Efter ett snabbt samtal vid 17 tiden var det Go som gällde. Precis som vid NASA.s uppskjutningar kontrollerades molntäcken på diverse väder siter. Oroligt spanade man upp mot himmelen. Vist var det på väg att spricka upp ytterligare?
Vid 19 tiden var det klarblå himmel och 20:00 när klassen anlände började stjärnorna visa sig så smått mot en fullständigt klar himmel! Femton barn i åldrarna 11-12 med skjutsande föräldrar plus någon till fyllde upp mitt lilla observatorium till bredden. Frågorna haglade och jag försökte så gott jag kunde besvara allt från hur varm solen är till om man kan se USA.s flagga på månen! ”Micke, finns det liv på mars?” ”Nja det vet man ju ännu inte med säkerhet men jag skulle tro att det kanske finns någon liten amöba långt under marken men…” Vilken färg har den?” ”Ehheee”
Ja ni förstår, kul var det i varje fall att höra alla tankar och frågor angående rymden. Jag visade sen mina teleskop och förklarade vilka bilder man kunde ta med dom och lite hur man gjorde. Sen åkte vi med hjälp av bilder ut från Solen förbi alla planeter och ut i djuprymden och jag förklarade lite när det gällde avstånd och storlekar. Barnen fick då också visa vad dom kunde och rabblade planeter fram och tillbaka. Kul att så många kunde planetföljden!
Sen var det dags för visning med teleskop. Meaden fick äran att visa upp kratrar, hav och berg från månens fina landskap. Barnen var stumma av beundran, vissa helt tagna och vissa bara öste ur sig frågor över vad dom såg! Micke den liknar en ost! Hur stor är den kratern, kan man bo där? Med hjälp av Starry Night åkte vi ner på månens yta (har ni provat den funktionen/programmet? Om inte gör det) här ifrån såg man då hur det skulle kunna se ut om man verkligen var där. Med programmets hjälp såg man då även Jorden i bakgrunden vilket fick många att förstå sambandet, tror jag.
Efter månen i olika förstorningar övergick vi till Saturnus. Denna underbara planet som är så tacksam att visa i ett teleskop. Seeingen var riktigt bra den kvällen och jag kunde utan problem putta i 10.ans okular. Det största problemet var tyvärr golvet. Vid minsta rörelse så dansade allt som besatt! Därför fick en och en gå in i observatoriets mörker vilket troligtvis ökade spänningen ytterligare! ”Stå still med armarna hängandes längs sidorna, rör inte teleskopet och håll nästan andan. När allt stannar så ser du Saturnus fint!” Detta rabblade jag som i ett mantra. Vissa barn tog detta lite på för stort alvar! Micke varför får man inte andas i Observatoriet?
Sista planeten blev Mars som ju tyvärr bleknade något efter Saturnus. En del färgskiftningar mellan Mars röda och svarta områden kunde anas, jag tyckte mig även kunna se en liten vit nyans vid ena polen.
Efter det så blev det filmvisning, min film om Amatörastronomi visades på skärmen och det var förvånansvärt tyst under hela filmen! Jag tolkade det som att dom gillade den
På det hela taget tyckte både jag, lärare, medföljande föräldrar och framför allt barnen att vi hade en mycket trevlig kväll. Jag fick en stor korg med godsaker som tack och jag kände mig själv väldigt glad över att få ha gjort detta igen. Att få ge barnen ett minne för livet är stort tycker jag. Något som dom alltid kommer att minnas som den kvällen då vi ”nästan” såg amöbor på Mars
Mvh //Micke
