En stjärna för mycket

[Timaoes]

Jag tror aldrig det hänt förut, men för en stund (UT 21:07) sedan hittade jag en ganska ljus stjärna (ca mag 6) som inte finns på mina karta. I samma ögonblick som jag insåg att något var skumt kom dessutom två väldigt skumma satelliter och åkte förbi. Den ena blinkade röd den andra blå, och de flög i tandem. Båda framträdde dessutom som två tydliga skivor.

Stjärnan är förstås intressantare. Den finns inte på Triatlas B och jag har också kollat i CdC men det finns ingen ljus stjärna på rätt position där heller. Så det bör vara någon variabel eller rent av en nova. Stjärnan ifråga ligger intill 78 Boo på ungefärlig position RA 13h33m13s Dec +03 41' 56". Jag vet inte riktigt hur man bäst avgör saken, men någon av variabilisterna kanske kan hjälpa till.

Johan

[wilt]

Du har upptäckt en småplanet! 4 Vesta befinner sig vid de koordinater du angivit; här finns en sökkarta som visar Vesta och Ceres under april.

/Gustav

[Hans Bengtsson]

Jag förstår att detta gav en extra krydda åt obspasset!

Det finns en ytterligt användbar och pålitlig och viktig sida som heter Minor Planet Checker där man bl.a. skriver in klockslaget och objektets position och får ut en lista med alla kända småplaneter vid eller nära positionen.

När det gäller svagare objekt, av magnitud 11 och svagare, så finns det en del stjärnor som missats i de kataloger som nyttjas när man plottar i AAVSO Variable Star Plotter. Då markerar man att man vill ha med en DSS-bild, och så syns stjärnan där. Detta har jag råkat ut för några gånger, liksom det omvända: att AAVSO-kartan plottat icke existerande stjärnor.

Om ingen av dessa två nätsidor (Minor Planet Checker eller VSP med DSS-bild) skulle lösa mysteriet, ja då handlar det förmodligen om en verklig nykomling på himlen och det blir aktuellt med rapport till CBAT Unconfirmed.

M v h
Hans Bengtsson

[Timaoes]

Ah, så klart! Vesta. Tack Gustav. Jag funderade på om det kunde vara en asteroid men CdC visade ingen i området så jag släppte det. (I efterhand kan jag konstatera att det berodde på att jag tidigare stängt av visningen av asteroiderna i programmet :-). Men det blev en intressant timme. Bar ut datorn och jämförde med CdC. Kollade också om det fanns några variabler i området med AAVSO:s sökmaskin. Hittade inte heller några nova-alerts. Nu förstår jag varför.

Satelliterna har jag också försökt kolla upp. Då och då ser man ju satelliter i okularet, men detta var en väldigt udda syn. Den ena var en blinkande röd disk, den andra en blinkande blå disk. De behagade passera genom synfältet precis när jag 'upptäckt' Vesta. Några diskar har jag inte sett tidigare, och inte heller blinkande satelliter. Först tänkte jag att det var lanternorna på ett flygplan, men dels var färgerna fel och dels rörde de sig i så maklig takt att jag utan vidare kunde följa dem en stund. Nu har jag kollat med CalcSky och det verkar vara två ryska vädersatelliter. Fast det visuella uppträdandet känns fortfarande skumt.

Och tack för tipsen Hans. Jag har lagt MPC som bokmärke utifall att det skulle behövas igen.

/Johan

[mikaelanderlund]

Otroligt att du upptäckte den utan att du specifikt leta efter asteroiden, imponerande! Jag hittade själv lätt Vesta för några kvällar sedan men hade koordinaterna till hands hade dock bry med att få rätt på Ceres

[timokarhula]

Jag har också råkat upptäcka "novor" som har visat sig vara asteroider, bl.a. Ceres med 8x26-kikare från Peru i juni 1996.

När jag sökte upp den mycket avlägsna kvasaren APM 08279+5255 i Lodjuret nu i mars så hittade jag en stjärna i närheten som inte skulle ha funnits där enligt min utskrivna karta från Megastar. Kartan visade en stjärna av 9:e magnituden medan den var i själva verket av 6:e magnituden (=HD71952, SAO26896). Guide Star Catalog anger magnitud 9.2 medan övriga kataloger anger V=6.2. En så stor skillnad, 3.0 magnituder, har jag nog inte noterat förut mellan olika kataloger. Är stjärnan variabel? Den är ganska röd, B-V = +1.0.

/Timo K

[wilt]

Simbad anger en deklination på -40 grader, så stjärnan kan knappast heta HD 79152.

/Gustav

[wilt]

Förmodligen rör det sig om HD71952 (=SAO26896) som enligt Simbad har V=6.245 och ett B-V på ganska exakt +1.0.

/Gustav

[timokarhula]

Förlåt, jag hade kastat om två siffror. Stjärnan är HD 71952 (8h 32m 33.4s, +53º 06' 54").

/Timo K

[wilt]

Det är lätt att slinta på tangentbordet!

/Gustav

[Timaoes]

Jag har också råkat upptäcka "novor" som har visat sig vara asteroider, bl.a. Ceres med 8x26-kikare från Peru i juni 1996.

Timo: Skönt att man är i gott sällskap :-).

Otroligt att du upptäckte den utan att du specifikt leta efter asteroiden, imponerande! Jag hittade själv lätt Vesta för några kvällar sedan men hade koordinaterna till hands hade dock bry med att få rätt på Ceres

Mikael: Nja, så otroligt var det inte. Stjärnhoppning bygger ju på att man jämför synfält med karta hela tiden, och dyker det upp en ljusstark stjärna för mycket så sticker det i ögonen.

/Johan

[mikaelanderlund]

Ja det har sin tjusning med stjärnhoppning. Det har blivit mycket GoTo för mig. Antalet objekt man kan observera under en natt har för mig ökat betydligt med denna moderna bekvämlighet. Men det är något jag missar med GoTo, kanske dags att börja plocka bort tekniken igen. Jag liksom många andra drabbas lätt av teknikfeber och plötsligt inser jag att antalet sladdar har ökar i antal.

[Timaoes]

För mig är stjärnhoppningen en del av upplevelsen. Skulle inte kunna tänka mig att välja bort den. Samtidigt kan jag inte se att man vinner så mycket tid. I de allra flesta fall tar den bara någon minut att hitta ett objekt. Undantag är om man stjärnhoppar mitt i vintergatsbandet där det ibland är svårt att orientera sig. Fast samtidigt så har jag ju dobsonteleskop och då har jag inte så mycket att välja på.

Johan

[Hans Bengtsson]

Mycket handlar om att skaffa kartmaterial som är anpassat för stjärnhoppning med den utrustning man använder, t.ex. sökare + teleskop. Relativt enkelt och i princip gratis nuförtiden. Sedan gäller det att träna en del, ju mer man tränar desto snabbare går det. Osannolikt produktiva observatörer som Alan Jones har aldrig använt något annat än stjärnhoppning.

Den i vår tid troligen mest produktive visuelle variabelobservatören Gary Poyner testade ett tag med goto, men återgick till stjärnhoppning dels för att han med goto tappade inspirationen, dels för att det tog för lång tid. Så det är långt ifrån självklart att goto går snabbare än stjärnhoppning.

Om man är välbekant med ett objekts läge på himlen så tar det inte längre tid att stjärnhoppa sig dit än att exempelvis rikta in teleskopet på månen. Det handlar om sekunder, en helt försumbar tid. Vad som tar tid är själva observationen. Allt detta förutsatt att man är van vid stjärnhoppning.

Om man inte tidigare observerat objektet så handlar det om konsten att läsa en stjärnkarta, att plocka ut och memorera vägen till objektet. Då kan det ta en minut eller två att hitta fram, och i just det fallet kanske goto skulle vara något snabbare. Men i mitt tycke inte lika roligt.

Men alla ska självfallet göra precis enligt eget behag! Alla sätt är lika bra så länge dom fungerar på ett effektivt sätt.

M v h
Hans Bengtsson

[Timaoes]

Kan bara understryka det Hans öppnar med. Kartan man använder måste passa med det man ser i okularet/sökaren. Själv stjärnhoppar jag alltid i 31 mm-okularet. Min karta (TriAtlas B) svarar då nästan 1:1 till det jag ser i okularet. Men hur man gör för att hitta sina objekt spelar väl egentligen mindre roll. Snarare är det väl så att den som har roligast vinner.

Johan