Uranus med 4 månar - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Uranus med 4 månar
Exponering: 7 x 30 sek, Iso 1.600
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: WO 110 FLT f/6,5
Kamera: Canon Eos 5DMkII
Kommentar: Uranus med månarna Umbriel, Oberon, Ariel och Titania.
Bilden är beskuren men i övrigt i 100%.
De svagaste stjärnorna som jag fick med ligger på magnitud 16,5.

/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[Peter R]

Utsnittet är förstorat 400% från originalet och visar Uranus månar med respektive magnitud.

/*Peter R

Uranus_Månar_400%.jpg (165.47 KiB) Viewed 6033 times

[Torbjörn]

Det här var verkligt snyggt jobbat. Är det fyra månar som kan vara möjliga att fota på det här viset?

Intressant att du använde din Apo till detta också.

/Torbjörn

[stoffe]

Kul att du fått Uranus avbildad som en skiva, den är så långt bort och så liten på himlen för oss. Kul att du även fick med månarna, bra jobbat

[BumpaBerra]

Jag kan inte annat än bli fascinerad över dina planetbilder. Du har känslan för det. Och tålamodet skulle jag tro. Ser fram emot mera.

Dag

[Jonas]

Fantastiskt bra jobbat Peter!
Dessutom inspirerande!
/Jonas

[Peter R]

Det kanske är dags att räkna ihop det totala antal månar jag har fotograferat i solsystemet genom åren:
Mars: 2
Jupiter: 5
Saturnus: 7
Uranus: 4
Neptunus: 1
Det blir 20 med vår egen Måne. Det är klart med Jupiter som antalet kan utökas.

Det här var verkligt snyggt jobbat. Är det fyra månar som kan vara möjliga att fota på det här viset?
Intressant att du använde din Apo till detta också.

Bra fråga och jag gissar att svaret är ja. Miranda låg vid fotograferingstillfället på 4,7" från planetkanten med en magnitud på 16,5. Båda faktorer ligger inom räckhåll för min apo-tub men troligtvis inte samtidigt då planeten överstrålar månen vid de exponeringstiderna som behövs. Men det kan vara värt ett försök när Miranda når sin maximala elongation på 7,6". Som jämförelse ligger Ariel 9,8" från planetkanten i min bild.
Den enda markburna teleskopbild jag har lyckats hitta på Google är tagen i ir med 8,4 m teleskopet i Paranal https://en.wikipedia.org/wiki/Talk%3AMi ... -Moons.jpg (möjligtvis måste man kopiera hela länken om det inte funkar att bara klicka på den).
Att även fånga Miranda får väl bli nästa stora utmaning

Kul att du fått Uranus avbildad som en skiva, den är så långt bort och så liten på himlen för oss. Kul att du även fick med månarna, bra jobbat

Den här bilden har jag exponerat och behandlat enbart för att få med månarna (4 st är ett personligt rekord) och då har planetskivan svällt upp till det 4-dubbla av överexponeringen.
På den lilla färgbilden uppe till höger http://astronet.se/view_image.php?id=2955&mode=large som jag tog för 2 år sedan la jag ner mycket jobb på att så långt som möjligt få med den verkliga planetskivan men då låg exponeringstiderna på bara 0,5 sek, att jämföra med 30 sek för att få med månarna.

/*Peter R

[Katarina H]

Blir så glad av dina bilder!

Katarina

[Hans Bengtsson]

Verkligen jättebra!

Den enda lilla grej jag saknar är en ring som visar planetskivans verkliga storlek. Det är så himla lätt hänt annars att betraktaren inte tänker på att skivan blir så stor pga överstrålning, utan tolkar hela bilden av planeten som att det vore planetytan. Du nämner ju detta i ett inlägg ovan, men det vore fint ifall en sådan ring kunde läggas in på bilden, tycker jag. Men annars är det ju en suverän bild!

M v h
Hans Bengtsson

[Peter R]

Tack för all uppmuntran

Den enda lilla grej jag saknar är en ring som visar planetskivans verkliga storlek. Det är så himla lätt hänt annars att betraktaren inte tänker på att skivan blir så stor pga överstrålning, utan tolkar hela bilden av planeten som att det vore planetytan. Du nämner ju detta i ett inlägg ovan, men det vore fint ifall en sådan ring kunde läggas in på bilden, tycker jag. Men annars är det ju en suverän bild!

Du har helt rätt Hans för man har svårt att föreställa sig hur små både Uranus och Neptunus egentligen är i denna bildskala.
För en fågelfotograf är 715 mm rätt häftigt fokalavstånd men i våra sammanhang räknas det snarare som "widefield"
I huvudbilden skulle Uranus vara snäppet mindre än 2 pixlar bred vilket inte går att visa för det blir ju en fyrkant.
Men jag har nu lagt in det i den uppförstorade detaljbilden. Man kan i stort sett säga att planeten är så stor som mina månar har blivit.

/*Peter R

Uranus_Månar_400%-2.jpg (180.16 KiB) Viewed 5918 times

[Katarina H]

Intressant angående överstrålning. Nu fattar jag varför mina snapshottade bilder genom teleskopet på Mars för flera år sedan uppvisade en sån oproportionerligt stor yta som ändå var rätt avgränsad. (Var dock nöjd med den orangea färgen men det kan ju ha varit ett färgstick....)

Katarina

[AstroFriend]

Hej Peter!
Gratulerar till en förträfflig bild av Uranus och dess månar. Det ser ut som månarnas banplan ligger mot oss så bra tider för att fota månarna. Men man har ju gått om tid innan det förändras, kanske finns historiska bilder som visar månarna från olika vinklar?

Såg i din mån tabell att du även lyckats fota Mars månar, klarade du det med APOn eller hade du något större teleskop då?

Det är många månar kvar att fota för dig men vilka utmaningar för de som följer, det blir utmanande för plånboken eller kanske rent a telescope kan klara av några till. Men inte riktigt samma sak att inte göra det med eget teleskop.

Kul projekt du har, hinner det bli någon mer i år?

/Lars

[timokarhula]

Imponerande månlista! Jag tror Saturnus månar Mimas och Hyperion är de enklaste kvar att plocka, ifall du inte tagit dem redan. Hyperion har jag sett visuellt. Sedan är förutom Miranda, Jupiter VII (Elara) och Jupiter VIII (Pasiphae) enklast då de är av 17:e magnituden och kanske kan du fånga dem redan denna säsong? Saturnus IX (Phoebe), av magnitud 16.7, kan också plockas men Saturnus når inte höga höjder från Sverige på dussinet år.

/Timo K

[Peter R]

Såg i din mån tabell att du även lyckats fota Mars månar, klarade du det med APOn eller hade du något större teleskop då?

Hej Lars,
jag fotade dem faktiskt både med denna APO-tub och med min 250 mm Newton.
Newton-tuben har på papperet många fördelar som bättre separation och högre ljusstyrka men i praktiken har det ofta visat sig vara tvärt om, allt beror på vad man vill uppnå.
För att fånga detaljer på Solen, Månen och planeterna är Newtontuben absolut överlägsen om den är välkolimerad och har kommit ner i temperatur. Men för att separera stjärnor och / eller fånga väldigt ljussvaga objekt så är det ofta fördel till APO-tuben.
Dels är den knivskarp och inte alls lika känslig för turbulens vilket gör att den kan koncentrera mer av ljuset i en mindre punkt.
En annan svårighet när det gäller att fånga en planet med flera månar med en Newton-tub är placeringen av sekundärhållaren som genererar ljusspikes. Man får rotera tuben så att inte spikesen hamnar just i månarnas riktning och ibland finns det ingen lösning.

Newton tuben har en primärspegel med lambda/10 men förhållandena låter den allt för sällan komma till sin rätta.
Min WO FLT110 är den med TEC-optik, en triplett med oljespalt.

Imponerande månlista! Jag tror Saturnus månar Mimas och Hyperion är de enklaste kvar att plocka, ifall du inte tagit dem redan. Hyperion har jag sett visuellt. Sedan är förutom Miranda, Jupiter VII (Elara) och Jupiter VIII (Pasiphae) enklast då de är av 17:e magnituden och kanske kan du fånga dem redan denna säsong? Saturnus IX (Phoebe), av magnitud 16.7, kan också plockas men Saturnus når inte höga höjder från Sverige på dussinet år.

Mimas är redan fixad vid minst 2 tillfällen. Ska hålla koll på de övriga i din lista
Ett annat mål jag har satt upp är att lyckas fånga ytdetaljer på Jupiters månar. Det görs regelbundet från sydligare breddgrader men jag har alltid gått bet trotts många försök.

/*Peter R

[hbar]

Jag var lite förvånad att du fick så bra resultat med FLT110 men är med den fina TEC optiken så förstår jag bättre. Skall bli intressant o se om jag kan komma i närheten av detta med min FLT158 med Astreya optik. Hade hoppats få klart monteringen till denna säsong men det är rätt mycket kvar så jag får testa lite på den gamla om det blir riktigt bra väder.

/Håkan