En solskenshistoria - Peter Rosén

[Peter R]

Ny bild i galleriet
Objekt: En solskenshistoria
Exponering:
Fotograf: Peter Rosén
Teleskop: 8-15/4 Fisheye
Kamera: Canon Eos 5DMkII
Kommentar: För ett år sedan var jag på väg upp till takterrassen för att rigga inför kvällens observationer.
På 4:e och sista våningen träffar jag en granne och stannar upp för en liten pratstund. Helt plötsligt ser han en perfekt bild av Solen som projiceras på väggen bakom mig.
Det visade sig att solljuset passerade genom ett lägenhetsfönster, ut genom nyckelhålet som fungerade som en lins och formade solbilden på motsatta väggen i trapphuset, ca 3m längre bort. Det hela var över på några minuter.

Dumt nog så antecknade jag inte exakt dag och tid så när jag ville fotografera fenomenet ett år senare så var jag mycket osäker på när det skulle kunna inträffa igen.
Jag pratade med grannen, dels för att jag ville att hon skulle veta vad jag sysslade med utanför hennes dörr med kameran på stativ kväll efter kväll :-) men också för att be henne hålla gardiner och persienner borta från fönstret och inga nycklar eller brickor för låset vilket hon mycket vänligt gick med på.
Det är en väldigt snäv vinkel som ljuset ska passera igenom och allt måste stämma med Solens position och så måste det vara klart väder naturligtvis.

Jag började i stort sett bevakningen lite innan vårdagsjämningen och fick till slut mina bilder häromdagen, den 04 april!
Men det var inte 1 utan 2 solar som dök upp för ljuset passerade genom 2 nyckelhål.

Vår fastighet är exakt orienterad enligt de 4 väderstrecken så teoretiskt sett skulle detta fenomen kunnat inträffa på vår- och höstdagsjämningen men fönstren sitter förskjutna i förhållande till dörren så det sker med 2 veckors förskjutning.
Men det känns ändå som att ha ett litet personligt Stonhenge därhemma


/*Peter R


Klicka for att se stor version av bilden

[gost]

Grattis Peter till att du äntligen fick se och dokumentera denna händelse. Grattis också till publiceringen på Spaceweather, det är verkligen en unik bild av solen du fångat och resultatet har du presenterat på ett väldigt snyggt sätt i detta kollage.

[Xavier]

Grattis Peter, det här var verkligen fascinerande!

/Xavier

[Yquem]

Grattis Peter!
Läckert fångat! Grattis också till publicerandet på Spaceweather.com. Tung merit!

Hålkameror är ju roliga och egentligen borde väl det här fenomenet med att solen skiner genom ett litet hål dyka upp oftare än man anar? Egentligen förstår jag inte riktigt varför du behövde vänta så länge? Solen sken ju in genom ett (stort?) fönster och borde då kunna lysa på nyckelhålet under en lång period, inte bara en viss dag? Eller var nyckelhålet så pass långt och smalt att det bara var en viss dag då strålarna också kom ut genom det?

Det hela påminner mig om när jag under en solförmörkelse kunde se tusentals solskäror på marken bakom en lagom gles buske, som då fungerade som multi-håls hålkamera. Rätt spektakulärt och kul att visa för de personer som råkade passera förbi. Har en bild på det någonstans.

Fridens,
Anders

[Peter R]

Tack,

Jag har inte varit inne i själva lägenheten i fråga men det är troligtvis väldigt snäva vinklar inuti lägenheten mellan fönster, vägar, skåp och nyckelhålen i fråga. Det är heller inte långt tills närmaste fastighet skuggar Solen och att den försvinner ner under horisonten.
Det var också flera kvällar med molnigt väder både före och efter så det är svårt att säga exakt hur många dagar på raken det går att observera.

/*Peter R

[Timo]

Häftigt Peter !
Sån lyckoträff att du stod i trapphuset just den dagen ni såg det första gången.
Timo N.

[bjorne]

Det jag tycker det mest visar är din förmåga att se det "udda" och konstnären inom dig.
Mycket bra gjort.

[Johan]

Håller med, riktigt läckert!

[Peter R]

I efterhand la Tony Phillips upp en uppdatering på Spaceweather http://www.spaceweather.com/archive.php ... &year=2014 som handlar om Newgrange, ett 5.000 år gammalt tempel på Irland där Solen lyser in genom öppningen vid vintersolståndet. Om det är fint väder vill säga vilket sker i snitt var 5:e år.
Att jag nu har kunnat se Solen i mitt trapphus 2 år i rad får väl anses visa på att vädret inte är så dåligt här hemma trotts allt, eller åtminstone om man jämför med de Brittiska öarna och Irland.

Genom ett märkligt sammanträffande så tittade jag nu i helgen på ett avsnitt av Vetenskapens Värld som jag spelade in förra året som hade rubriken "Vad ska man med Månen till? (rekommenderas för alla som tycker att Månen enbart är ett störande inslag på natthimmeln).
Där beskrivs ett megalitmonument i Callanish i Yttre Hebriderna, Skottland, som enligt programmet skulle vara byggt som ett astronomiskt observatorium där Månens ljus passerar mellan 2 stenar när dess bana är som lägst, vilket inträffar en gång på 18,5 år!
Det låter onekligen som det rör sig om Saroscykeln även om den bara är lite drygt 18 år.
Personligen tror jag att det kan vara en möjlig teori bland andra men tyckte ändå att det var intressant.
Så istället för att måla ägg så satte jag mig med mitt planetarieprogram, matade in de geografiska koordinaten för Callanish och vandrade fram i tiden för att hitta nästa sådant tillfälle.
Eftersom jag inte vet hur man matematiskt beräknar sådant så blev det mycket klickande och till slut kom jag fram till att den 22 mars 2025 skulle Månen som mest komma upp 1°51" över horisonten vilket är den högsta punkten på dess lägsta möjliga bana.

Jag ville då kolla upp motsvarande värden för Stockholm och kom fram till att det inträffar på samma datum då Månen ligger som högst bara 1°01' över horisonten. Det är stora skillnader för i år är motsvarande värde 10°23' över horisonten den 27:e januari.

Det är samma regelbundna pendling som gjorde att vi kunde njuta av väldigt fina månockultationer av Plejaderna mellan 2006 och 2009 men det dröjer fram till andra hälften av 2024 innan vi kan observera dem på nytt i några år.
Det skadar inte med lite framförhållning så jag har redan börjat planera för dem

/*Peter R