Rapport från en balkong!

[Hans Bengtsson]

Det är påfallande vilket go det blivit inom svenskt variabelobserverande den sista tiden. Mars var en rekordmånad, och april blev ännu bättre. Roberts inträde i AAVSO förbättrar bilden ytterligare!

Igår reducerade jag ett antal observationer som Axel Johansson gjorde av Eta Aquilae år 1922. Axel angav skattningarna enligt stegvärderingsmetoden (mönstret a-2-v-3-b), och tiderna med datum och klockslag (UT). Det hela publicerades i Nordisk Astronomisk Tidsskrift (NAT). Vid reduktionen använde jag Tycho-2-magnituder (VT) för jämförelsestjärnorna.

Eta Aquilae har följt schemat klockrent när man jämför de obsar som Axel gjorde 1922 med de obsar som Thomas gjort 2009 och 2010. Här är alla obsarna samlade i ett fasdiagram:

http://var.astronet.se/graph/vargraph.p ... ase=2&.png

Axels obsar är angivna med röda symboler, Thomas med svarta kryss. De två obs-serierna överensstämmer utomordentligt väl med varandra.

mvh
Hans Bengtsson

[Robert]

Såg att jag har passerat 100 obesrvationer nu.

Här är en till
SN2011BY 20110512.9125 12.87V WMR


Variabelfoto fungerar bra för mig som komplement till vanligt foto. Inte alltid som när man fotar att vädret är eller blev vad man tror. I väntan på deepsky foto mörker så har jag kört en del variabler nu eller om väder med seeing eller lite moln gjorde att jag hoppade över foto.

Jag fotograferar med ACP numera. Finurligt program som sköter allt. Har gjort en fil med alla mål jag vill fotografera och så sköter ACP hand om allt ofotgraferande med filter och antal exponeringar längd som är angivet per objekt. Fokuserar även om automatiskt om det behövs. Sedan tittar jag på hur det går via webgrännsnitt uppe i lägenheten. Kan även köra det remote med telefonen. Se hur det går och starta nya jobb via telefonen

Hade jag behövt köra goto mellan varje objekt manuellt och sedan starta exponering manuellt hade det aldrig blivit så många observationer som nu.

När det är klart har jag typ 500 MB med raw fits bilder. Tar 5 bilder på varje objekt. + flats och bygger på mitt darkbibliotek lite då och då.

ACP har gjort platesolve på alla bilder så alla bilder har koordinatinformation (på del av bågsekund) och vridningsinformation.
Sedan startar jag MaximDL's stackning. Laddar in alla bilder på en gång. Den sorterar automatiskt ut per objekt.
I Stackdelen startar jag kvalitetsmätning av bilderna. (tar ett antal minuter) Ställer in en gräns för sämsta tillåtna fwhm och orundhet på stjärnorna. Då sållas automatiskt de sämre bilderna bort.
Alingnar sedan bilderna via astrometrikoordinaterna som ACP har get dem via platesolve (PinPoint).
Trycker på Go så Kalibreras alla bilder med flats/darks. alignas via astronomiinformationen och stackas med sigma reject metoden.

Nu ligger kalibrerade / stackade bilder på alla objekt i en egen katalog.

Dessa öppnar jag sedan med mitt Variabelprogram Anvar (An = Astronet Var = variabler ) Ja lite dålig fantasi på namnet.....
Väljer alla stackade bilder ovan och så börjar programmet räkna. Tar ca 1 minut för 20 variabler.

Sedan kan Anvar skapa text för export i 2 olika format. SVO's filimport och AAVSO format.

Så lat är jag.......

[ThomasK]

Robert, väldigt imponerande det du gjort. Du har kommit en bra bit mot det helautomatiska och självrapporterande systemet. Hur generellt är ditt Anvar-program? Skulle det gå att använda för mina Epsilon Aurigae-bilder tror du? Mätningen av bilderna är den del som känns tyngst för mig. För mig är det manellt jobb att ta bilderna och mäta dem, det är bara bearbetningen jag lyckats automatisera.

[Robert]

Anvar är inte så generellt nu

Hårdkådat för V filter nu och observatören WRM
Kärver bilder i fitsformat som är tidsstämplade med WCS koordinater eller target RA/Dekl som är någorlunda rätt.
Det kräver nu med att man har PinPoint installerat.

Vad har dina bilder för format?

[ThomasK]

Ok, jag använder FITS, bilderna har tidsstämpel men inga koordinater.

[Robert]

iofs så kan man mata in koordinater programmässigt med.

Kan ju prova på några fits bilder som du har för att jämföra.

[Robert]

Jag såg att det nu kommit in obsar från WROA på AAVSO nu! Här t.ex för R Boo: http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000- ... an=&vmean=

Jo det verkar som de är hyfsat rätt med

http://var.astronet.se/graph/varinfo.ph ... stdays=365 S Boo verkar vara på nedgång så sakta. Får se om det blir något mer fotat innan augusti för min del.

[mattias2]

Här kommer en liten observationsrapport.

110513 21:00UT R LMi 9.9 MPN
110513 21:14UT V UMi 7.6 MPN
110513 21:22UT Z UMa 6.8 MPN
110513 21:39UT R Leo 5.5 MPN
110513 21:58UT S UMa 8.5 MPN

Samtliga observationer utförda med en 120 mm f/5 refraktor. Det var bra väder men månen störde en hel del; lyckades inte se R Leo för blotta ögat. Jag missade när vännerna tittade på Saturnus men fick se Kattögsnebulosan och M13.

[ThomasK]

Hej Mattias. Det var längesen. Kul att du kollade in lite variabler. Du har ett konto på SVO (http://var.astronet.se) sen tidigare om du vill registrera dina obsar. Det är inaktiverat just nu, men säg bara till så kan jag aktivera det och skicka lite info hur du gör.

[mattias2]

Jag skickade ett PM.

[Hans Bengtsson]

Några få observationer blev det från bakongen kvällen den 19 maj 2011:

R Leo 5.3
RY Leo 10.5
Z Leo 9.3
R LMi 10.3
S LMi <12.8
U LMi 11.5
Z LMi 11.6

Himlen var ljus, men under de 20 minuter jag observerade så mörknade den ändå påtagligt och gränsmagnituden förbättrades snabbt. Med hög förstoring kunde jag vid obsen av S LMi skymta magnitud 13.0 och 13.1, dock inte 13.7 och inte heller S LMi som nu är på väg mot minimum. Om jag hade väntat en timme så hade förstås himlen blivit mörkare, men man måste sova också.

Mira-stjärnan R Leonis befinner sig i ett ganska mäktigt maximum, och kan kanske ljusna ytterligare något. Om man inte beväras alltför mycket av månsken, och har hyggligt mörk himmel, så borde den gå att se för blotta ögat utan större problem (dock inte aktuellt från min balkong).

Alldeles intill Z Leonis, en halvregelbunden variabel, ligger en stjärna som jag på min karta hade märkt med magnitud 9.1, från Tycho-2-katalogen. Vid mina obsar den 29 april och 8 maj fann jag att stjärnan var mycket ljusare än så, och skippade den som jämförelsestjärna. Kollade nu upp saken lite mera, och det visade sig då att detta är en rätt tät dubbelstjärna där den ena komponenten har magnitud ca 9.1 men där den totala magnituden är ca 8.5. Lite lurigt.

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Mycket intressant Hans. Tycker det är extremt kul när man upptäcker att någon stjärna på kartan har en indikation på en svagare magnitud än vad man själv uppfattar den som. Ungefär som när jag såg U Tau för första gången var lite ljusare än indikationen på kartan. Hur som helst kul att du fick ett par observationer. Ska försöka ikväll om vädret tillåter.

mvh
Robin Andersson

[Hans Bengtsson]

Just den här dubbelstjärnan nära Z Leo har position (J2000.0):
RA = 09 52 26.2
DE = +26 58 54

Den upptäcktes som dubbel av F G W Struve och fick namnet STF 1389. Senare har den också fått benämningarna ADS 7551 (från Aitkens katalog) och WDS 09524+2659 (från Washington-katalogen).

F G W Struve mätte 1830 positionsvinkel 329 grader och separation 1.7 bågsekunder.
Mätningar från år 2007 gav positionsvinkel 292 grader och separation 2.4 bågsekunder.

Stjärnan finns med i den speciella Tycho-2-katalogen med dubbelstjärnor (TDSC) och där anges komponenternas visuella magnituder (VT) vara 9.12 och 9.50, vilket med magnitudaddition skulle ge total VT = 8.54. Det stämmer helt med min snabba bedömning vid teleskopet att stjärnan tycktes vara av magnitud ca 8.5.

Nästa gång det blir aktuellt med Z Leo ska jag som hastigast kolla ifall jag med 5-mm-okularet möjligen kan se någon tendens till duplicitet, men det fordras bra seeing i så fall.

Edit:
När det gäller Z Leo, så hittade jag en gammal (från 1927) men läsvärd presentation av stjärnan här:

http://articles.adsabs.harvard.edu//ful ... 8.000.html

Idag är det bara en handfull amatörastronomer som följer stjärnan, vilket är synd eftersom den är ljusstark och lättobserverad.

mvh
Hans Bengtsson

[mattias2]

Det var en härlig försommarnatt igår. Näktergalen sjöng, det var hyfsat varmt, inga mygg och helt stjärnklart.

R CVn 9,2
U CVn < 12,3
Jag såg U CVn intermittent med indirekt seende i 75x men kunde inte uppskatta dess magnitud.

RR Boo 9,5
RT Boo 10,9
Z UMa 7,5
0,7 magnituders skillnad jämfört med förra veckan känns inte rätt. Förra veckan tyckte jag den var något starkare än stjärnan 73, igår var den ungefär lika stark men något svagare. Jag tror värdet förra veckan blev för högt eftersom jag då jämförde med 58 som är betydligt ljusare än 73.

S UMa 8,2
0,3 magnituders skillnad.

R LMi 10,4
0.5 magnituders skillnad. Samma sak som med Z UMa; förra veckan var R LMi starkare än 102, idag var den svagare. Den andra stjärnan hade stor skillnad i magnitud (92 resp. 111).

V UMi 7,6
Den låg närmare 77 än 75.

Slutsatsen är att jag måste välja jämförelsestjärnor med större omsorg för att minimera skillnaden mellan dem.

[Hans Bengtsson]

Suveränt bra! Vi behöver fler aktiva observatörer i SVO för att kunna följa fler variabler, och för att göra fler observationer av dem vi redan följer.

Det stämmer säkert utmärkt att du kunde skymta U CVn då och då, den är i avtagande och bör ligga kring magnitud 13.0 just nu.

Maj är en fin månad för variabelobserverande, dvs i sydligaste Sverige. Det brukar vara åtskilliga klara nätter och temperaturen är behaglig. Problemet är väl bara att de mörka timmarna infaller så okristligt sent och kan bli svåra att kombinera med tidigt uppstigande på morgonen.

Även i juni och juli går det bättre att observera variabler än man kanske kan tro, åtminstone från Göteborgs latitud och söderut. Under en timme kring sann midnatt får man helt acceptabel gränsmagnitud när man använder hög förstoring, även kring sommarsolståndet, trots att man ser väldigt få stjärnor för blotta ögat.

mvh
Hans Bengtsson