheten, som då skulle kunna ligga mycket nära/framför det objekt man fotograferar?
Anders

Kanske men då behöver du u en bra montering som styr lasern. Köp in en Paramount eller AP1200 för det

[Timo]

Nej AO,n behöver inte jaga seeingen då du kan köra den tillsammans med guidern och guiderns exponeringstid kan du själv ställa in. Vidare kan du alltid ändra aggressiviteten från 10 och neråt som på guidern.
Själv körde jag på 1 sekund på guidern och standard på AO,n. Kommer inte ihåg vad det nu är på AO,n.
Får läsa på lite bättre för att kunna förklara.
Timo

[Starsoft]

Kanske men då behöver du u en bra montering som styr lasern

Det var också min egen första tanke, men sen insåg jag att om man fäster laserpekaren (det bör förmodligen vara en röd för att bättre passa till en ccd kamera), direkt på tuben på normalt sätt så händer kanske intressanta saker.

I en perfekt värd utan dålig seeing skulle punkten från laserstrålen som man ser genom tubens optik alltid befinna sig på samma ställe oavset hur tuben rör sig. Men i verkligheten finns det scintillation som gör att laserpunkten kommer att röra på sig, men den kommer att röra sig enbart på grund av scintillationen, inte på grund av monteringens brister.

Det skulle innebära att man kan skulle kunna mäta effekten av den verkliga seeingen oberoende av monteringen, är lasern sedan tillräckligt stark så kanske man t.ex. kan mäta positionen 100 ggr per sekund och då få en verklig AO, likadan som proffsen har. Fast problemet kvarstår hur man kan mäta laserpunktens position om man lägger den nära eller över det objekt man fotograferar, undrar hur man har löst det?

Det här resonemanget tycker jag anknyter till det som Timo skriver om att AO enheten och guidern samarbetar. AOn skulle då i mitt resonemang styras av signalen från lasern som är fri från monteringens effekter och den vaniga guidern som är mycket långsammare och styrs av en vanlig stjärna skulle då kompensera för monteringens fel på vanligt sätt. Subtraherar man också lasersignalen från stjärnsignalen till den vanliga guidern så skulle guidern inte behöva störas av seeingen, spännande...

Fast allt hänger på att man ser lasern som en hyggligt skarp punkt när man tittar genom optiken, har ingen aning om hur det fungerar men det är ju lätt att ta reda på om man har en sådan sökare.

Ska i alla fall bli väldigt intressant att se vilka resultat som Timo får med sin AO, det ser ju väldigt lovande ut så här långt.

Här finns lite info om scintillation:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Scintillation_(astronomi)

Anders

[Terje]

Jag tror inte att det fungerar att använda någon form av vanlig laserpekare för att skapa en artificiell guidestjärna, det finns vad jag vet två principer för detta en är att utnytja ett tunnt lager med natrium som finns högt upp i atmosfären och med en laser avpassad till rätt våglängd (som jag inte kan i huvudet) exitera dessa så att de reemiterar ljuset i form av en monokrom guidestjärna. Den andra metoden som skulle vara den som var möjlig är att utnytja scatter i atmosfären , detta har dock problemet att det ger en sämre referens, problemet tror jag dock är att du inte får tillräcklig intensitet på din laser för att skapa en guidstjärna tillräckligt högt upp i atmosfären samt att för att undvika att guida på scatter väldigt nära marken behövs rätt avancerad teknik (pulslaser och timing till guide kameran så att den inte börjar exponera förren efter att pulsen har passerat igenom de nedre luftlagren, inget av detta torde vara möjligt att åstadkomma med en laserpekare.
jag tycker faktiskt att det är lite fult att marknadsföra ao enheterna som just det, du kan inte under normala förhållanden kompensera bort atmosfären till någon markant del utan vad det är är en lösning för att få en snabbare och bättre guidning då du med ao enheten snabbt och exakt kan göra korrigeringarna utan att blanda in monteringen annat än för stora korrigeringar om guidstjärnan driftar förmycket för att ao enheten skall kunna kompensera för det.

edit: Efter lite surfande hittade jag följande som borde ge en liten referent till krångligheten
http://www2.keck.hawaii.edu/optics/lgsao/lgsbasics.html

ett litet klipp frånn inledningen
These atoms can be excited and caused to radiate by sponateous emission by projecting a 10-14 Watt pulsed laser tuned to the Na D atomic transition (589 nm) in the direction of the science target. The magnitude of this artificial guide star corresponds to 9.5<V<11.0 and varies with laser power, beam collimation, and Na column density.
Så givet en 14W pulslaser med tillräckligt liten spridning och att man kan guida tillräckligt snabbt på en magnitud ~10 stjärna så är det nog inga problem På det hela taget är det nog enklare att förlägga sitt fotande till dendär fina högplatån i antarktis...

edit igen: Det verkade även råda lite missförstån om exakt vad man använder en artificiell guidstjärna till. man använder den inte till att guida på utan för att få en tillräckligt stark referens för den adaptiva optiken, guidningen görs mot en normal guidstjärna.