J014709+463037 Andromedas Parachute - Lars Hermansson

[LasseH]

Ny bild i galleriet
Objekt: J014709+463037 Andromeda's Parachute
Exponering: 5 min
Fotograf: Lars Hermansson
Teleskop: OGS RC-16 f/9
Kamera: SBIG STL-6303E
Kommentar: Bilden visar ett litet utsnitt av kamerans chip kring den gravitationslinsade kvadrupelkvasaren Andromedas fallskärm. Det lite grynigare området i mitten är dekonvolverat 50 iterationer med Maximum Entropy i MaximDL. Själva fallskärmen består egentligen av de tre ljusaste komponenterna B,A och C. Det som ska föreställa den hängande gubben är den svagaste D-komponenten av kvadrupelkvasaren.
Se även https://arxiv.org/pdf/1707.05873.pdf" onclick="window.open(this.href);return false; och http://www.faintfuzzies.com/Files/J0147 ... achute.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;
Seeingen vid observationen var 2,3 bågsekunder mätt som stjärnornas FWHM bå bilden.

Klicka for att se stor version av bilden

[Håkan N]

Vad heter stjärnas strax under till vänster ?
Är det inte den man ska leta efter antar jag.

[AstroFriend]

Hej Lasse,
Det här var spännande och försöker få lite överblick av storleks förhållandet.

Om jag förstått rätt så är objekten a, b och c det som inte är riktigt upplöst i din bild. De tre flyter ihop till en utdragen stjärna. Avståndet mellan de yttersta komponenterna b och c är 2.48". Det är på gränsen du lyckats upplösa dom. 16" är 40 cm. Ditt instruments teoretiska upplösning är ca 0.25" i det gula våglängdsområdet. Så det är som vanligt atmosfären som begränsat upplösningen i bilden. Det går inte att använda planet teknik och filma och lucky imaging? Men objekten är kanske så ljussvaga att det blir slowmotion med typ 30 sek per bild även med en riktigt ljuskänslig kamera.

Stoffe tog en fin bild på en dubbelstjärna med den tekniken, kommer inte ihåg hur stor separationen var i det fallet.

Med tanke på hur liten utbredningen av objekt D är så borde de separera bättre, eller? Är a, b och c överexponerade något kanske? Fast o andra sidan har du ju fått seeingen till 2.3".

Kunde inte hitta i pdf filen hur stort teleskop de använt på deras observatorium.

Kul projekt och häftig bild! Hur mycket hade ni planerat innan ni gav er på detta?

Lars

[timokarhula]

Suveränt! Det är första gången som jag sett ett amatörfoto som visar Andromedas Fallskärm som avlång eller D-komponenten. 11 miljarder ljusår. På köpet svenskt fotografiskt avståndsrekord. Utan gravitationslinsen i förgrunden skulle kvasaren lysa enbart av 19:e magnituden.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Fascinerande bild!

Nedan ser vi en röd POSS-bild av samma område, 75 minuters exponering. De olika komponenterna i Fallskärmen har där flutit samman till ett enda stjärnlikt objekt.

mvh
Hans Bengtsson

Fallskärmen.png (56.88 KiB) Viewed 8633 times

[ThomasK]

Spännande och intressant objekt. Som jag förstår det är gravitationslinsen nyligen upptäckt tidigare i år. Den nyheten hade gått mig förbi.

[jörgen_jo]

Hej Lars

Intressant fenomen detta med graviationslinser. Den här är ju nyupptäckt och väldigt "tight". Både "twin quasar" och "Einstein cross" är betydligt enklare att lösa upp.

Din bild visare ju tydligt "fallskärmen" övriga amatör biler visar den snarare som en punkt. Det klart 16" är ju inte så vanligt

Mvh
Jörgen

[Håkan N]

Vad heter stjärnorna man kan rikta in sig på i närheten, ang Sky Safari sökning.
Det finns en strax under till vänster, och sedan en större ovan ca kl 1, ca 3.5 avståndet enl 30" markeringen.

[timokarhula]

Den 12.0 mag * 18 bågsekunder SE om Fallskärmen katalogiseras som GSC 3279:1686 och TYC 3279-1686-1 (koordinater 01h47m11.1s, +46º30'29").

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Håkan:

Den ljusstarka stjärnan omedelbart nere till vänster om Fallskärmen heter TYC 3279-1686-1. Den har förstås dessutom en lång rad andra namn, beroende på vilken katalog man tittar i.

Position (J2000.0):
RA 01 47 11.04
DE +46 30 27.9

Magnitud enligt APASS:
B = 12.246
V = 11.987

Således en stjärna av visuell magnitud 12, den är enkel att se redan i ett litet teleskop. Komponenterna i Fallskärmen är mycket svagare.

Edit:
Timo K hann före!

mvh
Hans Bengtsson

[Håkan N]

Tackar.

[ragge]

Suveränt! Det är första gången som jag sett ett amatörfoto som visar Andromedas Fallskärm som avlång eller D-komponenten. 11 miljarder ljusår. På köpet svenskt fotografiskt avståndsrekord. Utan gravitationslinsen i förgrunden skulle kvasaren lysa enbart av 19:e magnituden.

/Timo K

11 miljarder är väl inget. 12 och uppåt, ja då kan vi snacka distans... ;-)
viewtopic.php?t=13542
(@Kroppefjäll, tack Björn för tipset om detta mycket exotiska - och lättfotograferade - objekt).

Ragnar

[Lazze]

Snyggt fångat med fallskärmen så tydligt synlig
Sen kan jag tillägga att enligt en av länkarna som Lasse H bifogade så ligger förgrundsgalaxen på halva avståndet eller ca 5,5 miljarder ljusår bort men den siffran angavs med mycket stor osäkerhet.
Och långdistansrekordet får nog ligga kvar hos Ragge med 12 miljarder ljusår. Det fastnar faktiskt inte sällan kvasarer på sensorn som ligger 11 miljarder ljusår bort när man kör långtids deep-sky foto, men 12 miljarder har jag aldrig fått med på någon av mina och att slå det känns ganska omöjligt. Då är vi snart tillbaka till inflationsperioden

/Lasse

[timokarhula]

Men jag har sett ännu längre bort, och det visuellt! Jag såg kvasaren APM 08279+5255 i Lodjuret den 28 mars 2014 med ett 16-tums ODK teleskop och 544x förstoring. Den har rödförskjutningen z=3.9122 mot Ragges kvasar S5 0014+81 på z=3.366. APM 08279+5255 har ljusrestiden 12.05 miljarder år och "co-moving" avståndet 23.6 miljarder ljusår (7241 Mpc) enligt Ned Wrights online kosmologikalkylator.

/Timo K

[LasseH]

Hej.

Alla: Tack för respons.

Håkan: Du har fått svar på vilken som är den närbelägna stjärnan. Ska man stjärnhoppa till objektet behöver man nog sätta sig in i alla sökkartor i länk nr 2 som jag angav. Som tur är slapp jag stjärnhoppa denna gång då jag satt hemma vid skrivbordet och körde remote

Lars: Du har rätt i att det är atmosfärsseeingen som begränsar upplösningen. Vid observationen användes maximal pixelskala på 0,5"/pixel men det hjälper föga när varje stjärna blir ett par bågsekunder stor. De tre komponenterna A,B och C flyter helt enkelt samman till en korv. Som bäst har jag upplevt FWHM på 1.3" på Sandvreten en eller två gånger. Vid ett sådant tillfälle kanske man skulle kunna se de tre komponenterna delvis upplösta.
Men jag vill även säga att jag inte har full koll på dekonvolveringsprocessen. Jag körde lite Maximum Entropy med automatinställningar av parametrarna i Maxim för att det låg nära till hands. På bilden har fallskärmen blivit saturerad i processen och jag vet inte hur jag förhindrar det. Det finns säkert andra program som kan göra dekonvolveringen bättre men det är en tröskel att förstå hur man optimerar alla parametrar.

Lucky imaging är ett sätt att nå högre upplösning. Stoffes dubbelstjärna var 0,58" om jag minns rätt men den var betydligt ljusare. För att filma Andromedas fallskärm (15,4 - 17,7) med tillräckligt kort exponeringstid för att frysa seeingeffekter misstänker jag att det behövs ett rejält stort teleskop och känslig kamera = proffsgrejor?

Ragge och Timo: Jag tror det är bäst att inte gå in i diskussion om vem som har sett längst.

Lazze: Jag vet att du har tagit imponerande högupplösta bilder med din C14. Kanske du skulle ge dig på fallskärmen vid tillfälle. Det är ju relativt korta exponeringstider det är fråga om. Du kanske splittar de tre komponenterna.

Clear Skies,
LasseH.