Det har varit tre kvällar med klart eller halvklart väder här i Lund. Observationsförhållandena har varit ganska behagliga, vindstilla och inte speciellt kallt. Värre problem erbjuder då klockan, det blir sena nätter om man skall kunna obsa så här års.
Här är några kortare notiser från tre mindre obspass. Jag har använt en handhållen 15x70 och en 90 mm Maksutov monterad på en Triton altazmontering.
Kvällen den 15 maj var sisådär, med en del cirrus som luddade till delar av himlen.
XX Cam: 7.5. Denna R CrB-stjärna har inte visat någon aktivitet sedan ett väldefinierat minimum 1940. Ändå är vi ett inte helt försumbart gäng variabelamatörer världen över som håller koll på stjärnan.
T UMi: 10.7. Nära max. Är detta måhända en av himlens mest remarkabla miror? Den upptäcktes av Lidia Ceraski 1902 och var då en ordinär mirastjärna som varierade med en period på omkring 315 dygn. Så fortsatte den under stora delar av 1900-talet, ända till omkring 1980, då något inträffade med stjärnan. En kraftig minskning i periodlängd och amplitud vidtog vilket man bland annat ser tydligt i
Thomas analys av stjärnan. Idag är perioden omkring 235 dygn.
Z UMa: 8.3. Efter ett rekordsvagt minimum är nu denna klassiker bland de halvregelbundna på väg uppåt.
Z Cam: 11.2. Typstjärnan för Z Cam-varianten av dvärgnovor. I utbrott, på väg ned.
Z UMi: 11.2. R CrB-stjärnan som står så bra till året om. Har nu legat på max några månader.
T CrB: 10.3. Bäst att hålla lite koll på denna rekurrenta nova då och då.
UV Cas: 10.9. R CrB-stjärna som sällan gör något väsen av sig. Ligger bra till på himlen i en distinkt liten asterism.
V Cas: 10.1. Klassisk mira nära den ovan nämnda UV Cas. Nu ungefär halvvägs mellan max och minimum. Jag noterar dessutom att den är underobserverad för tillfället bland variabilister internationellt. Cassiopeia, som så här års står nära undre kulmination på natten, då den ligger mellan norra himmelspolen och den norra horisonten, går fortfarande att obsa från skandinaviska latituder, medan från lägre latituder, där de flesta av världens observatörer finns, ligger stjärnbilden för nära horisonten. Det blir därmed på något sätt extra meningsfullt att följa variabler nära norrhorisonten, man kan fylla i en del luckor i ljuskurvorna.
T Cep: 7.0. På väg från säsongens maximum, som blev mer spetsigt än det föregående.
V0465 Cas: 7.0. Halvregelbunden som jag följer sedan ett eller annat år.
CH Cyg: 7.0. Symbiotisk variabel som har varit ganska ljus på sistone.
AF Cyg: 7.3. Halvregelbunden.
Kvällen den 16 maj hade de bästa himmelsförhållandena av de tre kvällarna.
U UMi: 9.7. Mira halvvägs mellan max och min.
S UMi: 12.0. Mira nära minimum. Helt klart observerbar, liksom den näraliggande jämförelsestjärnan på 12.2, trots enbart 90 mm apertur. Använde 187x, vilket mörkar ner himlen och ger god gränsmagnitud. Explore Scientific 82-gradersokularet är högst bekvämt att obsa med - det passar mina ögon - och ger ett tillräckligt stort synfält även vid hög förstoring.
Z UMi: 11.2.
S UMa: 9.5. Denna mira är snabbt på väg uppåt, tillhör de miror som har en ganska brant stigning.
R UMa: också 9.5. Ett par magnituder ned från vårens maximum.
Z Cam: 11.5
R Dra: 12.0. En av mina favoritmiror har lämnat minimum (som jag observerade för en månad sedan med 20 cm Newton).
AG Dra: 9.9. Symbiotisk variabel som med långa mellanrum får utbrott på 1-3 magnituder. En del forskare tror att nästa utbrott
kan komma 2017, men det är en oberäknelig stjärna.
S Cas: 10.3. En ståtlig mira (lång period, stor amplitud) på väg ned från senvinterns max.
chi Cyg: 9.8. Min första obs för säsongen av denna klassiska mira. Jag bor i lägenhet och obsar från en innergård omgiven av femvåningshus, vilket sätter vissa begränsningar för mina blickar ut i kosmos. Men nu har Svanen svingat sig över grannhuset.
T CrB: 10.2.
X Cep: 11.4. En mira där maxima ibland är runt nionde magnituden, ibland runt elfte. Just nu är det det sistnämnda som gäller.
- xcep.png (38.31 KiB) Viewed 8184 times
Y Cep: 9.0. Mira nära max.
Kvällen den 17 maj var egentligen ganska risig med cirrusmoln som täckte stora delar av himlen. Men en fördel med min lilla 90 mm Maksutov är att den är så smidig. Tuben och monteringen bärs lätt ut och på några minuter är man igång. För mig innebär denna snabba och smidiga instrumentering att det är lättare att försöka obsa även på suboptimala kvällar.
XX Cam: 7.5.
W Cas: 9.2. Mira nära max.
T Cas: 9.8. Mira på väg uppåt.
S Cep: 8.5. Mira på väg uppåt.
SZ Cep: 11.6. Mira som dalar snabbt efter ett maximum i slutet av mars.
Z UMi: 11.2.
T CrB: 10.2.
Z Cam: 11.6. Utbrottet klingar av.
/Gustav
Och precis som du skriver: sladdar göre sig icke besvär! Förutom att det blir en mindre grop i plånboken när det är billigt så är det mindre nervöst om man klantar sig och råkar göra sönder grejerna. Jag tycker instrumentet håller hög klass. Jag har inte hittat någon aspekt på det som jag är mindre nöjd med. Angående variabler så ska jag hitta någon som är lämplig, Z Uma är ju lite stark. Jag tänkte botanisera på VSO och välja ut något rolig nyckfullt objekt som ligger bra till på mina horisonter året runt. Mitt Messier-mission har ju en ände men det har ju inte variabel-"träsket".
)