För lång exponering med en Nikon D5100?

[Frost]

jag fick en perfekt natt utan vind som spenderades på NGC 7023 Iris nebulosan och jag prövade en 7 minuters exponering som jag pressade till 10 och till sist 15 minuter, och majoriteten utav bilderna blev 15 minuter fast nu så ser jag att jag fick tydliga heta pixlar och en massa utav dom, då jag hade jobb kl 6 så glömde jag darks så jag vet inte om det kan fixas och om bilden går att använda överhuvudtaget, så eftersom att dslr kameror inte har kylning så antar jag att man inte kan göra hur långa exponeringar som helst men ni med mer erfarenhet vet kanske gränsen för dslr kameror.

[Martin F]

Ta darks en annan dag? Lägg bara ut kameran så att den har samma temperatur som när du tog bilderna.


Sent from my iPhone using Tapatalk

[Peter R]

Hej,

Det kommer att bli en fin bild för du har mycket signal även om den nu är väldigt blå

Bara genom att stacka alla dina bilder kommer dina hotpixels att jämnas ut, precis som bruset gör.
Om du har tillgång till Photoshop så kan du köra filtret "Dust and Scratches" (heter troligtvis "Damm och Repor" i den svenska versionen) på varje bild med inställningen 1-2 pixlars radie och 10 i tolerans så blir du av med alla små vita prickar utan att nämnvärt påverka bilden i övrigt. De lite större röda och blå hotpixels försvinner inte med den metoden men reduceras en aning.
Om du har fotograferat i Raw så brukar CameraRaw numera automatiskt ta bort dessa röda och blå utan någon speciell inställning, i alla fall fungerar det bra på mina Canon filer.

Har du något speciellt stackningsprogram så finns det säkert metoder även där för att ta bort hotpixels men där får du kanske svar från andra som är mera insatta.

/*Peter R

[Frost]

tack peter, jag har det simplaste utav stackningsprogram, deep sky stacker fast den funkar bra i alla fall på mina förra prodjekt

[gunnar]

Hej
10-15 minuter är nog i det längsta laget med dslr. Jag har också provat med 10 minuter men gick senare ner till 3-5 minuter, oftast 5min som vanligast med min Canon EOS-500D. ISO 800 var oftast bra för 5 min exponeringar.

Här ett exempel med 14x5min ISO800, omoddad Canon på likadant 190MN teleskop som du har. http://www.astronet.se/view_image.php?id=2343

Med vänlig hälsning
Gunnar Wilhelmsson

[AstroFriend]

Långa exponeringar är bra för att lyfta fram objekt ur bruset, men ger dock dålig dynamik, stjärnorna saturerar och färginformationen går förlorad. Korta exponeringar ger bra dynamik men dåliga detaljer i de svaga delarna.

Vill man ha både och kan man precis som i vanlig foto göra HDR (High Dynamic Range) bilder.

Du kombinar två olika exponeringar, DSS har en funktion för det.

Du använder dock väldigt långa tider när du passerar över 10 minuter för den typ av kamera. Är imponerad att du kan ta sådana långa exponeringar över huvudtaget, lågt iso tal eller låg ljusstyrka på teleskopet? Jag klarar30 sekunder och i bästa fall 60 sekunder innan sensorn saturerar, iso 800 och f4.5 (belyst stockholmsförort).

Om du vill göra HDR bilder kanske 1 minut och 4 minuter kunde vara en bra start. Isotalet kanske 800 till 1600, man får undersöka vilken förstärkning ADC har för olika iso tal och testa sig fram.

Än mer avancerat kan man göra om man dessuton har olika iso tal.

Högt iso tal:
Ideen är att vid stackningen få ut fler detaljer i bruset. Om förstärkningen, säg vid 800 iso är så att en detekterad foton/elektron ger 1 ADU, ett steg på den digitala skalan eller signalen. Kameran har också ett utläsningsbrus och en del andra brusbidrag, störst på längre exponeringar är i regel bruset från ljuset själv. När man stackar flera bilder ökar signalen med n (antalet bilder) medans bruset bara ökar med roten ur n (slumpmässiga signaler). Därmed fås ett bättre signal och brusförhållande. Man kan driva detta ännu hårdare med ännu högre isotal, kamerans konstruktion får avgöra.

Lågt isotal:
Varje pixel kan lagra ett begränsat antal elektroner (detekterade fotoner) när den nivån överskrids klipper signalen. Man väljer här ett lägre iso tal där man bättre utnyttjar kamerans dynamik.

Jag har laborerat med 400 iso och 1600 iso och samma exponeringstid i båda fallen. Har ju tyvärr en fruktansvärt dålig utsikt och når bara 45 grader över horisonten från min balkong så svårt att utvärdera.


Varför krångla till det så här med isotalet?
DSLR kameror har i regel bara 12 eller 14 bitars ADC, det ger 4000 eller 16000 steg på signalen. Antalet elektroner som kan lagras, Full Well capacity brukar ligga mellan 15000 till 70000. Antalet steg räcker alltså inte till. Bättre CCD kameror har i regel 16 bitar, 64000steg. Har man mycket lågt utläsningsbrus kan man tänka sig att öka förstärkningen ytterliggare, till ex. 1 elektron per 4 ADU steg. Då räcker inte ens 16 bitars upplösning. Med brusets hjälp och medelvärdesbildning (stackning) får man fram mer detaljer i det senare fallet, man får upp signalen och utläsningsbruset reduceras relativt.

Exempel, säg att FWD är 64000 elektroner och man väljer på en 14 bitars kamera isotal så att det motvarar 1 elektron per steg respektive 4 elektroner per steg.

Då komer man att få ut av de 64000 lagrade elektronerna i högt isotal de första 12000 elektroner och resten klipps. I fallet med låga iso talet hela dynamiken på 64000 elektroner men värdet delat med 4. Kombinerar man sedan ihop dessa två exponeringar har man både bra signal i de ljussvaga delarna samtidigt som en bra dynamik har behållts. Man kan naturligtvis göra fler olika exponeringar där man kombinerar både olika isotal och exponeringstider. Men blir väldigt krånglit och man kanske inte vinner så mycket på det utan andra saker begränsar.

/Lars

[Peter R]

Man kan naturligtvis ge svar utifrån olika praktiska eller teoretiska infallsvinklar.
Jag tittade på bilden och konstaterade att ytterst få pixlar är saturerade, enbart de inre delarna av de ljusstarkaste stjärnorna, så det är väldigt lite problem med att få fram färgerna på stjärnorna.
Om det finns råfiler så går det säkert enkelt att justera dessa till näst intill full teckning.
Det finns bra signal och bruset är jämt och fint utan synliga bandningar och vigneteringen i bilden är väldigt svag.

Jag gjorde en snabbvända i Photoshop och fick fram följande resultat. Den är nerskalad men ser bra ut även i originalformat.
Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på att stjärnorna inte är helt runda och att det är lättare att åtgärda med kortare exponering men jag tror att du kan få fram en riktigt bra bild med dina långa exponeringstider.

m51-2L.jpg (437.56 KiB) Viewed 3941 times

/*Peter R

[Frost]

det syns att du är mycket bättre än mig på redigering Peter fast jag har tänkt lite på just det objektet och folk lägger hela tiden upp bilder med ett stort stoftmoln runtomkring fast jag kan inte få ut någon sådan detalj alts på det men det kan vara för ljusföroreningarna där jag observerar.
jag prövade en längre exponering på m101 25 minuter men vinden fick tag i teleskopet och stjärnorna blev inte bra och sedan jag hade annat och fota så blev det bara den, så det verkar som att längre exponeringar är meningslösa i mitt fall då jag inte kan få ut mer ur bilden eller vad tror ni?