Atlas sökning

[Timaoes]

Kartorna från AAVSO:s maskineri är utmärkta för enstaka objekt, men det blir väl krångligt om man ska täcka in hela himlen. I detta ärende kan du kika på TriAtlas som finns att ladda ner gratis här: http://www.uv.es/jrtorres/triatlas.html. Kartan kommer i tre upplösningar. Själv har jag använt B-sviten i många år, men för en nybörjare tror jag A-sviten fungerar bäst. Bara att skriva ut, sätta in i plastfickor och sedan i någon lämplig pärm.

/Johan

[Hans Bengtsson]

Håller med. Det är en synnerligen fin atlas. Om jag hade satsat på deep-sky skulle jag utan tvekan skriva ut alla kartor (även C-sviten) som täcker norr om -30 grader i deklination. Och sedan sätta in i plastfickor i plastpärm.

En sak jag vill avråda från är att använda inbundna stjärnkartor ute i fält. Även om papperet skulle vara vattenavstötande, så har en sådan atlas ingen möjlighet att klara av vårt ofta fuktiga nattväder, utan kommer att förstöras. När det gäller Interstellarum Deep Sky Atlas så har den fått kritik för just detta: sidorna klibbar ihop. Vilket är självklart, egentligen.

För många år sedan köpte jag en liten laminator för att plasta in mina kartor. Fungerade bra, men jag insåg snart att vanliga hederliga plastfickor är mycket mera praktiskt. Ibland vill man ta ut kartorna och göra en markering på dem (t.ex. när en nova flammat upp) och det går ju inte om sidorna är laminerade.

Förresten kan man alternativt sätta in A4-papperen i pärm direkt, utan plast. När något klibbar ihop så är det bara att skriva ut de förstörda sidorna på nytt. Ingen stor skada skedd. Interstellarum eller Uranometria är jättefina men bäst i bokhyllan eller på skrivbordet, inte utomhus.

mvh
Hans Bengtsson

[timokarhula]

Jag har använt Uranometria-atlasen ute i fält under alla årstider i drygt ett kvarts sekel med framgång. Det värsta som har hänt under fuktiga nätter är att vissa sidor blivit lite knöggliga, inte värre än så. Jo, på vissa sidor har jag råkat klämma ihjäl några mygg och tvestjärtar men det är ett sommarproblem. Inte heller har jag haft problem med Interstellarum atlasen (Desk editionen) men den har jag bara använt utomhus ett år nu. Inga problem med ihopklibbade sidor. Fälteditionen borde ju inte vara sämre tycker jag. Däremot har jag använt Burnhams himmelska handböcker så flitigt (mestadels inomhus!) sedan 1981 att en framsida hade lossnat så den fick jag tejpa ihop igen.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Kanske är det så att det göteborgska klimatet är extra elakt mot böcker utomhus? Jag använde Uranometria ute en kväll, det borde jag inte ha gjort, den blev sig aldrig riktigt lik, inte heller den gamla AAVSO-atlasen klarade fuktdrypande kvällar (men den var ändå opraktisk så det gjorde inte så mycket). En bild (inte min) som jag hittade på nätet som föreställer Interstellarum efter en sejour utomhus:

http://www.cloudynights.com/index.php?a ... _id=521661

Så bränt barn skyr elden ... jag använder alltid kopior av kartor för fältbruk.

Edit:
När det handlar om ihjälklämda smådjur, så fick jag med tiden (tidigt 90-tal) ett representativt urval av nattaktiva sådana i mina pärmar med variabelkartor. Det blev som ett herbarium fast inte med växter utan med levande varelser (eller snarare före detta levande varelser). Äckligast var en igel! Mest huvudbry gav mig en spindel, jag skrev om detta här:

http://www.teleskopguiden.com/index.php ... itstart=10

(de två pensionerade professorerna jag nämner där var förresten Erik Tengström och ... om inte minnet sviker mig Tord Elvius, men jag blir lite förbryllad när jag ser att han avled i mars 1992, skrev jag artikeln i Aurora så tidigt? ... möjligen var det Erik Holmberg, som var Erik Tengströms företrädare som ordförande i GAK ...)

Inget smådjur, men jag kan också nämna om en närkontakt med en grävling som höll på att skrämma slag på mig när den höll på att kollidera med 6-tummaren. Fast grävlingen blev ännu mera skrämd.

Edit 2:
Nu har jag läst fler omdömen om Interstellarum, och det tycks som om fallet med de ihopklibbade sidorna var en enstaka isolerad händelse, och att atlasen generellt sett verkligen klarar av svår fukt! I så fall är det förstås jättebra.

M v h
Hans Bengtsson

[Håkan N]

Jag tittar i min nya Atlas och är inte än helt bekväm i den.
Man ska hela tiden till de första sidorna för hitta sidan den finns på, och vet man inte det måste man till registret, och det är inte helt lätt det heller att hitta.
Ibland får man ju inte med allt i ett stjärntecken, som detta exempel att hitta ut avståndet vs star-hop.
M101 från Mizar och i princip lika långt ut i samma vinkel och längd från Aiot.
Här bryts sas sidorna av och svårt att få ett avstånds bedömning.
Antar man lär sig med tiden.
Apparna är ju snabba och har mycket info men gillar inte att bli bländad vs av/på osv.

Jag tror bra kan vara att planera en natts körning före sas. Sedan utskrifter och svagt rödlyse.

[Hans Bengtsson]

Om jag skulle regelmässigt observera deep-sky skulle jag inte tveka ett ögonblick, jag skulle skriva ut TriAtlas (se länk tidigare i denna tråd), inklusive C-sviten, allt norr om deklination -30 grader, och sätta in på ett systematiskt vis i pärm. Då har du ju både översiktskartor och detaljkartor. Förutsatt att du har tillgång till bra skrivare.

Förmodligen skulle jag dessutom, om jag hade en 18-tummare, om jag känner mig själv rätt, ägna några pärmar åt alla NGC-objekt norr om -30 grader, där allt är insatt i NGC-nummerordning. Utsnitt 0.5 x 0.5 grader, gränsmagnitud ca 16.0, från AAVSO VSP. Koordinaterna får man skriva in själv, objektet blir ett kryss i mitten av kartan. Då vet man exakt var objektet ligger men får inga förutfattade meningar om utseendet. På dessa kartor kan man rita och anteckna enligt eget godtycke.

Så skulle jag ha gjort, eftersom jag är influerad av variabelobserverande och hur jag gör där. Under alla omständigheter måste man helt enkelt ha fullödigt kartmaterial när man står i mörkret vid ett teleskop. Och det måste vara helt systematiskt ordnat, det finns ingen anledning att göra observerandet svårare än det är.

M v h
Hans Bengtsson