Sirius B - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: Sirius B
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: 10-22/3,5-4,5
Kamera: DMK-41AF02
Kommentar: Sedan förra året har jag otaliga gånger försökt fotografera Sirius följeslagare, Sirius B, utan att någonsin lyckas.
Sirius B ligger nu ca 9" öster om Sirius A och har en magnitud av 8,3.
Problemet är att den försvinner i skenet från Sirius A.
På bilderna nedan är de ljusaste stjärnorna, bortsett från Sirius A, av ungefär samma magnitud som Sirius B dvs runt mag 8,5.
Genom att successivt minska exponeringen och därigenom överstrålningen tänkte jag träffa en brytpunkt där Sirius B blir synlig eller att man åtminstone märker en utbuktning i Sirius A... men icke.

Jag vet att det har gjorts från sydligare breddgrader men är det någon som har lyckats observera Sirius B från Sverige, antingen visuellt eller fotografiskt?

/*Peter R



Klicka for att se stor version av bilden

[Lars L]

Ahh, superintressant och superintressant mytologi kring Sirius B hos Dogonfolket.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nummo

Läste Paul Temples bok på 70-talet som stor skeptiker!

/Lars L

[Lars L]

Menade Robert Temple, såklart! Den stora frågan trots Carl Sagans invändningar är att missionärerna måste ha berättat om Siruis B för Dogonfolket, möjligen långsökt?

[Starsoft]

Hej

Det vore intressant att veta omständigheterna för dina bilder Peter, optik och exponeringstid. Om man med hjälp av t.ex. Iris skulle titta på profilen på din siriusstjärna och där se proportionellt hur mycket ADU nivån har sjunkit på det avstånd från Sirius A där Sirius B bör finnas så skulle man kunna bedömma hur svårt det blir att se den.

Jag som just nu inte har något teleskop har studerat problematiken en del, två saker förefaller viktiga, dels att undvika att överexponera Sirius A, mycket kort exponeringstid med andra ord, och sedan att ta många bilder under lång tid och stacka dessa så att ljusbruset från Sirius A minskar till en sådan nivå att det går att se Sirus B.

Sirius A har ca 10 000 gånger mer ljusflöde än Sirius B så om stjärnorna låg omedelbart intill varandra så skulle bruset från Sirius A vara 100 gånger större än ljusstyrkan från Sirius B. Så frågan blir då om Peters optik reducerar ljusstyrkan från Sirius A tillräckligt mycket på det aktuella avståndet där Sirius B ligger?

Teoretiskt så går det att göra följande mycket grova uppskattning. Om man vill ha en toppnivå i sin bild på 100 ADU på Sirius B för att vara nöjd, då kommer toppnivån från Sirius A att vara ca 1 000 000, om jag sedan gissar att nivån från Sirius A har sjunkit till 50 000 på 8" avstånd så kommer RMS värdet för bruset från Sirius A där att vara ca 250 och Sirius B osynlig. För att få ned bruset från Sirius A till hanterlig nivå så stackar vi 1000 bilder med ett vettigt stackningspprogram som stackar i 16 bitar, då blir RMS värdet i stället ca 10 och Sirius B syns tydligt

Kamerans utläsningsstörning kommer att försämra förutsättningarna en del, man behöver ta med den för att få en bättre beräkning.

Så jag tror att det finns goda förutsättningar för Peter att ta en bild på Sirius B, men för att veta så skulle man behöva titta på stjärnprofilen och dessutom känna till kameraegenskaperna.

Anders

[Timo]

Har jag räknat rätt så kommer Sirius B att befinna sig längst bort från moderstjärnan de närmaste 6 åren så nu är tillfället att försöka få med den på bild.
Kunde man "släckt"ett lämpligt antal pixlar mitt på CCD,n borde det vara möjligt att få fram den lilla rackarn.
Den upptäcktes med en 18,5 tums refraktor på 1800-talet.
Kanske skulle man prova. Vore kul om någon av oss lyckas med det.
Timo N.

[glappkaeft]

UAA tänker i veckan försöka dela Sirius med 36 cm refraktorn. Den gamla räven Dunér gjorde det på 1800-talet med Lunds gamla refraktor innan han flyttade till Uppsala men Uppsala ligger ju lite väl långt norrut för att det ska vara optimalt.

[Peter R]

Det vore intressant att veta omständigheterna för dina bilder Peter, optik och exponeringstid.

Jag hade skrivit in optiken men blev utloggad som så ofta innan jag hann ladda upp så den uppgiften kom inte med. Nu har jag skrivit in igen att det är min 10" Newton.
I övrigt har jag tagit c:a 24 avi-filmer både med och utan 2,5x barlow från 10 s ner till 0,43 ms.
Jag har gått igenom materialet en gång till väldigt noggrant och det finns ingenting som tyder på en B-komponent inte ens på de bilder där överstrålningen är en bra bit innanför 9"-gränsen och man fortfarande klart kan urskilja stjärnor ner till 9:e magnituden
Jag hade riktat tuben så att spiksen inte skulle hamna rakt över B men det finns 3 faktorer som kan ha varit avgörande: turbulensen, atmosfäriska refraktionen på grund av Sirius låga höjd och så tror jag att huvudspegeln har hamnat väldigt ogynnsamt i spegelcellen i det nästan horisontella läget vilket de avlånga stjärnorna tyder på. Den är inte så tjock och därför väldigt känslig för mekaniska påfrestningar.
Sedan så tror jag att kamerans mikrolinser också spökar för det blir konstiga artefakter närmast sirius, just i det område som är av intresse.
När jag separerade Trapetsens e- och f-komponenter körde jag min FLT-110 refraktor i okularprojektion med en Takahashi 5 mm. Det blir väldigt ljussvagt men vid bra följe så samlas ändå mera av stjärnans ljus på en begränsad yta.

UAA tänker i veckan försöka dela Sirius med 36 cm refraktorn. Den gamla räven Dunér gjorde det på 1800-talet med Lunds gamla refraktor innan han flyttade till Uppsala men Uppsala ligger ju lite väl långt norrut för att det ska vara optimalt.

Du får gärna rapportera resultaten.


Här syns hur B-komponenten kommer att ligga de närmaste åren så det är iofs ingen brådska

/*Peter R

Sirius-B-Orbit-de_svg_1.jpg (43.62 KiB) Viewed 9816 times

[timokarhula]

Ett tips. Prova att först fota Rigel B. Hur enkelt syns den? Separationen dessa år är samma som hos Sirius, ca 9". Ljusstyrkeskillnaden är dock bara 400 gånger hos Rigel jämfört med 10,000 gånger hos Sirius AB.

/Timo K

[Peter R]

Tack Timo, det var ett riktigt bra tips och ska testas vid nästa försök.
Rigel passerar ca 1,5 timmar före Sirius och ligger dessutom mer än 7° högre så det borde vara betydligt lättare och ge en bra fingervisning på var brytpunkten ligger.
Har du lyckats separera Sirius B visuellt någon gång?

/*Peter R

[timokarhula]

Jag försökte mig på Sirius B i midsomras förra året från Australien med min 10-tums Dobson och 340x förstoring. Tyvärr låg Sirius ganska nära solen, elongation 41º, och det var nautisk skymning. Nedtecknade fem närliggande ljussvaga fältstjärnor som inte syns i de överexponerade fotona i Digitized Sky Survey eller i Guide Star Catalog. Ingen av dem var Sirius B som låg ännu närmare huvudstjärnan. Förhållandena var annars goda då jag såg sex saturnusmånar, inklusive Enceladus, en halv timme senare.

En vän till mig såg Sirius B från Kenya år 1980 med en 4-tums Maksutov. Kompanjonen var då på nästan maximalt avstånd.

/Timo K

[Starsoft]

Hej

När det gäller Sirius B kan nog ett röd eller kanske ett IR filter hjälpa till att minska skillnaden i ljusstyrka.

Anders

[Magnus_Dahlgren]

Kanske bara en galen ide' men här kommer den:

1 Använd en bild där att exponeringen 6" ut från centrum på sirius a inte är helt mättad.

2 klipp av bilden i centrum på diagonalen mitt i spikes linjen

3 rotera (eller spegla ) den avklippta bildhalvan så att den ligger mitt för den andra

4 skapa en ny bild genom att subtrahera bilderna dvs bildA-bildB. om diffraktionsmönstren är symmetriska kanske du ser nåt..

/Magnus

[wilt]

UAA tänker i veckan försöka dela Sirius med 36 cm refraktorn. Den gamla räven Dunér gjorde det på 1800-talet med Lunds gamla refraktor innan han flyttade till Uppsala men Uppsala ligger ju lite väl långt norrut för att det ska vara optimalt.

Uppsalarefraktorn är ett bättre instrument än den gamla lundarefraktorn. Det borde uppväga några graders latitudskillnad.

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Några bilder på Dunér:

http://www.klima-luft.de/steinicke/ngci ... /duner.htm

mvh
Hans Bengtsson

[Peter R]

Nedtecknade fem närliggande ljussvaga fältstjärnor som inte syns i de överexponerade fotona i Digitized Sky Survey eller i Guide Star Catalog

POSS-plåtarna är totalt oanvändbara för närområdet runt Sirius på grund av överstrålningen. Jag tror tom att på den röda har de lagt en illa tillklippt kartongbit över stjärnan. Det hade varit att föredra om de hade jobbat med kontrastmasker som David Malin gjorde.
Känner du igen några av fältstjärnorna från den övre vänstra bilden. Jag har jämnat ut ljusheten ända ner till överstrålningspunkten.

När det gäller Sirius B kan nog ett röd eller kanske ett IR filter hjälpa till att minska skillnaden i ljusstyrka.

Jag har fatiskt kört både med och utan rödfilter men det var mera för att minska effekten av turbulensen och den atmosfäriska refraktionen. Den sekvensen som jag har lagt upp här är tagen med rödfilter.

Kanske bara en galen ide' men här kommer den:
1 Använd en bild där att exponeringen 6" ut från centrum på sirius a inte är helt mättad.
2 klipp av bilden i centrum på diagonalen mitt i spikes linjen
3 rotera (eller spegla ) den avklippta bildhalvan så att den ligger mitt för den andra
4 skapa en ny bild genom att subtrahera bilderna dvs bildA-bildB. om diffraktionsmönstren är symmetriska kanske du ser nåt..

Spännande idé men det syns ingenting nytt. Jag har redan stretchat bilderna till bristningsgränsen.

sirius_20120226-Dif-01.jpg (242.55 KiB) Viewed 9642 times

Här har jag använt en frekvensförstärkning men inget nytt dyker upp här heller så det är nog bara att förfina fotograferingsmetoden och börja om.

/*Peter R

sirius_20120226-freq_amp.jpg (567.25 KiB) Viewed 9642 times