ASI 290MM - DSO fotografering med korta exponeringar

[megmar]

Jo, jag började fastna för detta med många korta exponeringar för DSO fotografering efter att ha läst om en del expriment på stargazerslounge och cloudynights forumen under 2015. Bla Emil Kraaikamp (som ligger bakom AutoStakkert!) och Martin Meredith har ju gjort många försök, ibland med smått fantastiska resultat. I dagsläget är jag inte så mycket ute efter att skapa vackra bilder, men däremot vill jag gärna fånga små ljussvaga galaxer tex från Arp katalogen.

Hursomhelst i slutet av 2015 så gjorde jag slag i saken och köpte en ASI 120 MC kamera som jag sen labbat med under förra året. Tyvärr så blev det mest besvikelser: brusiga bilder och kraftig "banding" som var besvärlig att kalibrera bort. En del säger att den monokroma varianten är mycket bättre, men jag tröttnade lite på just den här modellen.
Halkade så småningom in på EAA delen av cloudynights forumet och såg att många fick fina resultat med ASI 290MM kameran. Tror egentligen att sensorn (från Sony) är tänkt att användas i säkerhetskameror. Det är en ganska liten sensor och den har ett lite underligt format, typ 16:9, MEN den har nåt annat som är otroligt viktigt nämligen extremt lågt read noise på 1e. Beställde och fick hem en sån nu i februari som jag hårdtestat ett par nätter - och wow vilken fantastisk kamera!!! Den har infriat alla mina förväntningar och lite till

Att fota DSO med korta exponeringar vänder upp och ner på det mesta skulle jag vilja säga. Här är en liten lista med fördelar och nackdelar jämfört den traditionella metoden där man har kanske ett femtiotal långa (typ 5-10 minuters) exponeringar.

Fördelar:

• Kräver inte perfekt tracking så tom en Alt-Az montering funkar bra
• Kräver ingen guidning
• Bättre upplösning då man kan "lura" seeing med lucky imaging
• Mer fototid: Eftersom tracking inte är lika viktig kan man få en del gjort även om det blåser, man slipper även tid för krånglande guidning eller perfekt polinställning
• Mindre frustration (jag tror allvarligt att man kan bli galen om nåt ideligen pajar ens 5 minuters exponeringar)

Nackdelar:

• Kräver massor med utrymme på hårddisken
• Tar längre tid att stacka
• Svårt att fånga den allra svagaste signalen

Tänkte använda tråden för att posta lite resultat från mina egna labbar med short exposure DSO fotografering. Ska variera mellan korta och långa totaltider. Skulle även vilja se hur svag stjärnmagnitud man kan detektera under olika omständigheter.
Kollade lite på forumet, men kan inte se att så många gett sig in på detta. Men om ni har får ni gärna dela med er av era erfarenheter!

[megmar]

Första bilden är på en gammal favorit nämligen M51.
Tror jag hade lite tur med seeingen denna kväll. Kunde oväntat nog använda samtliga 878 subs!!
Stackning gjord i DSS med 57 darks. Stretchad i DSS och sen bara justerat black level i GIMP.

Lights: 878x4s bin 2x2
Gain: 400

Bilden är tagen 2017-02-14 kl 22:41 och en timme frmåt.

[megmar]

För skojs skull så kan jag visa hur en typisk sub på 4 sekunder ser ut också.
Den här låg ungefär i mitten av "kvalitetsintervallet"

[ragge]

Intressant tråd !

Visst är det lockande att dra ned på kraven i takt med att exponeringstiden på subbarna minskar, och den effektiva fototiden ökar. Samtidigt, som du också nämner, kanske man inte kan fånga de allra svagaste signalerna - och där vill man ju inte gärna kompromissa. Å andra sidan kan man ju inte heller dra på med tok-långa exponeringar just för att fånga dessa, risken att någon av dessa blir kass blir då alldeles för stor. Så det är en svår balans som man skulle behöva göra systematiska tester för att få lite bättre koll på.

Otroligt fint resultat du fick med tanke på hur en singel-sub såg ut !

Ragnar

[Juicy6]

Spännande tråd. Och en fin bild med en timmes exponering. Med min förra setup var jag inne på lite liknande tankegångar och använde bla en Mallincam kamera. Hur är det med ljusförorening? Borde ju inte bli någon skillnad egentligen mellan få långa och massor av korta exponeringar. Hur är din himmel där du tog denna bild?

Christer

[megmar]

Jag bor i Stockholmsförort (Tyresö), men har hyfsad himmel ändå ca 20-20,5 i SQM. Månen var på väg upp.
Vad jag förstått så passar den här tekniken speciellt bra för ljusförorening. Jag kan försöka hitta var jag läste det..

Hur är det med ljusförorening? Borde ju inte bli någon skillnad egentligen mellan få långa och massor av korta exponeringar. Hur är din himmel där du tog denna bild?

[AstroFriend]

Om man jämför en modern kamera med 1e i utläsningsbrus relativt en äldre och dyr ccd med 10e utläsningsbrus.

Då kan man dela upp exponeringen i hundra delar och att det totala ut läsningsbruset är detsamma om allt annat är lika. Roten ur 100 = 10. Dessutom får man bättre dynamik och i regel skarpare bilder eftersom det ställer mindre krav på guidningen. En nackdel är att man får en ruskigt massa bilder att spara.

Den högre dynamiken om rätt utnyttjad är också en fördel vid ljusförorenade miljöer. En lång exponering skulle ju bli överexponerad i den miljön. Fast såklart ännu mycket bättre för bägge metoderna om himlen är mörk.

Ex, en 10 minuters exponering kan ersättas med 100 x 6 sekunders exponeringar.

Nu finns det andra saker som gör att det inte blir riktigt så. Sedan tar ju utläsningen tid också, i det senare fallet tar det kanske 20 minuter att ta 100 x 6 sekunders exponeringarna.

Jag har från min balkong fått leva i multiexponerings världen. Tyvärr har jag mycket ljusförorenade miljö, men det är ungefär samma problem vare sig man tar många korta eller få långa. Den totala exponeringen avgör mest.

Har man många bilder blir ju ditheringtekniken en intressant metod att öka upplösningen med på undersamplade system.

Ps
Magnus du har fått en jättefin bild. Jag skulle nog göra ett försök att stacka bilderna med median eller sigma clipping utan dark calibration. Dark bilderna tillför ju onödigt slumpmässigt brus. Det har blivit väldigt bra när jag testat även med mitt portabla stativ som jag inte kan göra dithering med. Den lilla drift jag får räcker tydligen för att det skall fungera. Jag har dock en färgkamera vilket gör processingen lite knepigare.

Lars

[megmar]

Tack för det Lars, låter rimligt

Det enda jag inte håller med om är utläsningstiden tror det det blev ca 5% extra jämfört med exponeringstiden, men ska dubbelkolla när jag kommer hem.

[AstroFriend]

Hej Magnus,
Utläsningtiden varierar ju mycket mellan olika kameror. Min Canon 6D behöver ca 8 sekunder mellan bilderna, kan tänka mig din kamera är mycket snabbare. Din kamera är med andra ord mer lämplig för ultrakorta deepsky exponeringar. En fördel med pauser är att kameran hinner kylas ned, men du har väl aktiv kylning?

Här är hur jag processar mina färgbilder för att dra full nytta av dithering:
http://www.astrofriend.eu/astronomy/tut ... ction.html" onclick="window.open(this.href);return false;

Lars

[stoffe]

Även jag har en ASI290MM kamera och ett 12" f/5 teleskop som jag funderat på att djuprymdsfota med. Hårddiskar är ändå relativt billigt om man håller sig till tradionella mekaniska diskar. Bra resultat på M51 tycker jag. Det är stor skillnad på 290 kameran och tidigare kameror i 120 serien. Förstår att du blev nöjd med uppgraderingen

[megmar]

Utläsningtiden varierar ju mycket mellan olika kameror. Min Canon 6D behöver ca 8 sekunder mellan bilderna, kan tänka mig din kamera är mycket snabbare. Din kamera är med andra ord mer lämplig för ultrakorta deepsky exponeringar. En fördel med pauser är att kameran hinner kylas ned, men du har väl aktiv kylning?

Nej, jag kör modellen utan kylning. Hörde nåt om att det inte är några större problem med dark current på så korta exponeringar som 4s, men har inga direkta bevis för detta.
Exponeringstid var 878x4=3512 sekunder. Total tid var däremot 3746 sekunder så ca 7% extra tid gick åt. Då ingår också tid då jag satte den i pausläge för att justera för drift.

[megmar]

Var en del slöjmoln denna tidigare natt o nästan fullmåne, men gick hyfsat ändå.

M109, 2017-02-13, 702x4s, 23 darks, 400 gain, bin 2x2

[megmar]

Här ett annat test med Bear Paw galaxen eller Arp 6.
Testade denna gång med bin 1x1 och förhållandevis få exponeringar.

ARP 6, 2017-02-13, 115x4s, 20 darks, 400 gain, bin 1x1

[AstroFriend]

Hej Magnus,
Spännande att se bilderna du tar. Borde kunna bli ena riktiga höjdare med både hög upplösning och samtidigt gå relativt djupt.

På många cmos kameror, som du har antar jag, brukar det inte gå att göra "äkta" binning som man kan på en ccd. Då är det bättre att använda 1x1 och sedan om man vill reducera uppplösningen senare göra det under editeringen. Fast filerna blir ju förstås större. Om det är ett problem kan man kanske beskära bilden vid tagningen, roi.

Vad gäller tidseffektiviteten. Även om min kamera "bara" behöver 8 sekunder mellan varje bild blir det i regel 40 sekunders paus. Mesta tiden går åt för monteringen att stabilisera sig mellan varje dithering. Dithering vill jag inte vara utan men måste försöka trimma in guide parametrarna bättre och kanske kan göra något mindre förflyttningar. Möjligt också att man inte måste göra dithering mellan varje bild. Mycket att testa ut.

Vore kul med en liknande kamera till mitt teleskop, men söker också vida fält och sensor storlekarna är ju i regel små för astro CMOS.

Väldigt spännande att följa ditt projekt.

Lars

[megmar]

Hann ta massa bilder förra veckan så blir lite efterhand som jag hinner stacka resultaten.
Den här gången blev det NGC 3718 som är intressant både därför att den har en del ljussvaga partier och eftersom jag hade fotat den tidigare med Canon 500D och i övrigt samma utrustning (SW 130PDS på EQ5 mount). Testade också för första gången med lite längre exponeringar: 8s

Jag försöker dra lite slutsatser, men det är naturligtvis som att jämföra äpplen och päron. Det var inte exakt samma förhållanden då bilderna togs och Canon har ju en bayer matris som försämrar "sensitivity" och orsakar andra skillnader:

• ASI 290MM når djupare magnitud på kortare tid, se exempel markering i bild
• Bilden från ASI 290MM verkar vara mindre brusig
• ASI 290MM har en kraftig Amp glow undertill i bild och uppe i högra hörnet
• Starkare stjärnor blir något mindre och tightare med ASI 290MM, men ljussvagare stjärnor ser mer utsmetade ut!? Förklara det den som kan... Fokus var spot on med Bathinov masken.
• Tycker detaljer kommit fram något bättre med Canon 500D? Se den mindre galaxen nere till vänster

NGC 3718, 2017-02-17, 1065x8s, 110 darks, 400 gain, bin 2x2

Edit: Canon 500D bilden tagen med 36x300s

Visar en bild också på MasterDark där jag har stretchat hårt för att visa hur Amp glow ser ut. Jag ska testa Lars tips om dithering, men jag är orolig att Amp glow kommer se ännu värre ut om jag inte kan kalibrera bort det med darks. Med 4s exponeringar verkar det inte vara ett lika uttalat problem...