Första obspass med ny tub
Posted: 2017-10-31 06:18:00
Det dök upp ett bra tillfälle för en 8-tummare från Orion på ett rangligt stativ så jag slog till. Orion SkyView 8” Deluxe EQ heter paketet och har 2” större ljussamlarförmåga jämfört med vad jag hade innan. Desvärre är stativet av aluminium modell vilet betyder att allting rör sig en hel del vid högre förstoring. Det spelar dock ingen större roll då balkongen ändå fjädrar så fort man rör sig.
Killen som haft teleskopet innan hade loss primärspegeln för tvätt och fick nog inte riktigt allt på plats som det skulle då jag nästan fått skuva ur en av justeringsskruvarna för att återgå till något så när kollimerat tillstånd. Blir nog till att ta loss allt igen så småningom.
I kväll var det dags för ett första observationspass på över ett år så det var en riktigt härlig kännsla att få titta ut igen. Bar förisktigt ut monteringen med tuben på balkongen och satte dit den andra motvikten. Hela paketet väger mellan 20-25 kg så det gå an. Dagen innan hade vi långdraget regn hela dagen och ända in till morgonen. Ovädret sveptes dock bort av friska vindar under dagen och jag var tveksam över om monteringen skulle hantera blåsten men som tur så mojnade vinden med tiden och allt gick fint.
Fokus fick ställas in på både sökare och polsökare vilket delvis förklarade varför föregånde ägare hade problem med att hitta annat än planeterna genom tuben. Efter snabb polinställning gick jag in igen för att lära mig hur man lokaliserar ett objekt genom RA och DEC markeringarna på monteringen. Några youtube videos senare och ett par blänk i Stellarium, gav jag mig ut för att lokalisera Vega med RA 18.36 DEC 38.47. Ställde teleskopet mot Polaris och vred om DEC markeringarna till noll. Hur jag skulle göra med RA hade jag ingen vidare aning om. Vred sedan ned DEC axeln till 38.47 och vred RA axeln siktandes över tuben tills jag hittade rätt område. Justerade det sista genom sökaren och och 25mm okularet. Ställde därefter RA merkeringen till 18.3 då det verkade vara det enda vettiga för tillfället.
Nu var det dags att se om jag kunde lokalisera Altair genom att endast använda mig av markeringarna. Det gick så där... Testade Daneb och det gick inte bättre. Testade på Sadr och hur jag än försökte så låg jag 40 minuter fel i RA, även om jag ställde om till rätt tidpunk vid varje nytt objekt. Det fick duga för ikväll, RA -40min och DEC enligt angivet värde och objekten låg i eller alldeles utanför sökaren. Ljusstarka objekt är lätt att sikta in sig på frihand medan svagare och mindre mål är nära på omöjliga mitt i allt ströljus från gatlyktor och allmän belysning. Därav illa tvunget att lära sig RA DEC systemet.
Skapt test var på M57 Ringnebulosan i lyran. Måste säga att jag blev väldigt glad när jag lyckades lokalisera den svaga plutten genom okularet. Även om bristfälligt så hag jag nu ett sätt att hitta runt på den västa delen av himlen som är tillgänglig från balkongen. Till nästa tillfälle ska jag läsa på lite bättre för att få allt att fungera så som det är tänkt.
Tuben är på 800mm så 25mm okularen bjuder på ynkliga 32X förstoring vilket gör nebulosan inte så magnifik. 9mm plössl med jätteliten lins var inte så mycket bättre heller. Endast genom indirekt seende kunde jag ana att mittenpartiet var mörkare än ytterkanterna men det var inte mer än så. Fick sätta en svart t-shirt över huvudet för att få bort allt ströljus och det blev nästan mysigt ett tag där i det totala mörkret med den lilla nebulosan vandrandes över okularets synfält. Trots den ringa ljusstyrka och förstoring så var detta hjöjdpunkten vid dagens observationspass.
Efter en stund av uppvärming inomhus med varm mjölk och honung hade jag nya kordinater att pröva . Klädhängaren gick rätt in och fick nästa plats in synfältet men var inte värst intressant. M13 var däremot mer utmanande att hitta då jag nu fick dra av en hel timma för att hitta rätt. Tyvärr var hopen mycket liten och diffus även vid förstoring på 88 ggr. Kunde inte upplösa några stjärnor alls. Blir nog till att skaffa en ordentlig barlow för att få ut lite mer av tumben. Minns att jag med Skywatchern 150/750 fick ut en härligt skimrande i M13 vid 166xggr förstoring så det blir spännande att se om det blir någon skilnad med den här tuben. Tyvärr ligger hopen rätt lågt i väst nu så det kanske får blir längre fram.
Eftersom M92 låg alldeles i närheten och något högre ovan horisonten så tog jag in även den och hopen var mycket mer distinkt även om den var något mindre.
Vad är inte bättre än att avsluta med de härliga stjärnorna Albiero och Beta 2 Cyg som alltid är lika tjusiga. Konstigt nog upplevde jag att färgerna var som intensivast de första sekunderna av observationen, sedan tycktes det mig som om de mattats av en bit...
Det ville sig inte riktigt ta slut där utan jag gjorde ett snabbt uppstick till M103 klustret i Cassiopeia och blev förvånad över hur fint en av stjärnorna lyste rött i det öppna klustret. Avsluta för kvällen fick C13 Dragonfly klustret göra. Alltid lika tjusig, skarp och i min hjärna mycket snarlik en Sukhoi SU-30 ovanifrån.
Killen som haft teleskopet innan hade loss primärspegeln för tvätt och fick nog inte riktigt allt på plats som det skulle då jag nästan fått skuva ur en av justeringsskruvarna för att återgå till något så när kollimerat tillstånd. Blir nog till att ta loss allt igen så småningom.
I kväll var det dags för ett första observationspass på över ett år så det var en riktigt härlig kännsla att få titta ut igen. Bar förisktigt ut monteringen med tuben på balkongen och satte dit den andra motvikten. Hela paketet väger mellan 20-25 kg så det gå an. Dagen innan hade vi långdraget regn hela dagen och ända in till morgonen. Ovädret sveptes dock bort av friska vindar under dagen och jag var tveksam över om monteringen skulle hantera blåsten men som tur så mojnade vinden med tiden och allt gick fint.
Fokus fick ställas in på både sökare och polsökare vilket delvis förklarade varför föregånde ägare hade problem med att hitta annat än planeterna genom tuben. Efter snabb polinställning gick jag in igen för att lära mig hur man lokaliserar ett objekt genom RA och DEC markeringarna på monteringen. Några youtube videos senare och ett par blänk i Stellarium, gav jag mig ut för att lokalisera Vega med RA 18.36 DEC 38.47. Ställde teleskopet mot Polaris och vred om DEC markeringarna till noll. Hur jag skulle göra med RA hade jag ingen vidare aning om. Vred sedan ned DEC axeln till 38.47 och vred RA axeln siktandes över tuben tills jag hittade rätt område. Justerade det sista genom sökaren och och 25mm okularet. Ställde därefter RA merkeringen till 18.3 då det verkade vara det enda vettiga för tillfället.
Nu var det dags att se om jag kunde lokalisera Altair genom att endast använda mig av markeringarna. Det gick så där... Testade Daneb och det gick inte bättre. Testade på Sadr och hur jag än försökte så låg jag 40 minuter fel i RA, även om jag ställde om till rätt tidpunk vid varje nytt objekt. Det fick duga för ikväll, RA -40min och DEC enligt angivet värde och objekten låg i eller alldeles utanför sökaren. Ljusstarka objekt är lätt att sikta in sig på frihand medan svagare och mindre mål är nära på omöjliga mitt i allt ströljus från gatlyktor och allmän belysning. Därav illa tvunget att lära sig RA DEC systemet.
Skapt test var på M57 Ringnebulosan i lyran. Måste säga att jag blev väldigt glad när jag lyckades lokalisera den svaga plutten genom okularet. Även om bristfälligt så hag jag nu ett sätt att hitta runt på den västa delen av himlen som är tillgänglig från balkongen. Till nästa tillfälle ska jag läsa på lite bättre för att få allt att fungera så som det är tänkt.
Tuben är på 800mm så 25mm okularen bjuder på ynkliga 32X förstoring vilket gör nebulosan inte så magnifik. 9mm plössl med jätteliten lins var inte så mycket bättre heller. Endast genom indirekt seende kunde jag ana att mittenpartiet var mörkare än ytterkanterna men det var inte mer än så. Fick sätta en svart t-shirt över huvudet för att få bort allt ströljus och det blev nästan mysigt ett tag där i det totala mörkret med den lilla nebulosan vandrandes över okularets synfält. Trots den ringa ljusstyrka och förstoring så var detta hjöjdpunkten vid dagens observationspass.
Efter en stund av uppvärming inomhus med varm mjölk och honung hade jag nya kordinater att pröva . Klädhängaren gick rätt in och fick nästa plats in synfältet men var inte värst intressant. M13 var däremot mer utmanande att hitta då jag nu fick dra av en hel timma för att hitta rätt. Tyvärr var hopen mycket liten och diffus även vid förstoring på 88 ggr. Kunde inte upplösa några stjärnor alls. Blir nog till att skaffa en ordentlig barlow för att få ut lite mer av tumben. Minns att jag med Skywatchern 150/750 fick ut en härligt skimrande i M13 vid 166xggr förstoring så det blir spännande att se om det blir någon skilnad med den här tuben. Tyvärr ligger hopen rätt lågt i väst nu så det kanske får blir längre fram.
Eftersom M92 låg alldeles i närheten och något högre ovan horisonten så tog jag in även den och hopen var mycket mer distinkt även om den var något mindre.
Vad är inte bättre än att avsluta med de härliga stjärnorna Albiero och Beta 2 Cyg som alltid är lika tjusiga. Konstigt nog upplevde jag att färgerna var som intensivast de första sekunderna av observationen, sedan tycktes det mig som om de mattats av en bit...
Det ville sig inte riktigt ta slut där utan jag gjorde ett snabbt uppstick till M103 klustret i Cassiopeia och blev förvånad över hur fint en av stjärnorna lyste rött i det öppna klustret. Avsluta för kvällen fick C13 Dragonfly klustret göra. Alltid lika tjusig, skarp och i min hjärna mycket snarlik en Sukhoi SU-30 ovanifrån.