Dubbelstjärneobservation av A 1504

[stoffe]

Hej

Någon som intresserat sig för dubbelstjärnor? Jag har splittat HD2471 eller A 1504 om man så vill visuellt med min Cave Astrola 8" f/8 (1600 mm fokallängd) Newton i 500x förstoring. Vid första försöket hade jag 320x förstoring men det var helt omöjligt för mig att se separationen. Okularet som jag använde båda tillfällena var ett Baader Hyperion 5 mm och med en 28 mm Baader finetuning ring vilket omvandlar 5 mm okularet till ett 3,2 mm okular. Då var separationen tydlig med mörk bagrund mellan stjärnorna som låg mycket tätt. Det jag nu undrar är hur långt det är mellan båda komponenterna? Min dubbelstjärnebok angav 0,54 bågsekunders avstånd men mitt planetarieprogram angav detta.

Separation: +00d00m00,3s PA:147d Vad betyder PA:147d? Är det 0,3 bågsekunders separation enligt mitt program? Stjärnan heter A 1504 enligt min bok HD2471 vill mitt planetarieprogram kalla den för när man söker på A1504, jag använder Skychart (Cartes du Ciel) Stjärnan ligger i stjärnbilden Andromeda.

Vad är det för separation egentligen? Hur tar man reda på det? Observationenen gjordes 22:20 den 11 oktober 2015.

Många frågor, hoppas någon här har koll?

[timokarhula]

Vid dubbelstjärnespörsmål anlitar man Washington Visual Double Star Catalog (WDS) i VizieR, http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-4 . Man skriver in enklast RA och Dec, i detta fall 00:28:40.87 +37:18:15. A är R. G. Aitkens dubbelstjärnekatalog. Man får output:

1 0.0062 00 28 40.87 +37 18 14.9 00287+3718 A 1504 AB 1907 2009 358 43 0.3 0.60 8.84 8.92 +36 62 O 00 28 40.87 +37 18 14.9
2 0.0062 00 28 40.87 +37 18 14.9 00287+3718 A 1504 AB,C 1907 2012 108 102 8.3 7.50 8.13 13.50 00 28 40.87 +37 18 14.9


Här ser man att år 1907 uppmättes separationen till 0".3 och år 2009 till 0".60. Positionsvinkeln, PA, var 43º år 2009.

MegaStar säger att A 1504 (=ADS 382) hade separationen 0".6 och PA 39º år 1995. På 14 år var separationen oförändrad så på 6 år borde det fortfarande vara oförändrad eller skilja sig med max 0".1 från år 2009, dvs 0".5-0".7. Troligen ökar avståndet men jag vet ej stjärnornas omloppstid. Den kan ju också ha passerat apoastron (stjärnornas "aphelium").

Noterade du att A 1504 är en trippelstjärna? C-komponenten är av magnitud 13.50 och ligger 7".50 från AB i PA 108º.

Grattis till den fina observationen!

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Hej!

Det var inte illa med en 8-tummare!

Hittade faktiskt ännu mera exakta data i en ganska ny katalog med interferometriska mätningar:

http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/Vizi ... 2&recno=12

Vid datumet 2009.7477 mättes positionsvinkel 42.8 grader och separation 0.58 bågsekunder.

Som sagt, bra gjort! Borde finnas mera organiserat arbete med observation av dubbelstjärnor i vårt land, kan jag tycka. Det är roligt och ibland rejält krävande att separera dubbelstjärnor.

Nästan oavsett vilka objekt (utanför solsystemet) som saken gäller så kan man hitta info via VizieR. Även ovanstående sida kommer därifrån.

M v h
Hans Bengtsson

[timokarhula]

Jag hittade ännu nyare mätningar från självaste Gaia, The Initial Gaia Source List (IGSL) (Smart, 2013), http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR?-source=I/324 . Katalogen innehåller 1222598530 objekt (>1.2 miljarder stjärnor)!

Gaia uppmätte komponenternas koordinater till 00 28 40.875 +37 18 14.78, resp. 00 28 40.847 +37 18 14.36. Med lite sfärisk trigonometri får jag separationen till 0".535. Det som gör mig fundersam är kolumnerna alphaEpoch och deltaEpoch för komponenterna som anges till 1983.8900 resp 2000.0000. Kan positionsmätningarna ha utförts vid olika tidpunkter?

Timo K

[ThomasK]

PA:147d Vad betyder PA:147d?

PA = Position Angel eller positionsvinkel. Den anger orienteringen mellan stjärnorna. Man utgår från starkare komponenten och mäter vinkeln mot norr för den svagare. Vinkeln räknas moturs med 0 grader i norr. Om man tänker på en urtavla blir 0 grader kl 12, 90 grader kl 9, 180 grader kl 6 och 270 grader kl 3. 147 grader är ungerfär kl 7.

Detta gäller för en rättvänd bild.

[Hans Bengtsson]

Man kan kanske tillägga att varvet både i geografiska sammanhang (t.ex vindriktning) och i astronomiska (t.ex. positionsvinkel) börjar i norr och går via öster, söder och väster tillbaka till norr. Om norr ligger uppåt på en geografisk karta så ligger öster åt höger, så varvet går där medsols. På himlen däremot gäller att varvet går motsols. Detta därför att öster på himlen ligger åt vänster om norr ligger uppåt.

Tänkte påpeka detta därför att jag märkt att väderstrecken på stjärnkartor ibland gett upphov till frågor.

M v h
Hans Bengtsson

[staffastro]

Hipparcos mätte 1991 separationen till 0,55 bågsekunder, positionsvinkel 218 grader. (Eftersom komponenterna är nära lika ljusstarka kan man även få 218-180=38 grader). Parallaxen är 6+-2 millibågsekunder, dvs halva storaxeln av storleksordningen 100 au. Banrörelsen är alltså mycket långsam, och den speckle-interferometriska mätningen från 2009 med 0,58 bågsekunders separation bör vara det bästa man kan anta för 2015. "Initial Gaia Source List" är ju inte observationer från Gaia, utan en kompilering av existerande data som ska hjälpa till att flagga konstigheter när de första Gaia-resultaten kommer.
Staffan S-m

[stoffe]

Timo - Nej jag såg ingen trippelstjärna som jag tänkte på. Jag var bara glad att jag kunde se två komponenter. Hur ser jag avståndet till komponent C i dina två kodsträngar och var ligger den i förhållande till B komponenten?

Hans - Stora frågan för mig är att veta var norr ligger. Räcker det att jag trycker på knappen norr på min dator som kör EQMOD för att veta åt vilket norr teleskopet rör sig för att sedan ta ut vädersträcken? Jag rör helst inte alls teleskopet när jag har så här höga förstoringar i eller planetkameran monterad. Det är för lätt att tappa bort sig. Allt styrs från datorn inklusive fokus. Någon papperskarta har jag ej, jag har programmen Guide 9, Cartes du Ciel och Stellarium till förfogande.

TomasK - Jag har ett Newtonteleskop. Jag antar att bilden blir rättvänd men upp och ner då? Beroende från vilken vinkel man tittar borde den i vissa lägen även bli rättvänd.

Tack för all info och jag får förstås försöka dokumentera detta med min planetkamera, det är inte så lätt med så svaga objekt.
Mina brännvidder för planetkameran är 4000 mm resp 8000 mm med mina två powermates 2,5x och 5x. Det ger 0.20 resp 0.10 pixlar per bågsekunds upplösning.

Visuellt har jag två Baader Hyperion okular på 5 mm respektive 8 mm och två Baader finetuning rings på 14 mm resp 28 mm vilka ger dessa förstoringsmöjligheter med lite olika kombinationer.

320x
355x
372x
500x
615x

Eftersom 500x gav för övrigt en fin bild så kommer jag även att prova 615x vid tillfälle.

[ThomasK]

När jag gjort positionsbestämningar av dubbelstjärnor (fast mycket glesare än din), har jag försökt hitta en annan stjärna i den riktningen den svagare komponenten pekar. Eller försökt hitta ett annat par stjärnor i närheten som är parallella med dubbelstjärnan, eller att dubbelstjärnan pekar emellan ett par stjärnor där man tar medelvärdet av deras positionsvinkelar. Sedan har jag använt Cartes du Ciel där jag markerat den första stjärnan och gjort Alt+klick på den andra, då får man positionsvinkeln i informationsrutan.

Kanske svårare att göra när man har så hög förstoring och litet synfält som du hade.

[stoffe]

Hej TomasK

Jag fick inte sökfunktionen att fungera, däremot så tycker jag mig att riktningen pekar mot UCAC4-637-001702. Det borde bli något i stil med klockan 7?

Jag har provat både Linuxversionen och Windowsversionen av Cartes du Ciel båda de senaste versionerna och jag får inte vinkelmätningen att fungera. Jag hittade inget som hjälpte mig när jag sökte på det på webben heller. Jag klickar först på stjärnan som jag vill mäta ifrån, sedan Alt + nästa stjärna men inget händer.

Det fanns 2 andra stjärnor rätt så nära i synfältet om man försiktigt körde med följhastighet runt för att till slut precis lägga de andra två i samma synfält.

[Hans Bengtsson]

En möjlighet kan vara att från AAVSO:s kartmaskin hämta hem en karta t.ex. 5x5 bågminuter med A-komponentens position i centrum. Du kan ju då välja exakt hur du vill ha kartan orienterad, exempelvis med söder uppåt och öster åt höger. De fyra huvudväderstrecken finns förresten angivna i kartans marginaler. Printa ut kartan. Nu har du en mall för både skala och positionsvinkel. Din bild får du sedan aligna (ursäkta svengelskan) med kartbilden med hjälp av fältstjärnor. Positionsvinklar och separationer kan du mäta med gradskiva och linjal.

Jag kan tänka mig att det blir svårt att upplösa denna dubbelstjärna på dina bilder men jag vet inte. På DSS-bilden man får via AAVSO:s kartmaskin har A och B smält samman men man ser att det är en dubbelstjärna pga det deformerade utseendet hos AB. Komponent C tror jag har försvunnit i ljuset från AB. Sedan finns det förstås flera andra bilder man kan kolla på via DSS Plate Finder, möjligen är AB bättre separerad på några av dessa, har inte testat.

När jag observerar med mitt icke polinställda teleskop har jag ju hela tiden en uppfattning om norr och söder eftersom jag ser åt vilket håll stjärnorna driver (vilket ju är västerut). Men det är en annan sak.

M v h
Hans Bengtsson

[ThomasK]

Jag kör oftast den gamla 2.76 versionen av CdC, där funkar Alt+klick. Jag märker nu att den knapptryckningen inte verkar funka i nyare versioner. Där kan man istället först klicka på den första stjärnan och sedan högerklicka på den andra och välja "About ...".

[stoffe]

Tack TomasK, nu fick jag fram denna information. Jag måste ha senaste versionen eftersom jag även styr mitt teleskop direkt via CDC.

Från: "HD2471 " Till "UCAC4-637-001702"
Separation: +00d02m48.5s PA:110d
Offset: 0h00m13.3s -00d00m57s

RA varv: 0.02 CW
DEC varv: 0.01 CCW

Hans - Det var inga problem att se att det var två komponenter, det var mörk himmel mellan stjärnorna till och med. Denna stjärna benäms som testobjekt för 8" teleskop i boken

Observing and Measuring Visual Double Stars (The Patrick Moore Practical Astronomy Series)

Det ska gå att splitta ännu tätare avstånd mellan stjärnor med ett 8" teleskop. Jag har ej gjort något fotoförsök ännu men det kommer

[Hans Bengtsson]

Att du kunde splittra detta par visar att ditt teleskop håller hög optisk kvalitet, och även att seeingen vid tillfället var utmärkt. I sådana här sammanhang framgår det också rätt tydligt att Newton 20 cm f/8 rent principiellt är en förträfflig variant av teleskop.

Dawes formel säger att ett par med två relativt ljusa och dessutom ungefär lika ljusa komponenter med 20 cm kan upplösas om separationen är minst 0.58 bågsekunder, vilket råkar vara exakt den nu aktuella separationen. När Lewis testade kom han fram till 0.61 bågsekunder för lika komponenter av magn 6, och 1.08 bågsekunder för lika komponenter av magnitud 9. Aitken, den berömde observatören av dubbelstjärnor, angav 0.78 bågsekunder för lika komponenter av magnitud 9. Så ditt resultat står sig verkligen mycket väl i sammanhanget!

M v h
Hans Bengtsson

[stoffe]

Jag kommer att försöka observera tätare stjärnpar, så gränsen ska ligga på 0,5 bågsekunder på separationen? Jag kommer även att följa min bok för rekommenderade objekt. Detta var ju bara ett testobjekt för ett 8" teleskop.

Jag är väldigt nöjd med optiken i min gamla Cave Astrola. Jag har även sett att teleskopet har mycket bra optisk kvalité på mina planetbilder. Det är alltid väl nedkylt före användning vilket påverkar mer än vad man tror. Polinställningen är så bra som jag kan få till vilket oxå är viktigt för höga förstoringar.