Den gamla goda polinställningen

Allmän diskussion om teleskop.
Post Reply
User avatar
ReadeR
Posts: 5
Joined: 2006-01-03 09:45:47
Location: Ronneby
Contact:

Den gamla goda polinställningen

Post by ReadeR »

Hej på er som snurrar här!

Jag har gluttat på stjärnor sedan barnsben men först nu i vuxen ålder lyckats skafa mig i teleskop. Lotus EQ-114 blev det, det var BTPK (bäst teleskop per krona, för min plånbok).

Dock så verkar det som om jag har v ä l d i g t svårt att begripa en fundamental del av metodiken.

Polinställning.

Som jag fattat det:
För att få bra observation bör teleskopet polinställas. Detta görs genom att, förutom plant/lodat uppställning, rikta in sin synkade sökare mot polstjärnan. I mitt fall blir detta en deklinationsvinkel på 56.15N. Ok. Jag riktar in mot norr(ingen kompass så jag siktar på stjärnan) och låser latitudlåset. Fin justerar så att Polstärnan syns. Finfint.´

Men vad är det jag strävar efter genom att göra detta? Jo, som jag har begripit det skall man sedan pilla med finjusteringsrattarna så att Polaris ligger 'still' i synfältet. Ok? Vi säger att den gör det.

Sedan vill jag undersöka mars. Ligger i SSW och betydligt längre ned mot horistonen vilket innebär att jag måste öppna latitudlåset, rikta om, låsa fast. Finjustera igen.

Vad var poängen eller vad har jag fattat fel/inte begripit?

/Reader
Ekenson
Posts: 70
Joined: 2005-12-11 08:29:28
Location: Göteborg

Post by Ekenson »

Det en korrekt justerad polinställnig gör är att man "bara" behöver vrida på en ratt för att följa med himmelsrotationen dvs. teleskopet följer samma bana som det objekt man tittar på.

För visuella observationer tycker jag personligen inte att det är så viktigt men detta är en smaksak. När jag går ut och obsar så har jag polaxeln inställd på ca.57 grader och sedan riktar jag polaxeln hyffsat mot norr (använder mig av polstjärnan). Sedan är det bara till att svinga över teleskopet till det objekt man vill titta på och följa efter med RA ratten och med jämna mellanrum korrigera med DEC ratten.

För fotograferande däremot så är polinställningen extremt viktig för att man inte skall få utdragna stärnor mm.Polinställning och fotograferande finns det andra här som kan förklara vikten av.

MVH

/Johan
150 mm f/5 GSO newton
Canon A80
User avatar
ReadeR
Posts: 5
Joined: 2006-01-03 09:45:47
Location: Ronneby
Contact:

Post by ReadeR »

Mmmm.....

Men alltså det är här jag känner mig förvirrad som nybörjare på teleskopering.

Skaffar jag mig en vinkel på polaxeln mot säg 56 grader. Norr. Om jag skall rikta in mig mot ett objekt som ligger lägre högre på himlen. Då skall jag alltså inte på latitudinställningen utan bara köra på DEC? (Kan ju ta en jäkla tid att skruva sig rätt?)

/M - som känner att det här kommer att bli en aha upplevelse när jag väl fattar :)
Lasse
Posts: 266
Joined: 2005-12-06 11:22:33
Location: Lund
Contact:

Post by Lasse »

Hej och välkommen!

Nu ska vi se... Bilden nedan är ett Lotus 114 som du har om jag inte har helt fel. Hela teleskopet på bilden är rätt inställt och vänd mot polstjärnan. Själva teleskoptuben pekar parallellt med Rektascesionsaxel, eller timaxeln mot polstjärnan Timaxeln ska peka mot polstjärnan. Den justeringen behöver du bara göra en gång (såvida du inte flyttar 25 mil norrut). Om du vrider på ratten till Timaxeln, så ändras inte telskoptubens riktning, utan snurrar bara runt polaxeln/timaxeln. Teleskopet pekar fortfarande mot polstjärnan. Det enda som snurrar är axeln med teleskopet i ena änden och motvikten i andra.

Om du vrider på ratten till deklinationsaxeln, så kommer teleskoptuben att peka åt höger (öster) eller vänster (väster) och inte längre mot polstjärnan.

Tänk på att varje axeln har en låsskruv som gör att du kan lossa, rotera hela axeln, och sedan låsa igen och finjustera med rattarna.

Om du vrider timaxeln så att motvikten pekar österut och tubdelen mot väster och sedan vrider deklinationsaxeln, så att teleskoptuben vänder upp mot zenit och sedan söderut ungefär häften upp mot zenit, dvs 45 grader, låser det där och sedan vrider på ratten till timaxeln, så motsvarar den rörelsen (medsols) stjärnans rörelse över himlen (om än mycket långsamt i verkligheten).

Hänger du med?

Image
Hälsningar

Lasse
Terje
Posts: 525
Joined: 2005-12-08 18:38:52
Location: Alingsås

Post by Terje »

OK för att förtydliga något som inte framstått så tydligt och som gör att du i din inledande postning verkade ha missat hela poången, det är inte tuben som skall peka mot polstjärnan utan RA axeln (timaxeln) på teleskopet.
User avatar
ReadeR
Posts: 5
Joined: 2006-01-03 09:45:47
Location: Ronneby
Contact:

Tackar!

Post by ReadeR »

Jag var ute med 'manualer' nu en stund ikväll och mixtrade. Tror jag fick till det. Återkommer med nya frågor vad det lider. Mars höll sig still i 'rätt' plan.

Tack för er hjälp så länge!

Vad är för okularstorlek att rekommendra som max vid beskådande av nära liggande objekt? Planeter etc för att få en 'bra' bild?
___________________________
Lotus EQ-114
Nybörjare - men glad ändå!
User avatar
ReadeR
Posts: 5
Joined: 2006-01-03 09:45:47
Location: Ronneby
Contact:

Morr!

Post by ReadeR »

Men poängen som jag vill verifiera är egentligen bara följande.

Har jag en gång (vid varje obstillfälle) verifierat att polinställningen är rätt, så bryr jag mig inte om att pilla med den axeln vid sökning av annat objekt utan enbart den nedre låsskruven. (Den som gör att man kan rotera hel alltet). Samt de två övre (DEC och RA). Genom att lossa låsskruvarna i dessa axlar söker jag fram objektet - låser - finjusterar.

Polaxeln står alltid på 56.15.

Rätt uppfattat?

/Martin
___________________________
Lotus EQ-114
Nybörjare - men glad ändå!
Terje
Posts: 525
Joined: 2005-12-08 18:38:52
Location: Alingsås

Post by Terje »

Aldeles riktigt!

På frågan vad du skall använda för okular finns det inget patentsvar, det beror på ett flertal saker, hur stort teleskop du har (objektiv öppning) teleskopets brännvidd, vad det är för typ av okular, och viktigast av allt hur stabil luften är.

det finns en tumregel som säger att ett teleskop inte klarar av mer än max 50 * objektivdiametern i tum, exempel 114mm ~4,5" 4,5*50 = 225 alltså kan teleskopet inte hantera över 225X förstoring.

Förstoringen räknar man fram genom att dividera telskopets brännvis med okularets, exempel. lotus eq 114 har 900mm brännvidd, med ett 25mm okular ger detta 900/25 = 36X förstoring

Olika okular har olika stort synfält, om du har ett okular med stort synfält så kan man (om alla andra omständigheter tillåter detta) använda högre förstoring än med ett okular med litet synfält och fortfarande kunna se hela objektet.

Den viktigaste frågan är dock hur stabil luften är (kallas på astronomispråk seeing) om det är dålig seeing kan du inte använda hög förstoring utan att du får en dålig bild.

Slutligen så finns det generellt sått bara ett bra sätt att hitta rätt förstoring för varje tillfälle och det är att prova.
User avatar
ReadeR
Posts: 5
Joined: 2006-01-03 09:45:47
Location: Ronneby
Contact:

Mycket att lära sig...

Post by ReadeR »

Tack för det svaret.

Ok. Det finns ingen tjänst som tillhandahåller data för luftens stabilitet på något sätt? Eller är det mer what-you-see-is-what you get över det?

Ang okular - jag skall försöka plugga in mig lite på det. Det följder med 2 st till Lotusen. 25 och 12.5 mm. Stor skillnad i synfältet (enligt mitt tycke) mellan de två. Kratrarna på månen var fina genom bägge dock.

Det är ju alltid så här i början - vad kan jag förvänta mig att se egentligen?
Kan jag emd min uppsättning se Jupiter med ngn form av detaljer. Eller blir den ljusa punkten enbart en större ljus punkt. Som det blev när jag kollade på Mars igår. (Men det var häftigt nog iofs. Fast 'seeingen' inte var något vidare vad jag kunde bedöma).

Jag skall prova mer ikväll - tyvärr hemmavid med störning från gatlampor. Får åka iväg till något mörkt ställe och jämföra någon gång.
___________________________
Lotus EQ-114
Nybörjare - men glad ändå!
Lasse
Posts: 266
Joined: 2005-12-06 11:22:33
Location: Lund
Contact:

Post by Lasse »

Den enda jag vet är denna: http://pages.unibas.ch/geo/mcr/3d/meteo/seeing/nmm22/ Klicka på någon av bokstäverna (obsstation) så får du ett diagram som visar seeingen.

Generellt så är det bara god eller bra seeing vid stabila högtryck. Det har vi ganska lite av egentligen. Det ska helst vara ett högtryck som vara i en vecka eller mer, då kan det bli bra ungefär från mitten av veckan och frammåt. Luckor i vädret, som vi nu har genererar inget vidare bra seeing. det kan uppstå små bubblor av bra seeing, men då ska man ha tur. Låg förstoring spelar det mindre roll, men går du upp i förstoring så är det stor skillnad mellan dålig och bra seeing. De gångerna vi har 8-9 på en tiogradig skala är lätt räknade per år.
Hälsningar

Lasse
Terje
Posts: 525
Joined: 2005-12-08 18:38:52
Location: Alingsås

Post by Terje »

Jupiter bör du kunna se utan några problem, den är ett mycket enklare objekt än mars (som är liten och har relativt låg kontrast på ytan), på jupeter bör du utan problem kunna se lite bälten på ytan på och om den är framme och du har inte altför usel seeing röda fläcken.
Utanför solsystemet blir det som med nästan alla telskop som inte är rejält stora mer eller mindre dimfläckar av lite olika form, givetvis finns det undantag men regeln är att dendär fräcka bilden man såg på en galax i "verkligheten" är en dimfläck vid teleskopet.

Return to “Teleskop allmänt”