Rapporter från Western Australia

[Timaoes]

Timo!

Kul att läsa dina rapporter, alldeles speciellt som jag åker till Namibia om några veckor. Hoppas förstås att få se en del av det du skriver om. Som Gegenschein till exempel. Den där materiabryggan vore ju en fjäder i hatten. Har du någon karta eller liknande, så man vet var man ska leta?

Clear skies

/Johan

[timokarhula]

Johan, jattekul att du aker till Namibia och far se en "true-dark" stjarnhimmel! Jag var dar i juni 2001 och Namibias och W.A.:s stjarnhimlar ar jambordiga. Vilken farm besoker du, Hakos ,Tivoli?

Angaende LMC materiebryggan. Det racker om det Stora Magellanska Molnet och Alfa-stjarnan (Atria) i konstellationen Sodra Triangeln (Triangulum Australe) syns samtidigt, helst sa hogt over horisonten som mojligt. Daremellan ska du kunna se ett svagt ljus, ungefar lika brett som LMC sjalvt. Pga bryggans langd, ca 40 grader, ser den ut att boja sig men den foljer nog istallet en storcirkel pa himlen som passerar den sodra himmelspolen.

Gegenschein ror sig osterut en grad varje natt och centrum finns vid den anti-solara punkten. Motskenet ar storre an man tror i borjan och det ar helt diffust. Pa omse sidor om Gegenschein startar zodiakalbandet och avslutas i de "vanliga" zodiakalskenen nara solen.

/Timo K

[timokarhula]

Min femte astrotripp till bushen fortsatte i samma anda. Ikvall sag jag Sirius hela fem minuter innan solnedgangen med blotta ogat. SQM-L visade efter den astronomiska skymningen 21.76 och temp +24.

Jag fortsatte utforska det Lilla Magellanska Molnets innehall pa objekt utanfor NGC/IC-katalogen. Den nya Interstellarum Deep Sky Atlas visar ett antal objekt har. Jag sag de flesta av dem och nagra som inte var plottade pa kartan. Dessa far jag senare identifiera med Digitized Sky Survey och SIMBAD. De nya objekten var nebulosorna Henize (Hen) 78, Hen 80, Hen 37 och stjarnhoparna Kron 28, Kron 31, Kron 29, Lindsay (Lin) 51, Lin 56, Lin 66, Bruck 71 och Bruck 50. Inte illa att se utbredda stjarnhopar med nagra enskilda separerade stjarnor pa ca 250,000 ljusars avstand.

I det Stora Magellanska Molnet (LMC) plockade jag de aterstaende NGC/IC-stjarnhoparna som ligger langt soder om galaxens stav pa deklinationen -75. Ett av dem var NGC2203 och 9 bagminuter fran den sag jag IC2164. Det rakar vara en bakgrundsgalax av mag 14.5 pa hela 500 miljoner ljusars avstand. Mitt inne i LMC:s huvudmassa sag jag for forsta gangen en annan galax, NGC1809. Denna galax ligger langt bortom LMC och lyste alltsa rakt igenom hela Molnets stoft och gas! NGC1809 var diffus darav men syntes anda som mycket avlang.

Klockan 1:47 (5 Feb, 17:47 UT) tittade jag uppat och noterade att Omega Centauri var betydligt storre an fullmanen?! Konstigt. Jag var tvungen att titta i teleskopet och sag tva "nebulosor" bredvid varandra. Det andra var nagot helt annat och lyste av andra magnituden (som Epsilon Centauri). Jag hade aldrig i min nastan 40-ariga observationskarriar sett nagot liknande. Det var ett gront moln, nastan en grad i diameter och det stack ut en spetsig, konformad strale fran ena sidan mot S. Det sag ut som en miniatyrkomet strax utanfor jordens atmosfar. "Komethuvudets" spets rorde sig sakta osterut bland stjarnorna. Jag kom att tanka pa komet Iras-Araki-Alcock i maj 1983 som passerade mycket nara jorden. Var detta en mini-komet som lag annu mycket narmare? Jag kunde folja "kometen" i ca en halv timme med blotta ogat nar den expanderade och forsvann ur sikte. Min gissning ar att det var nagot slags raketutslapp (barium). Kan nagon av er verifiera detta? Bjorn Gimle ar en satellitexpert.

I Centaurus obsade jag nebulosan NGC5367. Nar den fina Skorpionen hade rest sig med gadden fore over horisonten, forsokte jag pa nagra verkliga utmaningar. Terzan 3 ar en klotformig stjarnhop av 12:e magnituden. Lat er inte bedras av det. Jag hade med mig fotografiska sokarkartor sa jag kunde pinpointa hopens exakta lokation. Inne i nagot som liknade en avlang oppen stjarnhop lyste det ett svagt skimmer. Detta var Terzan 3! Det var forsta gangen jag sag ett Terzan-objekt (inte Tarzan). Jag forsokte ocksa obsa den annu svagare Terzan 2 men gick bet pa den. Den lag annu lagt pa himlen sa jag gor ett nytt forsok nasta vecka.

Val hemma sag jag Merkurius lysa starkt under Venus och den allt tunnare manskaran. Det blev ett 9.5 timmars observationspass. Fa se hur lange jag pallar. Det lovas molnfritt vader atminstone en vecka framat med tre-fyra dagar med 40 graders varme fran och med imorgon.

/Timo K

[AstroFriend]

Hej Timo,
Otroligt bra rapporter du skriver, som en vetenskaps journalist!

Jag länkar över till Björn Gimle så får vi se om han kan lista ut vad det var fenomen du såg.

Lars

[timokarhula]

Dags for sjatte natten i rad i Outback. Faktum ar att den blev den mest produktiva hittills med tanke pa antalet nya DS-objekt jag observerade, 35-40 stycken. Vet ej exakt for jag behover forska i vad jag sag och kunna identifiera objekten. For bekvamlighets skull lat jag teleskopet peka mot det Stora Magellanska Molnet (LMC). Jag koncentrerade mig pa icke NGC/IC-stjarnhopar och -nebulosor. Den nya Interstellarum Deep Sky Atlas (IDSA) visar ett stort antal objekt (men langt ifran uttommande) i Shapley-Lindsay (SL), Henize (Hen), Hodge, BSDL, KMK etc.

Man maste halla tungan ratt i mun nar man ska lokalisera och identifiera de ljussvagaste nattsudden. Den nya atlasen ar inte bra nog for de grotiga omradena. Se t.ex. regionen kring klothopen NGC1926 i IDSA sa ser ni sjalva!

LMC:s haftigaste omrade ar forstas Tarantula-nebulosan. Den kan ses utan problem med blotta ogat redan och forstarks med UHC-filter. I teleskopet ar den minst lika detaljrik som Orionnebulosan eller Eta Carinae nebulosan, trots ett avstand pa 175,000 ljusar. Jag skattade forresten Eta Carinaes magnitud till 4.4 inatt. [Lade nu in den forsta observationen av Eta Car i SVO. ] Stjarnan kommer att explodera som en supernova inom ett astronomiskt andetag.

Fagelspindeln omgardas av synfalt efter synfalt av nebulositet och stjarnhopar. Vilken syn! I hjartat av Tarantula finns stjarnan R136. Eftersom den ar sa massiv, ca 200 solmassor, anser man att den bestar av flera stjarnor. IDSA markerar den ocksa som en stjarnhop. Den syns i centrum nara en av spindelns voids, dvs morka omraden mellan spindelns krokta ben. Nar jag anlande till min observationsplats sa sag jag faktiskt en stor, svart spindel springa framfor bilens helljus!

Vid halv tre-tiden fann jag en linje av anonyma nebulosor ej plottade pa kartan, soder om NGC2005. Jag tycktes kanna igen dem och, javisst, jag hade obsat dem redan pa julafton 2009, harifran pa exakt samma plats! Hoparna var bl.a. SL535, HSE327 och NGC2016 (som trots NGC-beteckningen ej var plottad pa kartan).

Vart narmaste stjarnsystem, Alfa Centauri, ar en dubbelstjarna vars komponenter narmar sig varandra. Annu for tio ar sedan kunde jag separera komponenterna med 20x100 Vixen-kikare. Nu var det ett trangt system med 50x forstoring. Med 150x forstoring sag Alfa Centauri som ett bils gula helljus pa avstand.

Jag kunde inte lata bli att titta pa "himlens rodaste stjarna", Espin-Birmingham 365. Den ligger bara 2 bagminuter W om beta Crucis (Mimosa) i Sodra Korset. E-B har färgindex +5.8! Dess V-magnitud ar 9 sa den syns som en nastan blodrod prick intill Mimosa. Man skulle i forsta anblicken tro att den roda pricken var en reflex fran Mimosa!

Jag avslutade observationspasset med att kika pa den oppna stjarnhopen ESO 131-9 knappt en grad soder om Gacrux i Sodra Korset. Stjarnhopens form liknade en Gauss klockkurva, eller varfor inte en hatt, med ca 25 stjarnor.

Pa vagen hem lyssnar jag pa den lokala radiostationen Spirit. De spelade en del Roxette och Zara Larsson.

/Timo K

[timokarhula]

Kul att läsa dina rapporter, alldeles speciellt som jag åker till Namibia om några veckor. Hoppas förstås att få se en del av det du skriver om. Som Gegenschein till exempel.

/Johan

Kom att tänka på att Gegenscheins synlighet kommer att störas av Jupiter vid dess oppositionstid den 8 mars. Tidpunkten lär nog krocka med din resa. Jag tror säkert att du kan se motskenet ändå men Jupiter blir ett litet störande inslag.

Som ni ser fungerar åäö efter en omboot av datorn!

Vet någon mer om UFOt jag såg häromnatten? Om det nu var ett raketutsläpp, hur kunde det synas här, långt ifrån uppskjutningsplatserna i Ryssland och USA?

/Timo K

[Bengt]

Verkligen intressanta OBS rapporter du skriver .
Det var inte Nordkoreas omtalade raket som ska ha skickats ut i sydlig riktning du såg?
Bengt

[AstroFriend]

Så här skrev Björn till mig om den här trådens satellite:

Hej Lars !
Det var en fin observation, dessutom har jag haft kontakt med Timo vid enstaka tillfällen under ca 20 år!

Satellitintresserade på Australiensidan av jorden var förvarnade ( http://satobs.org/seesat/Feb-2016/0002.html ) om att det skulle gå att se när sista raketsteget på 20000 km höjd för att göra satellitens bana cirkulär, och därefter dumpa resterande bränsle.

De få svar som kommit in nämner bara mulet väder. Om Timo har noggrannare läge mark och himmel och/eller foton/tidpunkt blir gruppen glad !

Som du kanske minns fick jag en sällsynt chans och lyckades fotografera en liknande dumpning i våras. Björn



Lars

[timokarhula]

Tack Lars, för att du bad Björn Gimle hjälpa till med att identifiera mitt "UFO"! Jag visste att han skulle kunna fixa det. Då anade jag rätt, ingen minikomet utan en raketdump av bränsle. Exakt var över jordytan skedde dumpen? Du kan förmedla nedanstående info till Björn.

Jag observerade från Wicherina, , W.A., longitud 115.00, latitud -28.72. Jag råkade upptäcka ljusfenomenet 5 februari klockan 17:47 UT i riktning mot Omega Centauri (RA=13h27m, DE=-47). Under ca en halv timmes tid drev molnet ENE, mot (ca) Eta Centauri RA=14h35m, DE=-42. Molnets totalmagnitud var initialt +2, som Epsilon Centauri. Jag skulle säkert ha kunnat följa raketmolnet hela natten med teleskopet om jag hade velat.

Om du inte redan gjorde det, kan du även vidarebefordra nedanstående info från tråden.

Klockan 1:47 (5 Feb, 17:47 UT) tittade jag uppat och noterade att Omega Centauri var betydligt storre an fullmanen?! Konstigt. Jag var tvungen att titta i teleskopet [10-tums Dobson, 50x förstoring] och sag tva "nebulosor" bredvid varandra. Det andra var nagot helt annat och lyste av andra magnituden (som Epsilon Centauri). Jag hade aldrig i min nastan 40-ariga observationskarriar sett nagot liknande. Det var ett gront moln, nastan en grad i diameter och det stack ut en spetsig, konformad strale fran ena sidan mot S. Det sag ut som en miniatyrkomet strax utanfor jordens atmosfar. "Komethuvudets" spets rorde sig sakta osterut bland stjarnorna. Jag kom att tanka pa komet Iras-Araki-Alcock i maj 1983 som passerade mycket nara jorden. Var detta en mini-komet som lag annu mycket narmare? Jag kunde folja "kometen" i ca en halv timme med blotta ogat nar den expanderade och forsvann ur sikte. Min gissning ar att det var nagot slags raketutslapp (barium). Kan nagon av er verifiera detta? Bjorn Gimle ar en satellitexpert.

/Timo K (+43.5 C varmt klockan 11:45)

[AstroFriend]

Tack Timo för svaret.
Jag skickar vidare till Björn så får vi se vad han kan klura ut med de nya uppgifterna.

Jag frågade nog på en tidigare fråga vad du gjorde så långt bort. Har för mig då att det bara var ett kortare besök i Australien. Nu verkar du dock nästan som bosatt där.

Hoppas själv någon gång kunna ta mig dit. Det kräver dock en helt annan planering. Hyra bil känns som en självklarhet men också många lokala flygresor, eller kanske koncentrera sig på en plats. Man får se när den dagen kommer.

Lars

[timokarhula]

Jag har en lägenhet efter min far som bodde här i 50 års tid och som gick bort för 10 år sedan. Därför besöker jag Geraldton nästan varje år. Lägenheten här är nästan dubbelt så stor som den hemma i Västerås! Jag önskar att andra amatörastronomer skulle bo här när lägenheten under större delen av året står tom och upptäcka W.A.:s stjärnhimmel.

Nu till nästa reklampaus....

/Timo K

[timokarhula]

Nu har jag observerat 7 hela nätter i rad under praktiskt taget perfekta förhållanden. När jag anlände till min observationsplats märkte jag vad som komma skulle. Klockan var 21 och det var varmare här än hemma i lägenheten när jag åkte iväg. Biltermometern visade +32 C. Konstig kombination att svettas och titta på stjärnor med teleskop under en perfekt stjärnhimmel!

Förutom den sedvanliga stjärnhopshoppningen i LMC så obsade jag för första gången IC2220 (Toby Jug nebula) i Carina (Kölen). Det är en märklig nebulosa där centralstjärnan inte är en blåvit jätte utan en djupröd stjärna. IC2220 var bananformad (eller varför inte bumerangformad) och konkav mot NW. Nebulosans W del var ljusast.

Jag märkte tydligt att Gegenschein hade rört sig österut under veckan. Nu låg motskenets centrum precis mittemellan M44 och Regulus.

På morgonen obsade jag den planetariska nebulosan NGC6337 i Skorpionen. Den var cirkulär och hade ett mörkt hål i centrum. Två stjärnor syntes i kanterna men det var tydligen inte centralstjärnorna.

Annandag jul 2009 råkade jag observera en nyupptäckt stjärnhop i Kölen, ESO 92-18, 3 grader W om de Södra Plejaderna (IC2602). När jag såg den då fanns inga andra visuella observationer av objektet. ESO-hopen hade karaktären av en klothop och så ser den också ut i Digitized Sky Survey (DSS). Obsade förra gången hemifrån mig men härifrån bushen var den spännande! En stor dimmig, rund klump av disighet med ett antal stjärnor framför synliga. Den klassas dock som en urgammal öppen stjärnhop på nästan 30,000 ljusårs avstånd. Mig veterligen syns inga andra mer avlägsna galaktiska öppna stjärnhopar visuellt!

Till nästa släkting, en äkta klotformig stjärnhop. NGC6380 i Skorpionen leker kumma-görra lek med en stjärna av 10:e magnituden. Jag hade sett NGC6380 17 år tidigare med ett 45cm teleskop. Redan då tyckte jag att hopen var mycket svår. Klothopen lurade inte mig utan jag fann den framför och N om den störande stjärnan. Jag anser att NGC6380, tillsammans med NGC6749 i Örnen, är de två allra svåraste klothoparna i hela NGC/IC-katalogen.

Mindre än en grad NE finns en riktig utmaning. Blott 6 bågminuter NW om en mag 4.3 stjärna finns en ännu tuffare hop. Här gömmer sig den klotformiga stjärnhopen Tonantzintla 2 (vilket häftigt namn va?). Utifrån Uranometrias få stjärnor intill så såg jag ett konsistent glöd på ett och samma ställe. Jag gjorde en teckning för verifikation och objektet ligger dead-on enligt DSS! Undrar om någon annan sett Ton 2 med bara 10-tums teleskop? Detta var nattens häftigaste observation.

Under natten så dricker jag energidryck för att hålla mig alert. Jag ställde burken på marken och vid halv-två tiden tar jag en klunk. Jag känner något som rör sig på tungan. Myror! Tydligen hade jag ställt burken bredvid ett myrhål och de små liven känner ju av den söta smaken och hade krupit in i burken!

När jag hade anlänt hem hade temperaturen sjunkit till det mer behagliga +27 C. När jag skriver detta så var det för en timme sedan +44 C i skuggan (+43.5 enligt min termometer) och det är det tangerat högsta temperaturen jag upplevt personligen i mit liv! Det lär bli en grad varmare imorgon.

Under denna vecka har jag observerat ungefär lika mycket Deep-Sky som jag gör på ett helt, vanligt år i Sverige!!

Saldo hittills: 52h effektiv observationstid (inga 40-timmars veckor här inte), 170 (ca) nya DS-objekt, 1 stor svart spindel, 1 påkörd vildkanin, 2 rävar, 0 kängurur.

/Timo K

[Torbjörn]

Timo,

Det kommer att bli lite tomt utan dina trevliga rapporter sedan när du åker hem igen, har ju nästan blivit en vana att läsa dem nu. Det är helt otroligt vad mycket observationstid du har fått på din resa, men så kan det väl bli om vädret är toppen och man kan inrikta sig på seriöst obsande. Själv går jag och hoppas på lite uppklarnande väder senare i veckan. Då blir det obsar av fler Herschel 400-II objekt. Har obsat 137 stycken nu, och 380 H400-objekt. Allihop härifrån västkusten.

Himlen är avsevärt mycket mörkare i Australien verkar det som, senast uppmätte jag 21,23 med min SQM-L ute på Orust och det är ju inte riktigt samma sak även om det är helt OK.

Du skriver om svåra klotformade stjärnhopar, NGC 6380 och NGC 6749. Hur är de att observera jämfört med t ex NGC 6426 i Ormbäraren? Kanske en svår fråga att svara på men den har jag tittat på med 305 mm Dobson. Lyckades inte se den med 200 mm SCT däremot.

Lycka till med ditt observerande under din fortsatta vistelse där nere!

/Torbjörn

[Håkan N]

Timo !
Makalöst bra rapporter och roliga.
Den där värmen gillar jag höra om även om + 40 smakar på lite.
Vad kostar en flygning ner och hur lång tid tar det och rutten ?
Får man hyra din lägenhet ?
2-3 veckor där med en 18-20 dob lär man få sitt lyste på ett tag..
Viljen tid på året är bäst ?
Sverige är rätt tufft vs astro har jag insett. Vår och höst ett antal dar i bästa fall.
La Palma kan nog vara riktigt bra men det är osäkra kort där stor tid hör jag om och har själv erfarigt.
Annat är ju om man har hus där och ev bor där vintertid, då vore det väl f..
Jag är ingen Afrika entusiast även om jag ska till Namibia nån gång.
Austrailen låter intressant efter läst dina rapporter och det du innan berättat och det jag hört från Don P som varit där och bara älskar södra himmlen.
Berätta lite om logistiken ner !
Skulle på träff på UAA i helgen men mellan Sverige ligger i lågtryck och moln.
Svenska rally kanske inställs pga vädret. Jag gillar inte kyla men nu är det inte ens snö å bara elände här, otroligt, man borde vara van men värre för varje år.

[timokarhula]

Timo,

Du skriver om svåra klotformade stjärnhopar, NGC 6380 och NGC 6749. Hur är de att observera jämfört med t ex NGC 6426 i Ormbäraren? Kanske en svår fråga att svara på men den har jag tittat på med 305 mm Dobson. Lyckades inte se den med 200 mm SCT däremot.

/Torbjörn

Tjena Tobbe!

NGC6426 är också bland de svåraste i NGC-katalogen. Jag obsade klothopen 1994 och mindes att den var rätt så svår med min 17.5-tummare. NGC6749 var snäppet värre, inte minst för att min karta då visade den på något fel ställe. Med mycket detaljerade kartor ska du nog kunna se NGC6749 nu i höst med 305mm. En annan svår klothop i samma klass är NGC7492 i Aquarius. Har du sett den? :-)

/Timo K