Re: O-C diagram för Miror
Posted: 2012-03-22 17:40:19
Arbetet fortgår med att lägga in historiska maxima för de 482 mirorna som det nu finns O-C diagram för, drygt 1500 historiska maxima från "Annals of Harvard College Observatory, vol. 55, pp.95-291" finns nu med i diagrammen.
Samtidigt har jag börjat fundera på hur man bästa kan analysera materialet. Några saker jag vill försöka hitta är dels stjärnor med konstant pågående periodförändring (parapoliskt O-C digram), t.ex R Aql, och dels stjärnor där perioden förändras cykliskt (sågtandsformat O-C diagram), t.ex X Aur och ST Cyg eller vid ett enstaka tillfälle. Problemet är att skilja ut dessa underliggande förändringar från det slumpnässiga brus mirornas period har. I O-C diagrammen adderas allt brus allteftersom och man får "random-walk" mönster som kan vara svåra att skilja från riktiga förändringar.
För detta har jag gjort ett simuleringsprogram som simulerar 1000 cykler för en mira med olika värden för 5 parametrar:
1) Konstant periodförändring
2) Slumpmässig normalfördelad ändring av perioden.
3) Slumpmässig normalförelat fel i bestämning av stjärnans maximum.
4) Period för periodiska periodförändringar mellan 2 värden.
5) Amplitud för dessa periodiska förändringar.
Ja har sen kört 10000 simuleringar för olika uppsättningar av dessa 5 parametrar. I varje simulering plockar jag ut ett slumpmässigt utsnitt på 50, 100 eller 200 cykler (som motsvarar den period vi har data för de riktiga stjärnorna) och beräknar O-C diagram och gör Eddington/Plakidis-testet. På så sätt får jag fram vad ett genomsnittligt diagram har för egenskaper med olika uppsättningar av parametrarna.
Tanken är sen att försöka matcha de riktiga O-C diagrammen mot de simulerade och se hur stor variationen är för de 10000 körningarna för diagrammet som matchar bäst. T.ex om ett rikigt O-C diagram med en periodförändring om +0.25 dagar/cykel matchar ett simulerat med förändringen -1 till +1 dag/cykel har man inget signifikant resultat, men om det istället matchar ett simulerat diagram med förändringen +0.2498 till +0.2502 dagar/cykel bör man rätt säkert kunna säga att här har vi en stjärna med underliggande periodförändring.
Tankar om detta och andra idér om hur man kan göra analysen tas tacksamt emot.
Samtidigt har jag börjat fundera på hur man bästa kan analysera materialet. Några saker jag vill försöka hitta är dels stjärnor med konstant pågående periodförändring (parapoliskt O-C digram), t.ex R Aql, och dels stjärnor där perioden förändras cykliskt (sågtandsformat O-C diagram), t.ex X Aur och ST Cyg eller vid ett enstaka tillfälle. Problemet är att skilja ut dessa underliggande förändringar från det slumpnässiga brus mirornas period har. I O-C diagrammen adderas allt brus allteftersom och man får "random-walk" mönster som kan vara svåra att skilja från riktiga förändringar.
För detta har jag gjort ett simuleringsprogram som simulerar 1000 cykler för en mira med olika värden för 5 parametrar:
1) Konstant periodförändring
2) Slumpmässig normalfördelad ändring av perioden.
3) Slumpmässig normalförelat fel i bestämning av stjärnans maximum.
4) Period för periodiska periodförändringar mellan 2 värden.
5) Amplitud för dessa periodiska förändringar.
Ja har sen kört 10000 simuleringar för olika uppsättningar av dessa 5 parametrar. I varje simulering plockar jag ut ett slumpmässigt utsnitt på 50, 100 eller 200 cykler (som motsvarar den period vi har data för de riktiga stjärnorna) och beräknar O-C diagram och gör Eddington/Plakidis-testet. På så sätt får jag fram vad ett genomsnittligt diagram har för egenskaper med olika uppsättningar av parametrarna.
Tanken är sen att försöka matcha de riktiga O-C diagrammen mot de simulerade och se hur stor variationen är för de 10000 körningarna för diagrammet som matchar bäst. T.ex om ett rikigt O-C diagram med en periodförändring om +0.25 dagar/cykel matchar ett simulerat med förändringen -1 till +1 dag/cykel har man inget signifikant resultat, men om det istället matchar ett simulerat diagram med förändringen +0.2498 till +0.2502 dagar/cykel bör man rätt säkert kunna säga att här har vi en stjärna med underliggande periodförändring.
Tankar om detta och andra idér om hur man kan göra analysen tas tacksamt emot.
U CrA var en av de sista jag tog med, den har egentligen för litet underlag av observationer för att medelljuskurvan ska bli bra. Men då jag inte hade med någon stjärna alls från Södra Kronan och det fanns rätt många historiska maxima för den fick den vara med ändå. Att maxpunkten hamnar snett beror nog på att noll-punkten först bestäms med ett 8-gradspolynom men medelljuskurvan sedan representeras av ett 12-gradspolynom och att maxpunkten mellan dessa kurvor hamnar olika.