Mirornas period fortsätter att öka
Posted: 2016-09-15 13:24:13
I en artikel i JAAVSO (https://www.aavso.org/media/jaavso/3039.pdf) 2014 skrev jag om hur mirastjärnornas period har förändrats över den tid vi observerat dem. Jag kom då fram till att medelperioden sakta verkar öka. Som underlag använde jag min stora databas som jag samlat på mig med maxima för flera hundra miror. Den metod jag valde var att se hur situationen var 75 år tillbaks, 1938 när artikeln skrevs, och bara använda data som var kända vid den tidpunkten. Jag räknade ut medelperioden och räknade hur många stjärnor som hade en ökande och minskande period. Sen la jag till ett års data åt gången och gjorde om beräkningen ända fram till 2013. För att det skulle finnas data för alla år valde jag bara ut såna stjärnor som hade minst 20 maxima äldre än 1938. Det var 362 stjärnor som uppfyllde detta kriterium och användes som underlag till artikeln.
Problemet med att analysera perioder för miror är att de har stora slumpmässiga variationer från cykel till cykel elller över perioder av flera decennier som helt överskuggar de små förändringar som kan vara tecken på stjärnornas evolutionära utveckling. Antagligen behöver man studera enskilda miror över 1000 år eller mer för att de små underliggande förändringarna ska bryta igenom bruset från de slumpmässiga variationerna. Min tanke var att genom att använda alla 362 stjärnorna tillsammans man ändå skulle få fram något resultat.
Nedan är 3 diagram från artikeln. Det första visar medelperioden för alla 362 miror tillsammans med data upp till respektive år. De andra två visar andelen som har ökande (blå) respektive minskande (magenta) period, mätt på två olika sätt, så som situationen var respektive år. Trenden blev rätt tydlig, andelen miror med ökande period har gått från 50% till ca. 60% med 75 år längre observationsserier. På samma sätt har medelperioden sakta krupit upp.
Sedan artikeln skrevs har jag kompletterat databasen med maxima för 2014 och 2015 och en hel del äldre maxima främst från DASCH-projektet och gjort om beräkningarna på samma sätt. Med tillskottet från de äldre maxima var det ytterligare 27 stjärnor som uppfyllde kraven med 20 maxima före 1938, så den nya beräkningen bygger på 389 miror. Det man kan notera är att ökningstakten för medelperioden är lite lägre med de nya stjärnorna inräknade och att det för de tidiga åren andelen stjärnor med minskande period var större än de med ökande. Annars ingen större skillnad. Resultatet blir ju dock säkrare ju fler stjärnor som ingår i underlaget.
Förhoppningsvis kommer databasen att kompletteras med ytterligare data framöver. DASCH har kommit med 5 data releaser av planerade 12, så över halva himmeln finns kvar att gå igenom på jakt efter gamla maxima. I övrigt tror jag databasen är rätt komplett för de ingående stjärnorna och då blir det bara komplettering med nya maxima.
Bland mirorna finns det 8 stycken med exceptionellt stor ökning eller minskning av sin period (R Aql, R Cen, BH Cru, LX Cyg, W Dra, R Hya, Z Tau och T UMi), dessa är inte med i underlaget, där jag velat undersöka de mer "normala" mirornas utveckling.
Problemet med att analysera perioder för miror är att de har stora slumpmässiga variationer från cykel till cykel elller över perioder av flera decennier som helt överskuggar de små förändringar som kan vara tecken på stjärnornas evolutionära utveckling. Antagligen behöver man studera enskilda miror över 1000 år eller mer för att de små underliggande förändringarna ska bryta igenom bruset från de slumpmässiga variationerna. Min tanke var att genom att använda alla 362 stjärnorna tillsammans man ändå skulle få fram något resultat.
Nedan är 3 diagram från artikeln. Det första visar medelperioden för alla 362 miror tillsammans med data upp till respektive år. De andra två visar andelen som har ökande (blå) respektive minskande (magenta) period, mätt på två olika sätt, så som situationen var respektive år. Trenden blev rätt tydlig, andelen miror med ökande period har gått från 50% till ca. 60% med 75 år längre observationsserier. På samma sätt har medelperioden sakta krupit upp.
Sedan artikeln skrevs har jag kompletterat databasen med maxima för 2014 och 2015 och en hel del äldre maxima främst från DASCH-projektet och gjort om beräkningarna på samma sätt. Med tillskottet från de äldre maxima var det ytterligare 27 stjärnor som uppfyllde kraven med 20 maxima före 1938, så den nya beräkningen bygger på 389 miror. Det man kan notera är att ökningstakten för medelperioden är lite lägre med de nya stjärnorna inräknade och att det för de tidiga åren andelen stjärnor med minskande period var större än de med ökande. Annars ingen större skillnad. Resultatet blir ju dock säkrare ju fler stjärnor som ingår i underlaget.
Förhoppningsvis kommer databasen att kompletteras med ytterligare data framöver. DASCH har kommit med 5 data releaser av planerade 12, så över halva himmeln finns kvar att gå igenom på jakt efter gamla maxima. I övrigt tror jag databasen är rätt komplett för de ingående stjärnorna och då blir det bara komplettering med nya maxima.
Bland mirorna finns det 8 stycken med exceptionellt stor ökning eller minskning av sin period (R Aql, R Cen, BH Cru, LX Cyg, W Dra, R Hya, Z Tau och T UMi), dessa är inte med i underlaget, där jag velat undersöka de mer "normala" mirornas utveckling.