Bortglömda ljusa miror

[Hans Bengtsson]

Har funderat någon gång på om det skulle gå att få även svagare-än-trianglarna färgade i svart, rött, grönt och blått. Vad säger Thomas K eller kanske snarare Robert?

M v h
Hans Bengtsson

[Robert]

Det går säkert att göra så.

[Tompa]

Jag laddade in v0483 Aur i vstar och lyckades bestämma tidpunkt för sista maxima till JD 2456337, magnitud 12,5 V. Det ger en period om 293 dagar sedan förra maximat. Hur gör vi för att uppdatera wikin? Gör man det själv eller ska det gå via Thomas?

Mvh,
Tomas W

[Robin Andersson]

Det går att göra själv. Logga in (uppe i högra hörnet) på wikin så kommer du se att du har valmöjligheten till att "redigera".

mvh
Robin

[ThomasK]

Som Robin skriver får du gärna lägga in dina resultat i wikin. Det är bra om man skriver sin signatur efter texten eller uppgiften, så att det är lättare att spåra vem som lagt in vad. För att få en bättre periodbestämning är det bra att utgå från NSVS-maximumet 1999 för att få en längre tidslinje. Sen gäller det att försöka bestämma hur många maxima som har skett efter det. Utifrån NSVS-kurvan tyckte jag först att perioden verkade ligga runt 350, vårt första maxima skulle då varit det 13:e. Men när mellanrummet mellan våra maxima nu är betydligt kortare kan våra max vara nr 15 och 16 eller 16 och 17. I det första fallet skulle medelperioden vara 304.1 och i andra 285.7. Inget av alternativen stämmer jättebra in på mellanrummet mellan våra båda maxima på 293 dagar. Ytterligare ett maximum behövs nästan.

Har stjärnan en rätt oregelbunden period? Eller är NSVS-maximumet fel? En rätt spännade stjärna V483 Aur.

[Tompa]

Ok, jag kan försöka med wikin. Sätter frågetecken på maximats nummer så länge.
/Tomas W

[Robin Andersson]

Idag försökte jag observera EH Gem. Det gick fantastiskt bra att hitta dit jag ville tack vare att jag hade fått in en perfekt justering med sökaren tidigare på dagen. Men kunde tyvärr inte se EH Gem. Jag hade 10mm okularet på i hopp om att se svagare stjärnor. Trots det så såg jag stjärna 121 (nordöst om EH Gem) intill men mycket mer än så bjöds det inte på. Jag såg den närliggande "klumpen" nordväst om EH Gem som en individuell stjärna. Kanske hade en gränsmagnitud på cirka +12.5 för behövde inte anstränga mig för att se 121:an. Hade hoppats dock på att kunna se svagare stjärnor, magnitud 12 känns lite klent för teleskopets storlek.

Hade mer kartor med mig ut ikväll, var ute cirka 1.5h men hade min yngre bror med mig ut också så det blev mycket titt på annat. Gick in på grund av att vissa av mina fingrar var som istappar . Men ska försöka på några andra av de ljusare mirorna imorgon om vädret är bra då också.


Har dock en fråga

Stjärna 47 på kartan nedan (om länken ej funkar så är det 5x5 grader karta över EH Gem)

http://www.aavso.org/tmp3/d1262.png

Vet någon vad den heter? Jag kunde se dess andra komponent vilket var en fantastisk upplevelse. I stellarium står det "e gem", lyckades inte hitta något via Google.

mvh
Robin

[timokarhula]

Robin, det är dubbelstjärnan 38 Geminorum (=Struve 982, ADS 5559). Komponenterna är av magnitud 4.74 och 7.68. Separationen är i år 7".2. Omloppstiden för B-komponenten är 3190 år. Den har även en 10.3 mag C-komponent på avståndet 111". Jag separerade komponenterna för första gången med min C-8 den 8 januari 1983.

/Timo K

[Robin Andersson]

Tack Timo för ett sådant bra svar. Det är alltid kul att få veta fakta kring vad man har observerat. Det var inte meningen att observera just 38 Gem ikväll men stjärnhoppade via den och kunde därför inte låta bli att lägga märke till dess B-komponent som syntes tydligt.

mvh
Robin

[timokarhula]

Jag använde MegaStar för att identifiera din dubbelstjärna. Det var en enkel match. Jag utgick ifrån AAVSO:s centrumkoordinater och gick dit i MegaStar. Identifierade stjärnfältet och noterade den 4.7 mag 38 Gem i NW. Kollade sedan upp datat om dubbelstjärnan 38 Gem i Sky Catalogue 2000.0 Volume 2 som faktiskt har en efemerid för B-komponenten fram till år 2020. MegaStar gav bara data om C-komponenten.

/Timo K

[Hans Bengtsson]

Hej Robin!

Javisst, 38 Gem är en vacker och lättupplöst dubbelstjärna, jag har också sett den några gånger.

Ett tips kan vara att du använder översiktskartorna för variabler (AGVA-materialet) som jag gav dig. På blad 121 hittar du uppe till höger EH Gem, och där finns också 38 Gem namngiven. Du ser där också att det i området finns flera andra variabler som skulle vara intressanta för ditt teleskop: Y Mon, IV Mon, FN Gem, UY Gem, AT Gem. Och om du går över till den anslutande kartan, nr 122, så hittar du i samma region IY Mon, BI Mon, EV Mon, R CMi, VZ CMi, GH Gem, GK Gem, FZ Gem. Alla dessa är utmärkta (i dubbel betydelse!) och i flera fall bristfälligt studerade objekt.

Ett problem som jag förstår ligger kvar är att du inte når förväntad gränsmagnitud. Svårt att säga varför det blir så. Det är inte så att 10 mm-okularet är defekt? Eller att du inte mörkeradapterar ögonen (man måste skriva ut kartorna och sedan använda rött ljus för att betrakta dem, datorskärmar är helt förödande att titta på i dessa sammanhang)? Gränsmagnitud 12.5 är något man kan få med en 4-tummare om förhållandena är bra, det ska inte betyda några problem alls med en 6-tummare, och med min 8-tummare lyser en stjärna av magnitud 12.5 normalt starkt och fint och långt över gränsmagnituden, inne från Göteborg. Med en 14-tummare ute på landsbygden borde du se magnitud ca 15. Så det är någonting som händer med stjärnljuset innan det når ditt observationsöga. Frågan är vad.

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Jag använde MegaStar för att identifiera din dubbelstjärna.
/Timo K

Jaha! Jag försökte nämligen själv med stellarium, wikipedia (list of stars in Gemini) och google sökningar, men det blev inget bra utav det. Men som sagt ett jättetack!

Ett tips kan vara att du använder översiktskartorna för variabler (AGVA-materialet) som jag gav dig.

Ett problem som jag förstår ligger kvar är att du inte når förväntad gränsmagnitud. Svårt att säga varför det blir så. Det är inte så att 10 mm-okularet är defekt?
mvh
Hans Bengtsson

Jättebra idé med översiktskartorna! Jag funderar nämligen på att sätta upp ett program med stjärnor kring UMa eftersom jag kan nå dom året runt ifrån min observationsplats, det kommer bli kanon med AGVA-materialet.

Jag har faktiskt inte heller någon aning kring varför gränsmagnituden är så pass dålig. Jag har mycket väl mörkeranpassat ögonen (inte den mest ideala anpassningen dock skall jag erkänna), kanske var det för att månen var inte så långt ifrån? Eller som du säger kanske är de okularen.

T.ex. med http://www.cruxis.com/scope/limitingmagnitude.htm får jag gränsmagnituden 14.9. Vilket är långt ifrån vad jag såg igår. Jag skall prova jämföra mitt 25mm med mitt 10mm ikväll. För det är inte första gången heller jag märker att gränsmagnituden inte är som förväntat.

Ifall det är någon som läser detta och har haft liknande problem kommentera gärna hur ni gjorde för att bli av med dom/eller inte blev av med dom.

mvh
Robin

[Hans Bengtsson]

Den i mitt tycke bästa formeln för gränsmagnitud är den som ges här …

http://www.astronomiguiden.se/javacooki ... IC_ID=1630

… och den visar att man med ett 35 cm teleskop vid lägsta förstoring, 52.5 ggr, bör ha gränsmagnitud ca 13.7. Med medelhög förstoring, 140 ggr, gränsmagnitud 14.7. Med hög förstoring, 455 ggr, gränsmagnitud 16.0. Allt detta gäller vid goda men inte perfekta obs-förhållanden.

Med gränsmagnitud 12.5 ser man (räknat över hela himlen) ca 5 miljoner stjärnor. Med gränsmagnitud 15.0 ser man ca 57 miljoner stjärnor. Och med gränsmagnitud 16.0 ca 140 miljoner stjärnor. Det är således en enorm skillnad vad gäller antalet synliga stjärnor om man går från gränsmagnitud 12.5 till gränsmagnitud 15.0.

Mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Oj, ja det var nästan 10ggr mer stjärnor! Och då i termer av miljoner, men skall se till att lösa gränsmagnitudsproblemet, vad det nu kan vara. Har också mailat Hans på TS angående en mellanring.

mvh
Robin

[Hans Bengtsson]

Det låter bra! Och känns angeläget, eftersom du ju inte köpt teleskopet för att enbart nå magnitud 12.5.

Det lustiga med de formler jag hänvisade till är att de för min del alltid stämt nästan perfekt "i vått och torrt", oavsett instrument. Jag ser att jag med 8-tummaren teoretiskt borde nå 14.8 vid högsta förstoring, och jag har nått 14.5. Skillnaden på 0.3 magnituder är ganska precis den skillnad jag mätte med 6-tummaren när jag under en och samma natt testade teleskopet både från en riktigt mörk plats (som heter Hålan, i Risveden) och från Göteborg. Att skillnaden i teleskopet var så liten mellan landsbygd och stad fick den rent praktiska konsekvensen att jag helt skippade tanken att vid observerandet dra mig bortom stadens ljus - en skillnad på 0.2 eller 0.3 magn är ju så liten att den är nästan försumbar.

mvh
Hans Bengtsson