Pease 1 Pease 1 i M15 - Håkan Barregård

[hbar]

Ny bild i galleriet
Objekt: Pease 1 Pease 1 i M15
Exponering: 20*2min
Fotograf: Håkan Barregård
Teleskop: RCOS 16" IM
Kamera: ASI294P
Kommentar: Översta vänstra bilden är linjärt förstärkt så nebulosan är synlig. För att göra det lättare att hitta så har jag dolt de svagare stjärnorna. Bildskalan är 0.26 bågsekunder/pixel men den dåliga seeingen (fwhm på 3") gör att den är svår att skilja från de intilliggande stjärnorna. Det är O3 som lyser starkast och den är därför blågrön på bilden. För att lättare hitta så är det infogat beskrivning från nätet. Bilden på M15 är nedskalad en faktor 2 och komprimerad.

Pease 1 är den första planetära nebulosan som upptäckts i en stjärnhop (i detta fallet M15). Det var F C Pease som såg den på ett foto taget med 2.5m Hooker teleskopet på Mount Wilson 1927. Den har en storlek endast 3 bågsekunder och en V magnitud på 15,5.

Under riktigt bra förhållanden så går den att se visuellt i större teleskop men det krävs en bra observatör för att hitta den inne i hopen.



Klicka for att se stor version av bilden

[hahied]

Intressant bild Håkan .

Kul att få se foto tagna med din 16" RCOS.

//Hans

[kribba]

Fint Håkan

[Hans Bengtsson]

Intressant bild!

Nedan ser vi upptäcktsrapporten.

Mvh
Hans Bengtsson

[hbar]

Tack Hans Bengtsson, då var det H-beta och inte O3 som var den starka linjen i synliga området. Det är bra att känna till då vi använde ett O3 filter sist när vi försökte hitta nebulosan visuellt (och misslyckades).

/Håkan

[jwarell]

Även om bilden inte är jätteskarp är den värdefull för att utvärdera synligheten av nebulosan. Visuellt ligger den inte lika djupt inne stjärngyttret utan precis i utkanten av den täta delen av hopen, där individuella stjärnor fortfarande ses mot en stjärnrik bakgrund.

Jag gjorde ett försök att se Pease 1 den 2 september med min 52 cm Newton x270 men stjärnorna var inte tillräckligt skarpa för att tydlig kunna urskilja de fyra stjärnorna i "trapetset" där nebulosan är (på bilden) den övre vänstra av komponenterna. Gruppen som sådan var tydlig, men inte tillräckligt bra upplöst. SQM-L var 21,1.

Det andra försöket gjorde vi den 9 oktober med Håkans 16" som har superskarp optik, men seeingen var dålig och stjärnorna inte heller här skarpa. Vi testade x360 och x720 och i den högre förstoringen kunde jag med indirekt seende se alla fyra stjärnor i trapetset. De två stjärnorna närmare kärnan är betydligt ljusare. De två yttre var mycket svåra och sågs endast en del av tiden. SQM-L 20,9.

Baserat på fotot kan jag dra slutsatsen att jag faktiskt såg Pease 1 vid det senare tillfället, men det krävs bättre seeing för att vara helt säker och kunna göra en säker verifikation. Mörkare himmel än 20,9 (verkligen inte en kanonhimmel) verkar man dock inte behöva

Johan

[hbar]

Via googla kan en novis få fram mycket. Jag undrade vad det var för Linjer som Pease angav som N1 och N2 i spektrat. Efter rätt mycket letande så fick jag fram att det hittades på 1880 talet i planetariska nebulosor och man trodde då att det var ett nytt grundämne som man döpte till Nebulium. 1927 så publicerade Ira Sprague Bowen en papper där hon identifierade källan som dubbelt joniserad syre O2+ som vi spektralt anger som OIII. De ligger på 500.7 resp 495.9nm. Pease kände väl inte till detta 1928 när han publicerade sin observation (eller använde den gamla beteckningen som var gängse då).

Mycket (onyttigt) lär man sig på gamla dar tack vare nätet:)

/Håkan

[timokarhula]

Jag observerade Pease 1 med Markus Tuukkanens 59.1 cm Dobson på det finska deep-sky mötet i september 2016. Vi använde 908x och 1156x förstoring! Man fick hålla tungan rätt i mun för att kunna manövrera det 3 meter långa teleskopet i dessa extremt höga förstoringar. Under nästan perfekta seeingförhållanden kunde vi se den 1 bågsekund breda skivan hos den planetariska nebulosan utan nebulosafilter. Pease 1 låg i en 4 bågsekunder bred klump av 3-4 stjärnor av ca 14 mag (15” E och 26” N om centrum av M15). Samma natt såg vi t.ex. även 17 mag stjärnor inne i nebulosan NGC604 i Triangelgalaxen M33 och i NGC206 i M31. Jag berömde Markus teleskop (vars spegel han själv slipat, Finlands motsvarighet till Joel v K.) som det skarpaste spegelteleskop jag tittat med.

/Timo K